Motion till landsmötet 2007
Medborgarinitiativ enligt närdemokratimodellen i kommuner och landsting
Jag yrkar
att landsmötet ger partistyrelsen i uppdrag att utarbeta ett konkret närdemokratiprogram för kommun- och landstingsfullmäktige avsett att möjliggöra för enskilda att direkt få upp förslag – motioner, interpellationer eller skriftliga frågor - på fullmäktiges agenda utan att påverka fullmäktigeförsamlingarnas parlamentariska sammansättning
Motivering
Närdemokratin – tanken att praktiskt och dramatiskt minska det mentala, geografiska och inte minst partiberoende avståndet mellan väljare och valda – utgör sedan tidigt 1970-tal en liberal ideologisk grundbult i strävandet att ständigt underlätta för envar medborgare att påverka och delta i det politiska beslutfattande.
Närdemokratitanken behöver ständigt hållas levande och formerna öppna och prövande inför nya tider, nya krav, ny teknik och nya förutsättningar.
Någon fullkomlig modell för närdemokrati finns inte, den måste alltid anpassas till föreliggande omständigheter, tekniska och andra möjligheter och inte minst de förändringar som består i de politiska frågornas och stridernas föränderlighet.
Den parlamentariska grundbulten i det nationella och lokala styret utgörs av fullmäktigeförsamlingarna, i kommunerna och landstingen/regionerna. Fullmäktige väljs vid de allmänna valen, fram till 1966 vart fjärde år, från 1970 vart tredje år, från 1994 åter vart fjärde år, alltid tredje söndagen i september.
Men frågan om närdemokratins fördjupning – särskilt möjligheten för den enskilde att mellan valen direkt kunna påverka den politiska processen och dagordningen - har varit starkt begränsad genom att fullmäktigeförsamlingarna ger den enskilde få möjligheter att direkt medverka i och påverka den politiska processen mellan de allmänna valen.
Om vi emellertid fortsatt utgår från att den lokala och regionala självstyrelsen bäst förverkligas genom de allmänna valen och att vi därvid får fullmäktigeförsamlingar med ansvar under en förutbestämd mandatperiod, finns flera möjligheter att öka medborgarinflytandet:
1. En viktig närdemokratiåtgärd vore att åtskilja valdagarna mellan riks- och kommunalvalen.
2. En annan möjlighet vore att kraftigt utveckla det lokala folkomröstningsinstitutet.
3. En tredje möjlighet vore att införa upplösningsrätt med åtföljande nyval för de lokala parlamentariska församlingarna.
4. Ett fjärde sätt – huvudtanken i denna motion – är att möjliggöra kraftfullt medborgarinflytande mellan valen i fullmäktigeförsamlingarna utan att påverka den parlamentariska sammansättningen som den fastställts i allmänna val med lika rösträtt för alla medborgare
5. En femte möjlighet är att genom direktval av en revisor öka medborgarinflytandet över kontrollmakten.
Låt mig diskutera de olika möjligheterna till ökad närdemokrati.
1. Skilda valdagar
För folkpartiets del har skilda valdagar mellan riks- och kommunala val – i syfte att underlätta för väljarna att bilda sig en egen uppfattning om de lokala frågornas vikt i förhållande till de rikspolitiska konfliktfrågorna och därmed kunna påverka den lokala politiken genom sin röst – sedan Grundlagberedningens så kallade Torekovskompromiss 1971 varit ett av de viktigaste förändringskraven.
På senare år har ökad röstsplittring mellan riks- och kommunalval kunnat iakttas. Det är välkommet.
Folkpartiet bör fortsatt intensivt arbeta för att valdagarna mellan riks- och kommunalval skall åtskiljas. Hur många kommun, landstings- eller regionval som bör hållas vart år eller på vilken dag, bör närmare övervägas i samråd med övriga partier.
Partipolitisk enighet i denna lokalt och regionalt konstitutionella fråga är viktig att uppnå för att slippa återkommande formfrågedebatter.
2. Lokala folkomröstningar
Möjligheten att driva fram en lokal folkomröstning finns, men är administrativt komplicerad. Dessutom är resultaten inte sällan svårtolkade och därmed i grunden svårhanterlig för de folkvalda som har som uppgift att hantera den politiska helheten.
Svårigheten att parlamentariskt tillmötes folkomröstningsresultat har gång efter annan dessutom visat sig, inte minst på riksplanet:
A. 1955 års högertrafikomröstning, som slutade med att 80 procent av väljarna uttalade sig för fortsatt vänstertrafik, slutade med införandet av högertrafik 1967.
B. B. 1957 års tjänstepensionsomröstning slutade med att det 1959 införda ATP-systemet 1994 utan folkomröstning ersattes med ett helt nytt pensionssystem med stora likheter med Linje III-förslaget från 1957.
C. 1980 års trelinjedelade folkomröstning om kärnkraftens avveckling har inte kunnat genomföras och håller nu på att bli överspelat av det vid omröstningstillfället underskattade eller rent av förbisedda klimathotet.
Ett annat folkomröstningsresultat som omöjligen kunnat efterföljas är 2006 års trängselskatteomröstningar i Stockholms stad och femton andra kommuner i Stockholms län eftersom ja-resultatet i staden motsvarades av 15 nej-rekommendationer i länskommunerna. En sammanvägning, som nödvändigtvis går emot olika delar av utslaget, är ofrånkomlig, men visar också på folkomröstningsinstitutets begränsade funktionsmöjlighet då även lokalt närstående intressen står emot varandra.
Slutsatsen är att närdemokrati genom folkomröstningar är behäftade med stora problem utöver att binda parlamentariska institutioner till resultat som ofta omöjliggör en rationell hantering av själva konfliktfrågan.
3. Nyvalsmöjligheten
Medan grundlagen i Sverige medger att riksdagen upplöses för nyval – endera på initiativ av statsministern eller då talmannen fyra gånger efter vartannat misslyckats att föreslå ny regeringschef – saknas motsvarande möjlighet i kommuner eller landsting.
Det är emellertid väl värt att överväga att införa en sådan möjlighet. Den bör dock vara omgärdad med betydande restriktioner för att förebygga missbruk. En minoritet bör inte kunna framtvinga kommunalt nyval. För att upplösa kommun-, landstings- eller regionfullmäktige bör det krävas en majoritet för detta – vilket också indikerar att det normalt finns en annan majoritet än den styrande som är beredd att överta ledningen i kommunen eller regionen därest de får medborgarnas förtroende i ett nytt allmänt val.
Folkpartiet bör arbeta för denna form av parlamentarisk närdemokrati.
4. Medborgarinitiativ
Hur skall medborgarinflytande enligt närdemokratiprincipen bäst kunna införas på det kommunala planet utan att det påverkar församlingens parlamentariska sammansättning som denna kommit till uttryck i senaste allmänna valet?
Det bör kunna ske genom att enskilda medborgare ges möjlighet att direkt i fullmäktige få förslag prövade eller att få framställa frågor, skriftliga eller muntliga.
Låt mig diskutera dessa möjligheter närmare.
1.Motioner
Förslag från enskilda, utformade enligt regler som bör fastställas i kommunallagen och inlemmas i fullmäktigeförsamlingarnas arbetsordning, bör kunna accepteras som vilket annat initiativ från vald ledamot dels under förutsättning att det ryms inom den kommunala eller landstings/regionala beslutskompetensen, dels att det tas upp av någon förtroendevald.
Det närmast till hands liggande är därvid att ge fullmäktiges ordförande en markant vidgad roll, nämligen som beslutande om förslag som kommit till fullmäktige på annat sätt än från ledamot, revisor eller kommunstyrelsen, skall få väckas som förslag, att behandlas av fullmäktige efter sedvanlig beredning av kommunstyrelse och andra kommunala organ, inkluderat remissförfarande till fristående myndigheter, organisationer, föreningar eller enskilda medborgare.
Om ett förslag väcks, ställt till fullmäktige, bör – utan att Fullmäktiges ordförande som person tar ställning till förslaget – Fullmäktiges ordförande få avgöra om förslaget skall underställas fullmäktiges prövning eller ej. Förslaget kan komma från enskild eller förening i kommunen/regionen, men måste vara undertecknat av enskild person eller flera i kommunen bosatta personer, för att Fullmäktiges ordförande skall kunna ta ställning till om förslaget bör underställas Fullmäktiges prövning.
Fördelen genom att antaga en sådan ordning är att det skulle ge envar medborgare förslagsrätt direkt till kommunfullmäktige under mandatperioden utan att detta påverkar den parlamentariska sammansättningen. Det skulle också ge Fullmäktiges ordförande en mycket central roll eftersom det alltid skulle kräva vederbörandes medgivande till att förslaget skall få framställas. Genom att fullmäktiges ordförande ensam skulle få denna roll, skulle också missbruk av förslagsinstitutet förhindras; samma förslag skulle inte kunna väckas av olika personer och upprepning av förslag skulle också kunna förhindras av Fullmäktiges ordförande med hänvisning till att fullmäktige redan prövat förslaget eller likartat förslag. Slutligen tillkommer att det skulle ankomma på den valda fullmäktigeförsamlingen att pröva varje utgiftsförslag i förhållande till övriga intäkter och kostnader.
Jag anser att folkpartiet bör driva frågan om enskilds initiativrätt i fullmäktigeförsamlingar enligt ovanstående ”Ordförandemodell”. Det vore ett bra och konkret – och samtidigt hanterligt och rättvist – sätt att kraftfullt stärka närdemokratin i kommuner, landsting och regioner.
2. Interpellation
På samma sätt skulle frågan om interpellationer kunna hanteras. Här blir dock skillnaden den att därest Fullmäktiges ordförande godkänner – och sedermera Fullmäktigeförsamlingen medger att interpellationen får ställas, att utomstående direkt skulle ges möjlighet att delta i en interpellationsdebatt i den lokala församlingen, utan att vara vald, men däremot godkänd och prövad i två instanser, Fullmäktiges ordförande och fullmäktige själv.
Jag anser att folkpartiet bör arbeta för att införa denna möjlighet till direkt närdemokrati genom det utvidgade interpellationsinstitutet, en form som troligen skulle öka intresset för fullmäktiges arbete på ett positivt sätt och dessutom ge fullmäktigearbetet en ny spännande dimension genom att utomstående intressen direkt kan få göra sin stämma och sina argument hörda i fullmäktige.
3. Skriftliga frågor
Precis som gäller motioner, skulle enskilda kunna få ställa skriftliga frågor till Kommunstyrelsens ordförande eller ordförande i nämnderna, på motsvarande sätt under förutsättning att vederbörandes initiativ godkänns av Fullmäktiges ordförande.
Också på detta sätt skulle närdemokratin stärkas: Var och en som vill ställa en fråga under mandatperioden till någon företrädare för kommunen, skulle ha denna möjlighet genom Fullmäktiges ordförande.
Jag föreslår att folkpartiet också arbetar för denna förstärkning av närdemokratin i våra kommunala församlingar.
Övriga möjligheter
Utöver dessa medborgarinitiativ finns många andra möjligheter att förbättra fullmäktiges arbetsformer. Att anordna årliga debatter om till exempel miljöarbetet i kommunen är en möjlighet, på motsvarande sätt skulle särskilda debatter kunna hållas om skolan, förskolan, gymnasiet, äldre- och barnomsorg, kommunikationer, representation, kommunens ekonomi och andra för medborgarna väsentliga ting. Därtill kommer särskilda debatter vid sidan av fullmäktiges sammanträden kan anordnas, om till exempel fastighetsskötseln, vägarna, alkoholpolitiken, tryggheten och mycket annat i kommunen, lite med riksdagens utskottsutfrågningar som förebild. Med ny teknik – digitaliseringen av TV-sändningar skapar helt nya möjligheter till att sända lokala debatter – kan dessutom många nya intresserade medborgare nås – vilket i sin tur är en viktig del av närdemokrati: Demokrati förutsätter nämligen kunskap om vad som skall beslutat och de alternativ som finns.
6. Folkvald revisor
Hur de valda hanterar våra skattepengar och kommunala avgifter blir allt viktigare. Också på detta område bör närdemokratin kunna stärkas.
Jag tror att den bästa vägen är att i varje kommun ge en direktvald person ansvaret att vara revisor, med resurser som i förväg är kända och beslutade av fullmäktige.
Denne person bör liksom fullmäktigeledamöterna väljas i allmänt val, det skulle ge vederbörande en mycket stark ställning i förhållande till de valda.
Skulle ett sådant system resultera i att de politiska partierna fortsatte och nominera revisor?
Det är möjligt, men min tro är också att snart nog skulle många enskilda tycka att uppdraget är intressant. Att vederbörande samtidigt skulle få räkna med mycket personlig uppmärksamhet, bör avhålla lycksökare.
Jag föreslår att folkpartiet som led i en vidgad närdemokratiprocess arbetar för att den nya kommunala revisionen skall ledas av en i allmänna val utsedd kommunal revisor – samt att de närmare bestämmelserna för det fall vederbörande inte skulle kunna eller vill fullfölja sitt uppdrag närmare utreds inom ramen för det uppdrag som jag vill att landsmötet skall ge partistyrelsen.