Publicerades i Nerikes Allehanda den 14 december 2009
Hösten 2006, under brinnande högkonjunktur, var nära 15 procent av svenskarna i arbetsför ålder långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade, på hel- eller deltid. Varje dag förtidspensionerades 140 människor i Sverige. Vi hade hamnat i en situation där vi lämnade sjuka människor åt sitt eget öde. Lämnade utan hjälp med rehabilitering eller en ärlig chans att få möjlighet att komma tillbaka. Det var en politik och ett sätt att hantera människor som var långt ifrån medmänsklig. För att bryta människors passivisering och utanförskap genomförde Alliansen en rejäl reform av sjukförsäkringen.
För ett och ett halvt år sedan ersatte vi den tidigare passiva sjukförsäkringen med en rehabiliteringskedja med fasta tidpunkter för avstämningar av arbetsförmågan samt stöd och hjälp att återgå i arbete. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska få ersättning från sjukförsäkringen. Men alla som kan vara med och bidra till samhällsbygget genom arbete har också ett eget ansvar. Den som bedöms ha arbetsförmåga ska få stöd att, utifrån sina egna förutsättningar, komma tillbaka i jobb. På så sätt har vi byggt broar till ett friskare och aktivt liv.
Det har funnits en oro bland människor vi träffat om att reglerna skulle vara orimliga för människor som faktiskt är sjuka. Försäkringskassans egen analys visar att bedömningen av cancersjuka inte har blivit hårdare sedan de nya reglerna i sjukförsäkringen infördes. Riksdagen förtydligare nu ändå regelverket för att göra det helt klart att allvarligt sjuka människor ska kunna få sjukpenning under obegränsad tid. Reglerna förtydligas också om att svårt sjuka människor ska kunna arbeta i den omfattning de klarar av på sitt arbete utan att deras arbetsförmåga ska prövas mot hela arbetsmarknaden.
Att det rått oklarhet om regeltolkningen har varit illa och vi är ledsna att den situationen har uppkommit. Men att gå tillbaka till det gamla socialdemokratiska bortsorteringssystemet är inget alternativ.
Den tidigare ministern, Anna Hedborg (s), har klarlagt att med den s-märkta sjukförsäkringen kunde i princip vem som helst kunde bli sjukskriven och nästan hur länge som helst. Det gick att gå runt från läkare till läkare, berätta att man mådde dåligt på ett eller annat sätt. Försäkringskassan accepterade i princip alla läkarintyg. Sjukskrivningen kunde pågå hur många år som helst utan några aktiva insatser från Försäkringskassan. Oftast prövades det aldrig om sjukskrivna kunde klara andra arbetsuppgifter än de haft tidigare. Den enda insatsen bestod normalt i att myndigheten flyttade över personen till sjukersättning, då förtidspension, i stället för sjukpenning. Med en kraftig inkomstsänkning som konsekvens. Dessa människor har drabbats hårt. Förutom den låga ersättningen mår många människor dåligt av passiviteten. Dödligheten är hög och många har en psykisk skörhet efter år i utanförskap.
Totalt har 1,6 miljarder kronor avsatts för rehabiliteringsgarantin 2009-2010, vilket är den största statliga satsningen på medicinsk rehabilitering någonsin. Genom denna satsning har hittills 12 500 personer fått tillgång till behandling. Garantin omfattar behandling av lätta till medelsvåra psykiska besvär, samt smärtor i axlar, rygg och nacke.
Myndigheterna har tagit fram sjukskrivningsriktlinjer, så att läkarna ska veta vad som är rimliga sjukskrivningslängder att föreslå. Sjukskrivningarna har varit orimligt långa, och med mycket stora regionala variationer. Från och med nästa år görs även en stor satsning på företagshälsovård. Regeringen har återinfört Försäkringskassans möjlighet att finansiera rehabiliteringsinsatser i sjukvården.
Vi har också ändrat reglerna för sjukersättning (förtidspension), så att färre ska hamna där. Sjukersättning ger mindre pengar och inga aktiva insatser. Det ska bara beviljas om man bedöms ha stadigvarande arbetsoförmåga. Därmed försvann också möjligheten till tidsbegränsad sjukersättning. Vi har infört en rätt för alla med sjukersättning utan tidsbegränsning (400 000 personer) att arbeta och behålla merparten av sina arbetsinkomster. Det ger en chans för den här tidigare glömda och lämnade gruppen att komma in på arbetsmarknaden.
Med denna politik har antalet sjukskrivna har halverats, antalet förtidspensionärer blivit färre och antalet nybeviljade förtidspensioner minskat kraftigt. Fler har fått nya livschanser och våra trygghetssystem kommer att kunna värnas för alla de som faktiskt har allra mest behov av dem.
Johan Pehrson (FP)
Elisabeth Svantesson (M)
Sofia Larsen (C)
Lars-Axel Nordell (KD)
Oskar Öholm (M)