Kerstin Sandborg död (6 aug 2005)
Kerstin Sandborg, Jönköping, tidigare riksdagsledamot (fp) från Bohuslän, rektor för Södra Vätterbygdens folkhögskola och ännu i aktiv tjänst som folkpartiets ombudsman i Jönköpings län, har avlidit. Hon blev 73 år gammal.
Kerstin fick sluta sina dagar på ett sätt som väl symboliserar hennes livsgärning: På väg till ett folkpartimöte. På lördagsmorgonen ( 6 aug) skulle hon just bege sig till fp-mötet i Västervik då hon drabbades av en hjärtinfarkt som på väg till lasarettet ändade hennes liv.
Kerstin Sandborg var dotter till en av folkpartiets mest kända företrädare genom tiderna, riksdagsmannen Waldemar Svensson i Ljungskile. Hon kom inte bara att träda i hans fortspår som folkbildare utan även som aktiv liberal, som riksdagsledamot från Bohuslän och efter faderns frånfälle som värnare av Frisinnad Tidskrift, hennes faders skapelse som ännu fortlever.
Kerstin blev efterhand själv en mycket känd folkpartist, inte bara på grund av riksdagsmannaskapet utan framför allt för att hon var den person hon själv var: Ständigt beredd att lära känna en ny vän, ständigt beredd att lära något nytt, ständigt beredd att pröva en ståndpunkt hon tidigare intagit.
Det kan bara den göra som är intresserad av andra, av deras situation, problem och möjligheter, det kan bara den göra som har en fast tro och ideologi att luta sig mot. För Kerstin var tron på Gud och socialliberalismen de två ben som gjorde att hon alltid förmådde se fram mot nästa dag med obruten optimism och nyfikenhet. Det känns roligt att veta att hon så sent som dagen före sin bortgång var i full verksamhet och umgicks, och debatterade, med andra liberaler – samtidigt som hon planerade för både morgondagen, folkpartiets landsmöte, hösten, ja, nästa val.
Folkpartiet kom, efter barndomsåren i Ljungskile men även i Stockholm och dess omgivningar – Kerstin berättade gärna om drastiska händelser som inträffat där hon själv varit inblandad – att tillsammans med Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping under många år efter riksdagsåren att spela en stor roll för Kerstin.
Hon blev i många stycken ett med både sitt parti och sin skola. Det sägs ju att den som älskar något, också har den särskilda gåvan att kunna kritisera olika företeelser hos det man älskar. Det gällde i hög grad Kerstin som trots att hon arbetade intensivt för folkpartiet eller sin skola, aldrig var kritiklös, det kunde jag själv så sent som i maj vid en ideologisk föreläsning för nyblivna folkpartister på Södra Vätterbygdens folkhögskola, ja, där förenades hennes två medel, notera. Kerstin ställde väl fler kritiska frågor om dagspolitiken och partiets hållning än de nyblivna medlemmarna från Tranås, Eksjö, Jönköping, Habo, Värnamo och andra orter som hon nu tagit till sitt hjärta.
Kerstin är borta. Men hon kan vara säker på en sak: Glömd blir hon inte. Hon gjorde ett stort socialliberalt dagsverke på vår jord – och hon får det bästa eftermäle som tänkas kan.
Vi saknar dig redan, Kerstin.
Gunnar Andrén
riksdagsledamot (fp)
Stocksund