Kommentar inför i
Sundsvalls Tidning 5 augusti 2002 |
| -------- på plats ------------------------- |
| En statsminister för allt (alla?) |
DET FINNS EN likhet - fast båda nog värjer sig mot den - mellan Göran Persson (s) och Alf Svensson (kd).
De är politikens två främsta retoriker.
Men inte bara det:
De använder sig av sin skicklighet så till den milda grad att de - om man lyssnar noga - blir något av folkförförare. |
DET viktigaste blir inte vad de säger utan hur de säger det.
Trygghet, fortsätt med oss, vi kan regera, säger Persson.
Närvärme, barnen främst, allt väl, säger Svensson.
Väljarnas hjärtan smälter - medan fp-ledaren har handlingsprogram för än det ena, än det andra, moderatledaren rabblar upp alla skatter som skall sänkas och straffsatser som skall höjas, centerledaren vecklar in sig i familjepolitiken så ingen människa hittar ut och vänsterledaren predikar feminism intill leda, då säger de två andra:
- Fortsätt som hittills, lita på oss (Persson).
- Byt regering, lita på mig (Svensson).
Deras sympatisörer får höra just vad de vill höra. |
BJÖRKVIKS-talet 2002 är inget undantag.
Visserligen levereras - utöver en nyhet om att en nog så diffus etik- och näringslivskommission under ledning av förre finansministern Erik Åsbrink (s) skall tillsättas på grund av att näringslivet sägs vara i kris - en intressant sammanställning av olika goda målsättningar på ekonomins område inför kommande mandatperiod, lyckligtvis presenterad samma morgon på DN.Debatt.
Allt skall bli bättre. Alla skall få det bättre. Tillväxt och välfärd är varandras förutsättningar. |
HUR mycket? Och när?
Vilka förändringar, förenklingar, förtydliganden skall genomföras?
Allt kan övervägas - bara man fortsätter som hittills.
Göran Persson är för dagen en statsminister för alla och för allt.
(Utom de fyra oppositionspartiledarna, vänsterns och miljöpartiets nämns inte en enda gång.) |
|
STATSMINISTERN är oroad, berättar han. Han har sina skäl, kan man flörmoda.
Den ekonomiska utvecklingen är inte vad den borde vara - trots allt gott regeringen gjort sedan 1998: Om vi inte ser upp kan en riktig katastrof vänta om hörnet om finansoron och börsfallen världen över följs av fall också hemma i framtidstron och efterfrågan på varor och tjänster, det har statsministern absolut rätt i.
Men nu är det inte det som i första hand oroar den snyggt brunbrände och till synes utvilade - stridslystne och från nyckelbensskadan reparerade - statsministern.
Det är hotet att bli av med regeringsmakten. |
|
- DET BLIR HÅRT, säger han till den stora publiken och varnar för att "om olyckan är framme kan vi sitta med en borgerlig regering om bara några veckor".
Alla får sin beskärda del, men värst är för dagen Bo Lundgren och Lars Leijonborg, Alf Svensson och Maud Olofsson kommer lindrigt undan.
Statsministern målar upp alla frågor där oppositionspartierna är oeniga.
För dagen - eller rättare sagt för morgonen då statsministern grunnat på dagens tal - hade han kommit på sju områden där oppositionspartierna var oeniga.
Och nu skulle han tänka ut ett område till varje dag där de har olika förslag.
(Lite svårt att få det att gå ihop med faran för regeringsskifte är det, men
man bör inte vara alltför nogräknad.) |
HUR STÅR DET då till med enigheten på den egna sidan?
- Men vi har aldrig sagt att vi tänker regera tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet, försvarar sig statsministern. Så därför behövs ingen sådan enighet, är hans linje.
Jag funderar (tyst):
En röst på socialdemokratin, är en röst på fortsatt ministär (s).
En röst på vänsterpartiet - eller miljöpartiet - måste då rimligen också vara en röst på fortsatt ministär (s) - fast utan att vänsterpartiet eller miljöpartiet skall ha något att säga till om? Väl? |
POLITIK är svårt och invecklat, säger statsministern.
Jag tror honom. |
TILL SLUT BLIR det bara några få veteranjournalister kvar, Per Wendel, Expressen, Lena Mellin, Aftonbladet, Jan Scherman, TV4, Björn Elmbrandt, Dagens Eko (tidigare Nya Norrland) och jag själv.
- Är det alldeles, alldeles uteslutet att socialdemokratin kommer att samarbeta med till exempel centerpartiet efter valet? frågar jag.
Per Wendel har i Vaxholm dagen före ställt motsvarande fråga till Maud Olofsson (c) fyra gånger utan att få ett tydligt nej-svar.
Persson säger så här:
- Jag utesluter ingenting. Jag håller alla dörrar öppna. Det går inte att som ansvarig politiker måla in sig i ett hörn före ett val. Landet måste regeras.
I Vaxholm sade Maud Olofsson: Landet måste ha en regering. |
DET ÄR KORT tid till valet den 15 september men mandatperioden är lång, prövningarna många till 2006 - EMU-omröstning, ekonomiska kriser, problem som vi ännu inte ens anar.
Statsministern utesluter att ta med vänsterpartiet och miljöpartiet i en majoritetsregering.
Men att Sverige behöver en sådan, som sluppe lita till språkrör och Schyman, det anser nog många. |
|
Gunnar Andrén
I Björkviks Folkets Park den 4 aug 2002 |