Kontakterna med familjen Dirksen i Töging går ända tillbaka till Ullas mamma, som vid ett besök i Tyskland 1938 träffade en man, som hon blev förälskad i, men som hon inte kom att gifta sig med, sannolikt på grund av andra världskrigets utbrott. I stället bibehölls en kontakt dem emellan som mer än 20 år senare resulterade i att Ulla som tonåring vistades somrar och julhelger i Töging och lärde sig tyska språket samt fick många bekanta där. Ulla har därefter tillsammans med mig många gånger varit på besök i Töging och på 1990-talet var både Suzanne och Sandra där på lite längre vistelser. På så vis kom vi också i kontakt med ytterligare en familj, bosatt i Mühldorf.
Denna gång blev besöket mycket av ett kärt återseende och många timmar ägnades åt att återuppleva tidigare minnen. Besöket fick dock också lite av en officiell prägel eftersom våra vänner där nere i Bayern hade uppmärksammat sina borgmästare på att en svensk riksdagsledamot kom på besök. Därför var vi först hos borgmästaren i Mühldorf och dagen därpå hos borgmästaren i Töging och fick möjlighet att prata lite politik. Det är slående vilka stora likheter som finns mellan en tysk stad och en svensk och kraven på hur man handskas med skattepengarna. En stor skillnad, som vi kanske skulle förverkliga hemma, är att borgmästaren väljs direkt av folket. Det kan man kalla personval. Och i dessa bayerska städer, där CSU (de konservativa) som regel har kraftig majoritet, regerar sedan lång tillbaka två uppenbart mycket populära borgmästare från SPD (det socialdemokratiska partiet).
I morgon kommer riksdagen att behandla bland annat min motion om att göra FN:s Barnkonvention till svensk lag. Även om riksdagen formellt avslår motionen och flera andra likadana motioner, tas ytterligare ett steg framåt. I regeringskansliet pågår nu en kartläggning som ska belysa hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med de rättigheter som slås fast i barnkonventionen. Arbetet ska resultera i en departementspromemoria, som beräknas vara klar till sommaren 2011. Socialutskottet med våra representanter Barbro Westerholm och Maria Lundqvist-Brömster följer och bevakar frågan noggrant. Visst kan det löna sig med motioner men man får ha tålamod. Lagstiftning tar tid.
Även en annan av mina motioner, som nu varit en följetong i flera år, tycks gå mot en lösning på det sätt som jag krävt. Det gäller frågan om hemkommunen eller fritidskommunen ska betala för den hemtjänst som fritidskommuner måste tillhandahålla till äldre personer under den period då man vistas i sitt fritidshus under sommaren. Regeringen har nu aviserat att man kommer att föreslå att fritidskommunen debiterar hemkommunen dessa kostnader. Detta har, även om det inte gäller mycket stora belopp, ändå betydelse för våra halländska kommuners ekonomi, som i varierande grad fått stå för dessa kostnader medan hemkommunerna helt enkelt tjänat in motsvarande belopp. Rättvisa mellan kommunerna kan man väl säga att det nu blir.
Avslutningsvis tycker jag att vi ska fundera vidare över valresultatet och gärna läsa valanalysgruppens rapport ”Stolt men inte nöjd”, som finns på Folkpartiets hemsida. Intressant att notera är att Folkpartiet i detta val fick totalt 420 524 röster mot 418 395 röster i 2006 års val. Att detta sedan blev till en procentuell nedgång från 7,54 procent till 7,06 procent och fyra färre mandat i riksdagen beror på såväl den ökande folkmängden som att ett nytt parti tog sig in i riksdagen. I Hallands län fick vi 15 286 röster (7,82 procent) mot 13 798 röster 2006 (7,69 procent). I landstingsvalet (regionvalet) fick vi nästan exakt lika många röster men där blev det 8,05 procent. Som vanligt i Halland fick vi överlägset flest röster i Kungsbacka kommun. Under vintern ska jag på uppdrag av länsförbundet göra en närmare analys över resultatet i Halland.
Slutligen får jag med tillfredsställelse konstatera att regeringen nu arbetar med att rätta till de svåra och besvärande uppgifterna om personer, som drabbats av de nya sjukförsäkringsreglerna på ett synnerligen inhumant sätt. Sjuka personer, som saknar arbetsförmåga, ska självklart ha sjukersättning och i förlängningen en förtidspension medan alla, som kan rehabiliteras, ska erbjudas en mångfald av åtgärder för att kunna återkomma helt eller delvis till ett arbetsliv. Låt oss tro att det ska gå att rätta till förekommande felaktigheter.
Ha det bra! Vi hörs snart igen.
Jan