Motion till landsmötet 2007
Klimatet och den långsiktiga energipolitiken
Jag yrkar
att landsmötet ger partistyrelsen i uppdrag att på sätt som partistyrelsen finner lämpligast verka för den inriktning av klimat- och energipolitiken som föreslås i motionen
Motivering
Hur skall Sverige, i en starkt globaliserad värld där förutsättningarna för både arbetskraft och andra produktionsfaktorer varierar så enormt med olika länders traditioner och kulturer, klara att ge vårt land det fortsatta konkurrensförsteg som en framsynt energipolitik innebär i en värld där klimatfrågan kräver minskad förbränning av kolbaserade råvaror?
Under överskådlig tid finns fem möjligheter att påverka elförbrukning och elproduktion:
- Att spara och effektivisera
- Att nyttja vattenkraft
- Att nyttja vindkraft
- Att nyttja kärnkraft
- Att nyttja kolbaserade råvaror
Det viktigaste är självklart att spara och effektivisera. Här bör mycket mer kunna göras, inte minst genom att konsumenterna ställer krav på tillverkarna av produkter och därmed produkternas elkonsumtion, liksom att envar tar ett personligt ansvar för att söka minska förbrukningen. Statsmakten bör kunna premiera goda energilösningar via avgifter (slöseri) och skatteförmåner (sparande).
Men totalt sett måste vi räkna med att efterfrågan på elektricitet, den överlägset effektivaste och minst energiförbrukande distributionsformen av kraft, ökar, i Sverige och andra länder.
Låt oss se på elförbrukningen i Sverige de senaste två åren (TWh):
2006 2005
Förbrukning i Sverige 145,6 147,2
(temperaturkorrigerad) 146,9 148,4
Import 5,8
Export 7,4
Elproduktion i Sverige 139.8 154,6
varav från
kärnkraftsverk 64,7 69,5
vindkraftsverk 0,99 0,93
vattenkraftsverk 61,2 72,3
övrig värmekraftproduktion 12,9 11,9
Vilka slutsatser bör vi dra av dessa siffor?
- Det är oerhört viktigt att effektivisera vattenkraftproduktionen och om möjligt göra den mindre väder/regnberoende
- Säkerheten i kärnkraftverken är central för att inte minst våra stora basindustrier skall kunna lita på eltillförseln
- Satsningen på fortsatt utbyggnad av övrigt kraftvärmeproduktion är av stor ekonomisk betydelse
- Vindkraftens betydelse för elbalansen i landet kommer att för överskådlig tid vara av underordnad betydelse och bör i stället vägas mot de ingrepp i naturen och miljön som storskalig vindkraft åstadkommer.
Det är här omöjligt att gå förbi kärnkraftens framtid.
1970-talets intensiva kärnkraftsdebatt handlade inledningsvis främst om vårt ansvar för framtiden för de radioaktiva slutprodukter som kärnkraft ostridigt både kemiskt och fysiskt lämnar efter sig.
Ingen ansvarig person – och ingen annan heller – äger rätten att bortse från dessa problem.
Inom ramen för uppdraget till SKB, Svensk kärnbränsleförsörjning, att utveckla det svenska omhändertagandet av radioaktiva avfallsprodukter, bör om möjligt – helst tillsammans med motsvarande expert- och vetenskapsstudier i andra länder, kanske under allt fastare internationell ledning av Wien-baserade IAEA, International Atomic Energy Agency – ännu mer forskning och utveckling satsas på denna del av energipolitiken, dess mest moraliskt förpliktande delen: Vi äger icke rätten att lämna efter oss ett samhälle där problem vi själva genererat inte ägnats all den omsorg som krävs av vår tids generation för att lösa problemet.
1980-talets kärnkraftsdebatt handlade däremot mer om säkerheten i reaktorerna. 1980 års folkomröstning den 23 mars var ett uttryck för detta: Tre avvecklingslinjer varav en med snävare tidsperspektiv på grund av reaktordriftens påstådda farlighet.
(Jag anser att varje reaktor som inte uppfyller rimliga säkerhetskrav bör stängas inte i morgon utan i dag. Ingen reaktor skall få användas som inte är säker från radioaktivitetsaspekten.)
Men sedan de svenska reaktorerna beställdes på 1960-talet och färdigställdes under 1970-talet har kunskaperna ökat enormt och material- och processteknikkunnandet likaså. Vem kör väl omkring med 1960-talets bilmodeller mer än av nostalgiska skäl?
I grunden borde alla svenska kärnkraftreaktorer rivas och nya byggas, med absolut bästa moderna teknik. Detta är av ekonomiska skäl knappast möjligt men rimligt är att bygga nytt för att ersätta reaktorer som redan tagits ur drift eller behöver göras det. I stället för Barsebäck I och II bör därför nya reaktorer byggas i Forsmark, Simpvarp eller Ringhals.
Folkpartiets landsmöte bör uttala sig för denna energi- och klimatpolitik.
Den skulle dessutom ligga i linje med Finlands framsynta politik att bygga ny kärnkraft, finansierad av framtida vinster inom skogsindustrin, bland annat i förhoppning om att konkurrera ut svenska företag. Det bör inte få ske – för industrins konkurrenskrafts skull lika väl som för miljöns och klimatets bör nya svenska kärnkraftsreaktorer byggas och finansieras av de stora framtida elanvändarna.
Också för detta bör folkpartiets landsmöte uttala sig.
Det räcker inte med att börja planeringen 2010, av politiska skäl. Utvecklingen i vår omvärld fortsätter oavsett vilka politiska låsningar vi själva ålägger oss.
Också detta bör folkpartiets uttala sig om: alla omoderna och farliga reaktorer skall tas ur drift och ersättas av nya och säkrare – och målet bör vara att ha nya kärnkraftsreaktorer i drift så snart som möjligt efter det att Finlands nästa reaktor står klar.
Folkpartiets landsmöte bör uttala sig för att två nya kärnkraftsreaktorer bör av miljö-, klimat- och konkurrensskäl tas i bruk under mandatperioden 2010-14 och bekostas av de framtida förbrukarnas ekonomiska överskott.