Vår tidigare artikel i Arbetarbladet om insatser för ungdomar på arbetsmarknaden har de senaste veckorna föranlett två repliker; den ena från riksdagsledamöterna Raimo Pärssinen och Elin Lundgren, båda (S), den andra från Per Falk.
Inledningsvis vill vi bemöta S-ledamöternas påståenden om ungdomsarbetslösheten. Den officiella statistiken visar mycket riktigt att den är ungefär lika stor idag som den var hösten 2006. Vi vill dock påminna om att vi för så sent som två år sedan genomlevde den djupaste recessionen i mannaminne. Mot bakgrund av detta anser vi att det är ett gott betyg för regeringen att ungdomsarbetslösheten är nere på samma nivå som för fem år sedan.
En av Alliansregeringens reformer för att minska ungdomsarbetslösheten har varit sänkt arbetsgivaravgift för alla under 26 år. Utifrån SCB:s statistik kan man konstatera att arbetslösheten relativt sett inte ökade mer bland unga under lågkonjunkturen. Detta kan indikera att den lägre arbetsgivaravgiften räddade många ungdomar från arbetslöshet. Dessvärre är ungdomsarbetslösheten ändå alldeles för hög och det krävs ytterligare åtgärder för att komma till rätta med den.
Pärssinen och Lundgren frågar sig vilka belägg som finns för att lagen om anställningsskydd (LAS) hindrar ungdomar att få jobb. Svaret är att det finns en mängd forskning som visar att dagens utformning av anställningsskyddet ökar arbetslösheten och minskar sysselsättningen bland framför allt unga. LAS innebär att bl.a. ungdomar missgynnas på arbetsmarknaden och vi anser därför att lagen måste arbetas om och moderniseras.
I den ökade globala konkurrensen är det viktigt att företagen vid neddragningar kan behålla nyckelkompetens för företaget - denna kompetens finns i vissa fall hos relativt nyanställda ungdomar - annars riskerar alla jobben att försvinna. Folkpartiet vill därför att turordningsregler vid uppsägningar ska finnas kvar i LAS, men att turordningen bör grundas på den anställdes kompetens. Arbetsmarknadens parter bör avtala fram lämpliga kriterier för hur kompetens ska värderas i turordningen. Självklart är erfarenhet en viktig del av en persons kompetens.
Inom många yrken på den svenska arbetsmarknaden behövs en starkare löneutveckling. Detta gäller särskilt kvinnodominerade yrkesgrupper i offentlig sektor. Om erfarenhet och kunskap uppvärderas ges arbetstagare större incitament till kompetensutveckling under hela yrkeslivet, samtidigt som något lägre ingångslöner ökar ungdomars anställningsbarhet. I rader av yrken är löneutvecklingen så svag att den som jobbat 20 eller 25 år i yrket bara tjänar begränsat mer än den som är nyanställd.
De relativt sett höga ingångslönerna gör det svårt för den som står utanför att komma in och få ett arbete och gör att de äldres erfarenhet inte värderas tillräckligt. Som en kommentar till Per Falk vill vi säga att en ökad lönespridning inte ska lagstiftas fram, utan vi uppmanar arbetsmarknadens parter att fundera i dessa banor så som IF Metall gjort i samband med införandet av särskilda ungdomsavtal för personer under 26 år.
Vi skulle vilja vända på Pärssinens och Lundgrens fråga: varför ska en person som har arbetat 25 år i ett yrke inte tjäna nämnvärt mer än den 20-åring som är under utbildning på samma arbetsplats?
Hans Backman (FP)
Riksdagsledamot från Gävleborg
Per-Åke Fredriksson (FP)
Oppositionsråd i Gävle