Dag Hammarskjöld (1905-1961)
Den 29 juli 2005 var det 100 år sedan Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare 1953-61, föddes.
Det uppmärksammades genom annat bland andra svenska kungaparet, stats- och utrikesministern och en rad internationella gäster, från 94-årige Hammarskjöldmedarbetaren Sir Brian (Urquart) till Zamibas tidigare president Kenneth Kaunda, kommit till Backåkra i Sydöstra Skåne för att hedra Dag Hammarskjöld.
FN:s nuvarande generalsekretare Kofi Annan hade planerat att komma till Backåkra på 100-årsdagen av Hammarskjölds födelse, något som omöjliggjordes av att läkare motsatt sig generalsekreterarens flygresa till Sverige då han var nyopererad i sin ena axel.
Tre fp-riksdagsmän, Marie Wahlgren, Arlöv, Torkild Strandberg, Landskrona och Gunnar Andrén, Stocksund, var på plats under minnesceremonim.
I NU 2005/30, med utgivningsdagen den 28 juli, skrev Gunnar Andrén om Hammarskjöld.
"Backåkra, som egentligen är en gammal skånsk fyrlängad bondgård med sin typiska vidskyddade inneplats, ligger nära Ales stenar mellan Ystad och Simrishamn. Där tillbringade Dag Hammarskjöld, annars känd för att arbeta varje dag och nästan varje timme året om, sina sista kombinerade sommar- och vintersemestrar samtidigt som Backåkra tjänade som rekreations-, meditations- och skrivarstuga. Han hade köpt hela området 1957.
I sitt testamente överlät Hammarskjöld Backåkra till Svenska Turistföreningen – inte helt överraskande eftersom han, då han utsågs till FN:s generalsekreterare 1953, inför avfärden till New York avsade sig samtliga uppdrag som han hade i Sverige - utom uppdraget att kvarstå som vice ordförande i Svenska Turistföreningen.
Dag Hammarskjöld var född i Jönköping 1905. Han var son till juristen, ämbetsmannen, ambassadören och statsministern 1914-17 Hjalmar Hammarskjöld.
Denne var i egenskap av partilös minister en av de svenskar som sommaren 1905 förhandlade fram unionsupplösningen med Norge i Karlstad. Därefter blev han ambassadör i Köpenhamn och landshövding i Uppsala.
På morssidan var Dag Hammarskjöld faktiskt också släkt med den kände poeten och giftmördaren Carl Jonas Love Almqvist.
Dag Hammarskjöld växte upp i Uppsala men kom att gå i skola i Lidingö sedan fadern blivit statsminister.
Något yngre än de välkända nationalekonomerna Bertil Ohlin och Gunnar Myrdal, grundare av den så kallade Stockholmsskolan, blev Dag Hammarskjöld docent i nationalekonomi 1933 och var under finansminister Ernst Wigforss (s) statssekreterare i finansdepartementet 1936-45 då han gick över till UD, bland annat som svensk delegat vid OECD-förhandlingarna.
Hemkommen utsågs han 1949 till kabinettssekreterare i UD och utnämndes av Tage Erlander, som han ju hade varit samtida statssekreterare med under första delen av 1940-talet, till konsultativt statsråd 1951-53.
Dag Hammarskjöld var en skrivande, reflekterande person. Han gav ut en rad böcker, men den mest kända är Vägmärken, som utkom postumt, två år efter hans död.
År 1954 blev han medlem av Svenska Akademien, där han kom att efterträda sin far Hjalmar Hammarskjöld, död 1953.
Eftersom det är kutym att efterträdaren vid sitt inträde i akademien skall porträttera företrädaren kom därför Dag Hammarskjöld att 1954 hålla sitt inträdestal över sin far.
I Svenska Akademien hann Hammarskjöld att hålla ytterligare ett stort anförande, över en annan berömd Uppsalabo, Carl von Linné, vid Linnéjubileet för 50 år sedan, alltså 1955.
Dag Hammarskjölds tid som FN:s generalsekreterare kännetecknades framför allt av det kalla krigets spänningar mellan USA och dåvarande Sovjetunionen samt den stora frigörelseprocessen i Afrika, då många länder befriade sig själva under stora våndor och motsättningar från långa tiders kolonisation.
Det är på något sätt typiskt att Hammarskjöld, jämte Alfred Nobel världens mest kände svensk under sin tid, föll på sin post; Dag Hammarskjöld mötte döden den 17 september 1961 då hans svenska FN-plan störtade utanför Ndola i nuvarande Zambia då han var på väg att mäkla fred i det krigshärjade Kongo.
Men Hammarskjöld, som togs emot av sin företrädare, FN:s förste generalsekreterare Trygve Lie, med orden att han skulle känna sig välkommen till ”Världens mest omöjliga jobb”, hade börjat sin FN-bana med att omorganisera hela FN-systemet.
Det gjorde att han fick gått om fiender och få vänner men lade än mer grunden till den auktoritet som Hammarskjöld gav just generalsekreterarrollen.
Han nådde också en enorm framgång, mätt i den tidens publika termer, när han 1954 lyckades förhandla fram frigivning av amerikanska flygare som sedan Koreakrigets utbrott 1950 suttit fängslade i Nordkorea.
Den händelsen, som i dag kanske få minns, skapade en helt ny situation för FN och generalsekreteraren personligen eftersom det var första tillfället där FN kunnat visa på en så konkret framgång för mänskliga rättigheter i en internationell konflikt där nationell diplomati, hot och vapenmakt kommit till korta.
1956 var det första riktigt stordramatiska året med Sovjetunionens invasion i Ungern och Suez-krisen i Egypten – det skulle här föra för långt att gå in på alla de olika händelserna.
Men följden blev att FN för första gången i historien kunde sätta in fredsbevarande styrkor, inte minst svenska sådana, i krigsområden.
Då var Sverige och Finland två av de största kontingenterna, i dag – det var ju en av stridsfrågorna vid senaste försvarsbeslutet 2004 – anser sig Sverige inte ha råd med mer än en enda så kallad Battle Group för att medverka i kommande FN-aktioner.
Det var alltså Dag Hammarskjöld som personligen kom att utveckla FN i riktning mot att vara också en militär fredsbevarande och övervakande operatör på den internationella arenan.
Detta är i dag en av FN:s viktigaste uppgifter – men var före Hammarskjölds initiativ något helt otänkbart och okänt i FN:s ursprungliga uppdrag:
Tanken att främmande militärer skulle svara för ordningen i ett land, strider mot hela det militära tänkandet i andra världskrigets spår, inte minst mot dåvarande Sovjetunionens härskarideologi och mot USA:s tydliga men ofta förnekade ambitioner att utan någon annans inblandning agera världspolis – och absolut inte ställa amerikanska soldater under någon annans flagga än USA:s egen.
Vi ser hur detta tänkande alltjämt är den dominerade amerikanska utrikesdoktrinen – medan majoriteten av världens länder anslutit sig till Hammarskjölddoktrinen, också i en tid när konflikter mellan länder allt mer och nästan totalt kommer att ersättas av inrikes motsättningar mellan olika folk, religioner, råvaror eller politiska uppfattningar.
Dag Hammarskjöld begravdes i Uppsala 1961 och tilldelades 1961 postumt Nobels fredspris.
Gunnar Andrén
riksdagsman (fp)