Vid landsmötet i höstas antog Folkpartiet ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program. Det handlar om viktiga moderniseringar för att skapa förutsättningar för att fler ska kunna få jobb och möjliggör en långsiktigt starkare ekonomisk tillväxt i Sverige. Detta är även det enda hållbara sättet vi kan värna välfärden.
Det svenska anställningsskyddet (som det är utformat idag) bygger på en princip om att alla anställda är utbytbara. Men industrisamhället har fått lämna plats för en alltmer kunskapsintensiv tjänstesektor där rörligheten är större och den internationella konkurrensen tuffare. Tryggheten ligger inte nödvändigtvis i att kunna vara kvar länge på samma arbetsplats. Den måste i större utsträckning ligga i en god ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, bättre hjälp till omställning för att hitta nytt arbete och kontinuerlig satsning på att utveckla de anställdas kompetens. I den ökade globala konkurrensen är det också viktigt att företagen vid neddragningar kan behålla sin nyckelkompetens. Annars riskerar alla jobb att försvinna.
Folkpartiet vill att turordningsregler vid uppsägningar ska finnas kvar i lagen om anställningsskydd, men att turordningen bör grundas på den anställdes kompetens. Las ska även i fortsättningen vara dispositiv, vilket betyder att parterna är fria att själva avtala om hur turordningsreglerna ska utformas inom respektive bransch. Arbetsmarknadens parter bör också avtala fram lämpliga kriterier för hur kompetens ska värderas i turordningen. Självklart är erfarenhet en viktig del av en persons kompetens.
Detta modernare och mer flexibla anställningsskydd vill vi kombinera med bättre hjälp till omställning. Systemet med avtalade trygghetslösningar bör byggas ut och kompletteras med ett skattemässigt gynnat kompetenssparande, som ökar individens möjlighet att utveckla sin kompetens under alla skeden av arbetslivet. För att ge fler bättre skydd i omställningen vill vi också att arbetslöshetsförsäkringen görs allmän för alla som har arbetat en viss tid och att taket i a-kassan höjs under de första fyra och en halv månaderna av arbetslöshet.
När det gäller ungas situation på arbetsmarknaden är statistiken fortsatt dyster. Förutom att vi har genomfört många reformer för att komma till rätta med bristerna i skolan, pekar forskningen framför allt på två andra faktorer som bidrar till att Sverige har en internationellt sett hög ungdomsarbetslöshet: höga ingångslöner och en strikt arbetsrätt som missgynnar de unga.
Sverige har en mycket sammanpressad lönestruktur. I många yrken, främst de kvinnodominerade, är löneutvecklingen så svag att den som jobbat 20 eller 25 år i yrket bara tjänar aningen mer än den som är nyanställd. De relativt sett höga ingångslönerna gör det svårt för den som står utanför att få in en fot, och leder till att de äldres erfarenhet inte värderas tillräckligt. En ökad lönespridning ska inte lagstiftas fram, utan vi uppmanar arbetsmarknadens parter att fundera i dessa banor. Fler branscher bör följa IF Metalls exempel och införa särskilda ungdomsavtal för personer under 26 år. Det är också glädjande att LO öppnar för att diskutera turordningsreglerna vid uppsägning.
Ska målet om full sysselsättning uppnås behöver vi vända på varenda sten för att fler ska komma i arbete. De stora utmaningarna är hur rörligheten ska öka, hur möjligheterna för unga och utrikes födda att få jobb ska förbättras och hur människor som i dag fastnat i utanförskap ska kunna komma i arbete. Om vår arbetsmarknadspolitik får genomslag i Alliansen är vi en god bit på väg.
Johan Pehrson
Gruppledare
Hans Backman
Ledamot i arbetsmarknadsutskottet
Ismail Kamil
Suppleant i arbetsmarknadsutskottet
Publicerad i tidningen NU den 22 december 2011