Sundsvalls Tidning den 24 juli 2005
Rapport från bänk 59
Skatteväxling blir svartväxling
Det finns något mycket tilltalande i idén om skatteväxling: vi skall betala mer för konsumtion och produktion som förbrukar naturresurser och i gengäld skall vi få sänkt skatt på arbete.
Utmärkt!
I dag är det ju främst miljöpartiet som tycks driva denna idé, men den är i grunden marknadsliberal:
Att förorena och konsumera skall kosta, att arbeta skall löna sig.
Jag minns hur framlidna finansministern Anne Wibble (fp), stor miljövän, drev denna tanke med stor intensitet.
Det var förvisso inte alltid lätt i en regering där moderaterna ryggradsmässigt motsatte sig högre skatter och avgifter på energi, där centerpartiet än skarpare motsatte sig varje höjning som kunde drabba jordbruksnäringen eller bilberoende glesbygdsbor, eller kristdemokraterna som var totalt ointresserade försåvitt inte intäkterna kunde hjälpa partiet att genomföra den familjepolitik som ett Sverige i kris inte hade råd med.
Miljöpartiet? Det var en lycklig tid, partiet fanns inte i riksdagen, utgiftsopportunismen fick hålla till utanför.
Nu är vi inne i en stor så kallad grön skatteväxling.
På några år skall totalt 30 miljarder växlas från energiförbrukning till sänkt skatt på arbete.
Om ni bara har märkt skattehöjningarna på bensin, el och vad det vara må är ni förlåtna, man måste vara nationalekonom eller sitta i riksdagen för att observera skattesänkningarna — som dessvärre mångfalt ätits upp av höjda kommunalskatter och andra avgiftshöjningar de senaste åren.
Den gröna skatteväxlingen har blivit en svartväxling.
Ansvaret för detta faller tungt på miljöpartiet och vänsterpartiet.
Få, om ens några, minns att just nämnda Anne Wibble varnade för denna utveckling, ja, hon lät till och med via en utredning visa att om man vidgade basen för den gröna skatteväxlingen skulle främst vanligt folk förlora.
Och det är precis vad som nu hänt.
Genom att elskatten höjs, bensinskatten likaså, skatt på andra former av uppvärmning, transporter och inte minst energiintensiv produktion, blir det inte höginkomsttagare i storstäderna som får betala utan normal- och låginkomsttagare ofta bosatta i glesbygden.
I Visby deltog nationalekonomiprofessorn Runar Brännlund, verksam i Umeå, i ett seminarium.
Han sade, som jag ser det, sanningen om den fortsatta gröna skatteväxling som nu pågår.
Vi får högre kostnader utan att uppnå någon miljövinst — genom att basen för skatteuttaget vidgats till praktiskt taget allt, framför allt elektricitet.
Vanliga Stockholmshushåll har hittills förlorat 600 kr/år på den gröna skatteväxlingen, hushåll i Norrland, särskilt i glesbygden, omkring 2000 kr/år.
I genomsnitt. Hävdade Brännlund.
Tänk om han har rätt?
Ja till grön skatteväxling.
Men nej till svartväxling.