Drottningen, prinsen och demokratin

En förlovning eklaterades under tisdagen. Inte vilken som helst eftersom den gällde vår Kronprinssessa. En kvinna av börd får nu sin man av folket som någon sa.

 

Nu säkras sannolikt den svenska monarkin för ytterligare en generation. Det påstås att det hörts en kollektiv suck av lättnad i Sverige. Äntligen. Jag känner precis som många med mig, en betydande glädje över att Sveriges Kronprinsessa Victoria nästa år gifter sig. Kungahuset har betytt mycket för Sverige historiskt sett och gör det fortfarande. Kungahuset är en symbol för vår nation och den ska vi värna. Varje år gör Kungahuset viktiga insatser i Sverige och övriga världen för att sätta Sverige på kartan. Och kungabröllop sker ju inte särskilt ofta. En halv miljard människor följde Kungens och Drottningens bröllop för 33 år sedan. Vi kan säkerligen räkna med minst lika många igen.

 

Kungahuset har till och från ifrågasatts. Inte minst i Sveriges Riksdag där det finns procentuellt sett fler republikaner än i befolkningen i övrigt. Att principerna kan ifrågasättas är det nog ingen som säger emot. Kronprinsessan fick be sin pappa om lov och hela den svenska regeringen för att få gifta sig med den man hon ville. Förlegat kan man tycka år 2009. Inte särskilt liberalt säger en del. I dag är tronen den endag position i svenska samhället som man fortfarande ärver. Så visst finns det argument mot - ur ett principiellt perspektiv.

 

Jag har själv tillhört dem som när jag första gången fick väljarnas förtroende hade mer förståelse för kraven på republik. Jag har dock mognat, jag har lyssnat på många människor som säger sig vilja behålla vårt nuvarande statsskick. Uppdraget som kung, drottning, prins eller prinsessa är ytterst ”frivilligt” – och vi medborgare kan när vi vill från Riksdagens majoritet ändra ordningen. Jag accepterar den så kallade Torekov-kompromissen som i grundlagen statuerar att Sverige är en monarki, men att kungen endast har representativa uppgifter. Förr var kungen enväldig, bestämde allt och tog in skatt. Idag är Kungahuset utan makt men har en förenande kraft. Kungahuset är en viktig symbol. Vi kan påminna oss om Kungens insatser under tsunamikatastrofen och hans förmåga att då förena en nation i mänsklig kris. Kungen och än mer vår framtida Drottning når med modern teknik ut till många fler miljoner människor än monarker gjort genom århundraden.

Jag har som liberal att vara både principiell och pragmatisk. Det är en god liberal princip att både lyssna på folkflertalet och samtidigt var beredd att hävda viktiga principer. Det gäller dock att välja sina strider. Kampen för rättvisa för utsatta, jämställdhet, mot rasism eller för minoriteters rättigheter är viktigare. Här tar jag mina strider - ibland i tydlig strid mot den allmänna opinionen.

 

Kronprinsessan Victoria och blivande prins Daniel står inför en stor och lika viktig utmaning att tjäna Sverige i en knappast problemfri framtid för Sverige. Det ska vi vara tacksamma för. Ansvar är ibland glamouröst, men det är alltid långsiktigt slitsamt.

Johan Pehrson
Riksdagsledamot från Örebro