Motion till landsmötet 2007
Om enskildas bidrag till ideell verksamhet
Jag yrkar att folkpartiets landsmöte beslutar
att ge partistyrelsen i uppdrag att söka hitta en lösning som möjliggör stimulans till att bidra till ideell verksamhet inom ramen för skattesystemet utan att principen om att endast med avdrag för inkomsternas förvärvande åsidosätts.
Motivering
Ibland uppstår principkonflikter, även inom skattesystemet. Viljan att stimulera enskilda bidrag till angelägen civil och ideell verksamhet åstadkommer en sådan när resultat blir att önskan står i en konflikt med den grundläggande princip i beskattningen att endast avdrag för intäkternas förvärvande är avdragsgilla.
Alliansregeringens fyra partier står i dag bakom det mångåriga fp-kravet att stimulera enskilda att ge bidrag till angelägen civil verksamhet av ideell karaktär. Att detta starka önskemål står i konflikt med den också angelägna symmetrin – och enkelheten – i skattesystemet går dock inte att bestrida, allra minst för den som skall handlägga dessa önskemål på lagstiftningsnivån.
Från liberal utgångspunkt är det angeläget att undanröja denna kollision.
De två motstående principer som måste hanteras är dessa:
1. Vid den individuella inkomstbeskattningen skall endast avdrag som är hänförliga till kostnader för intäkternas förvärvande vara avdragsgilla.
Det medför att exempelvis avdragsrätt för avgift till facklig organisation inte bör accepteras – att göra sådan kostnad avdragsgill är att acceptera att medlemskap i facklig organisation är förutsättning för inkomsten. Med all rätt har därför denna avdragsrätt avskaffats.
Med avdragsrätt för försäkringar förhåller det sig annorlunda. Det handlar i grunden bara om förskjutningar i tiden av beskattningen av inkomst – dessutom är försäkringar en mycket liberal princip eftersom dess syfte är att sprida risker mellan olika individer och grupper.
Att Alliansregeringen – med stöd av partierna – minskat avdragsrätten för att på detta sätt finansiera borttagandet av förmögenhetsskatten är en tveksam ordning; möjligen kan argumentet att det i en internationaliserad ekonomisk värld vara svårt att i framtiden klara ut kontrollen av sådan förskjuten beskattning accepteras, men i så fall borde – från skattelagstiftningssynpunkt – all sådan förskjuten beskattning avskaffas.
2. Gåvor och bidrag till ideell verksamhet, exempelvis för humanistiska projekt i utvecklingsländer, är en mycket angelägen verksamhet. Som liberal är det lätt att stimulera sådan oegennyttig inriktning.
Men problemet är knytningen till själva avdragsrätten vid inkomstbeskattningen. Det är svårt intill omöjlighet att logiskt argumentera för denna om man samtidigt värnar den förstnämnda principen om strikt avdragsrätt knuten till inkomstens förvärvande.
Vad vi ser är alltså två motstående och i praktiken kolliderande principer.
Vad göra?
Som jag ser det finns det olika vägar ut ur detta dilemma för att kunna tillgodose båda syftena utan att rucka på någondera principen. Jag skulle vilja att folkpartiets partistyrelse inom ramen för ett reformerat skattesystem prövar några av dessa tankar, fler finns säkert.
A. Låt varje skattebetalare i sin självdeklaration styra 500 eller 1.000 kr i den statliga och kommunala beskattningen till något givet och godkänt ideellt ändamål.
B. Låt den skattebetalare som vill betala in 500 kr eller mer, maximerat till 1000 kr, till något specificerat ideellt ändamål och stimulera detta genom att knyta en sådan personlig gåva till att staten eller kommunen/landstinget/regionen bidrar med samma belopp inom ramen för sin biståndsverksamhet.
Gunnar Andrén
Stocksund