Mer om mig

Jag är född och uppvuxen i Ängelholm, där jag 1963 avlade studentexamen på latinlinjen. Efter 15 månaders befäls-utbildning i det militära studerade jag juridik i Lund i fyra år. Hösten 1968 kom jag till Falkenberg som tingsnotarie vid den domstol, som några år senare blev en del av Varbergs tingsrätt. I maj 1971 startade jag juridisk uppdragsverksamhet i Falkenberg. Efter tre år, 1974, kom jag in i Advokatsamfundet och arbetade sedan som advokat i södra och mellersta Halland med egen advokatbyrå i Falkenberg fram till dess att jag hösten 2002 valdes in i riksdagen.
 
I min advokatverksamhet har jag genom åren sysslat med i stort sett alla typer av ärenden. Jag har varit försvarare i brottmål åt såväl ungdomar som hårt belastade kriminella. Jag har biträtt parter i skilsmässotvister med bekymmersamma vårdnads- och umgängesfrågor. Jag har varit rättegångsombud i mål om arv, testamente, köp av fastigheter, bilar, båtar och hästar, borgen, skadestånd m m. Successivt har jag blivit mer och mer inriktad på affärsjuridiken, både genom ett mycket stort antal uppdrag som konkursförvaltare och som ombud åt företag i olika affärsangelägenheter.
 
Jag har alltid trivts bra med mitt arbete och då i synnerhet med den mycket nära kontakt som man alltid har med sin klient.
 
I föreningslivet har jag haft många olika uppdrag alltsedan studenttiden i Lund, där jag bl a var redaktör för nationstidningen. I början av 1970-talet var jag under några år ordförande i Brukshundsklubben i Falkenberg samtidigt som jag försökte få lite dressyr på min dåvarande hund. Senare var jag aktiv i Juniorhandelskammaren, som bl a ledde till bevistandet av en världskongress 1978 i Manilla på Filippinerna. I Rotary har jag varit medlem sedan 1982, president i Falkenberg-Herting 1992 och numera Paul Harris Fellow. Det utan tvekan mest omfattande uppdraget i föreningslivet innehade jag under åren 1983 – 1988, då jag var ordförande i Falkenbergs golfklubb. Under den tiden expanderade golfspelandet otroligt och vi byggde ut vår golfbana i Skrea till 27 hål. Överhuvudtaget kan sägas att under dessa år förändrades golfklubben från den lilla kamratföreningen till ett företag med flera anställda och en omfattande administration och ekonomi.
 
Idrottsligt började jag som många andra unga pojkar att pröva på de flesta sporter såsom fotboll, handboll, friidrott, bordtennis, tennis m m. Redan vid 15 års ålder bestämde jag mig för att inrikta mig på tennisen, som sedan följt mig genom livet. Efter att ha tävlingsspelat mycket aktivt under ungdoms-åren, studentåren i Lund och de första åren i Falkenberg övergick jag till ren motionstennis en till två gånger i veckan, vilket jag fortfarande håller på med. Sedan 1980-talet spelar jag också golf i måttlig utsträckning under sommarhalvåret och har lyckats komma ner till en handicap omkring 14.

 

Jag är gift sedan 1981 med Ulla Ertsborn, som flyttat till Falkenberg från Birger Sjöbergs Vänersborg. Jag har i ett tidigare äktenskap två döttrar, Linda som bor i Bålsta och Sandra som bor i Järfälla. Ulla har i ett tidigare äktenskap också två döttrar, Suzanne som bor i Mölnlycke och Sandra som bor i Habo. Antalet barnbarn är sex, det äldsta nu åtta år gammalt.

 
Ulla är också politiskt aktiv för folkpartiet liberalerna. Hon är ledamot i landstings-
fullmäktige i Halland och ledamot av den lokala nämnden i Falkenberg.

När initiativ togs till att skapa ett Fontänhus (Fountain House) i Falkenberg tillfrågades jag om jag kunde åtaga mig ordförandeskapet, vilket jag gärna ville. Alltsedan 1999 är jag därför ordförande i den förening, som driver Fontänhusverksamheten i Falkenberg. Denna verksamhet är en särskild form av arbetsrehabilitering för psykiskt sjuka personer, som nu finns i 12 kommuner i Sverige. Det är en särskild glädje att få arbeta med och för personer med psykiska funktionshinder.
 
Mitt politiska intresse har funnits alltsedan ungdomsåren, då mina föräldrar var aktiva i kommunalpolitiken. Min pappa var bl.a.ordförande i nykterhetsnämnden i Ängelholm i 14 år. På grund av mitt arbete såg jag tidigare inte någon möjlighet till politiskt arbete. Under sommaren/hösten 1996 – egentligen efter initiativ från Ulla – gick jag på mitt första politiska partimöte och sedan var jag fast. Det som framför allt drev mig var inte bara det politiska intresset utan i synnerhet en tro på att all den kunskap och erfarenhet som jag skaffat mig i livet och i arbetet skulle kunna medverka till positiva förändringar i samhället. Det hördes då liksom nu ofta en kritik mot att politikerna inte har någon verklighetsanknytning.
 
Det var självklart för mig att välja folkpartiet liberalerna, som jag röstat med i alla år. Bertil Ohlin var och är alltjämt en föredömlig representant för den socialliberalism, som jag gärna vill tillhöra och kämpa för.