Publicerad i Nerikes Allehanda oktober 2008
Höjda skatter är inte rättvisa
I tisdag slogs det fast än en gång. Moderniseringen av socialdemokraterna är bara ett modeord. Arbete till alla fortsätter att vara läpparnas bekännelse. Den (s) kuggbudget som presenterades igår slog ner som en ordentlig återställare till gamla tider - om de själva fått bestämma. Höjda skatter och mer bidrag. Om och om igen. Sida upp och sida ner. I retoriken pratas om jobb, om trygghet och välfärd. Men synar vi politiken i sömmarna framträder en bild av något helt annat. En värld där staten bestämmer mer - och tar mer. En värld där människorna, särskilt dem med minst marginaler, får ännu mindre. En värld där vi jagar bort företag och kapital från Sverige. Och en världsbild som helt och hållet går ut på att de som har mest ska få mindre, istället för att de som har minst ska få mer. Varför? Är det detta som är socialdemokratisk fördelningspolitik? Det är den ideologiska skillnaden mellan alliansen och er. Ni bekämpar rikedomen, medan vår fokus är att bekämpa fattigdomen.
Socialdemokraterna säger nej till regeringens tredje jobbskatteavdrag. En skattesänkning som framförallt gynnar dem med lägst inkomster. En skattesänkning som ger ökad köpkraft för Sveriges hårt arbetande befolkning, som hjälper till att få ekonomin att gå ihop, inte minst i dessa tider av finansiell oro och konjunkturavmattning. Att höja skatten för dem med lägst inkomster – är det socialdemokraternas definition av rättvisa? Att i praktiken stoppa ner handen i vårdbiträdernas plånbok och dra ut de hundralappar som de äntligen får behålla själva. Tänk om socialdemokraterna kunde unna vuxna människor med små marginaler att få mer kontroll över sitt eget liv.
I socialdemokraternas skuggbudget kan vi läsa om mindre pengar till kommunerna, om neddragningar på försvaret, om höjda energiskatter, om höjda skatter för arbetande människor, om återinförande av förmögenhetsskatten, om att göra det generellt dyrare att anställa ungdomar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, om avskaffande av hushållsnära tjänster. Det är ingen munter läsning. Att regeringen tagit bort förmögenhetsskatten hade ett syfte: att pengar ska stanna i Sverige - och jobba för Sverige. Denna skatt är en straffskatt på kapitalsamling som Sverige behöver. Inte minst i dessa finansorostider. De svagaste grupperna, de med lägst inkomster, pensionärer med små marginaler är de som tjänar mest på detta. Genom att ta bort skatt på kapitalansamling i Sverige så får vi alla på sikt mer pengar till ökad välfärd och mer pensioner. Det har ju till och med miljöpartiet insett.
Men Thomas Bodström och hans kompisar på Örebrobänken sitter med skygglapparna på. Det spelar ingen roll att pengar försvinner från Sverige bara vi slipper säga att förmögenhetsskatten fortsatt ska vara väck – för det låter inte så bra.
Regeringens politik handlar om framtiden. Om långsiktighet. Den handlar om att ge mer, framförallt till dem som har minst. Den handlar om miljardsatsningar på forskning och utbildning. Den handlar om skolan. Om miljardsatsningar på infrastruktur. Om integration. Om företagande. Om mer frihet. Den handlar om rättvisa.
Mer jobb är vår ledstjärna. Vi kan inte bygga samhället på bidrag. Bidragen ska vara till dem som behöver det mest. Vi vet att arbete idag betyder välfärd imorgon. Detta är tyvärr ett samband som fortfarande lyser med sin frånvaro i socialdemokraternas skuggbudget.
Johan Pehrson (fp)
Riksdagsledamot från Örebro
Ledamot i Riksdagens finansutskott