Intervju med Johan i Hemmets vän
2008 valdes Barack Obama i USA av 85 000 entusiastiska demokrater till partiets presidentkandidat. I november 2008 blev han den första svarte presidenten att inta Vita Huset. Folkpartiets gruppledare i Sveriges riksdag, Johan Pehrson, var med på demokraternas partikonvent när Obama blev partiets presidentkandidat. Idag är Johan Pehrson bekymrad över den handlingsförlamning som gripit både demokrater och republikaner i USA, när världsekonomin gungar så påtagligt.
– Jag tror och hoppas USA tar sig ur denna handlingsförlamning, men det kommer säkert att ta kanske både tre och fyra år, säger han.
Pehrson betonar att när oppositionen, republikanerna, återtog makten i representanthuset så begränsades Obamas möjligheter att skapa balans i den amerikanska ekonomin.
– När räntan ligger i botten har presidenten varken några finanspolitiska eller penningpolitiska vapen kvar. Det finns bara en väg. Det är minskade utgifter, men också höjda skatter för att komma tillrätta med det jättelika underskottet i USA: s ekonomi.
Men det här är inte bara ett amerikanskt problem. Ute i Europa faller politiker som käglor, på grund av de ekonomiska problem man dragit på sig under årtionden i länder som Grekland, Portugal, Spanien, Storbritannien.
– Nu frågar sig många länder hur Sverige kan ha en så balanserad ekonomi, när det är kris i ett antal andra nationer. Men vi hade vårt stålbad i början av 1990-talet när Sverige sanerade stora underskott med enorma uppoffringar. Idag är många tacksamma, men då tyckte åtskilliga att det var oerhört hårda nedskärningar och även skattehöjningar. Idag har vi genom de tuffa åtgärder, som gjordes då, en sänkt statsskuld. Vi kan som nation ha ett självförtroende, men vi måste samtidigt vara vaksamma och ta mycket allvarligt på den ekonomiska situationen i världen.
Men hur kan så många länder hamna i en sådan ekonomisk kris som vi har nu?
– Man har trott att det går att ha en välfärd utan att upprätthålla vissa givna dygder som arbete, skötsamhet, ansvarstagande, företagsamhet, investeringar, utbildning. Ser vi några av Europas ekonomier som exempelvis Grekland och Portugal så är det slutna, ogenomskinliga, fruktansvärt ineffektiva ekonomier med monopol för mängder av yrkesgrupper. Det finns ingen genväg till en fungerande välfärd. Dessa länder måste nu göra stora nedskärningar, höja skatterna, höja pensionsåldern och ta bort andra förmåner för att komma tillbaka till en sund ekonomi.
Men nu står vi i Sverige inför en ny avtalsrörelse. Där har några av de stora industrifacken sagt att man måste se mycket mer långsiktigt på löneutvecklingen och inte ta speciell hänsyn till rådande ekonomiska problem?
– Jag tror avtalsrörelsens parter måste ta hänsyn till den rådande situationen. Ser vi på avtalsrörelsen ur ett Saab-perspektiv, där de anställda inte vet om de kan få någon lön alls, så måste rimligen synsättet förändras. För tillfället går svensk basindustri väldigt bra och vi märker ingen tillväxtavmattning i Asien. Men de kraftiga börsfall som sker nu i världen, kan mycket väl påverka tillväxten i svenska tyngre företag. Finansminister Anders Borg har ju aviserat en nedskrivning av den svenska tillväxtprognosen. Jag utgår från att Metallfacket och LO-kollektivet inser sin viktiga roll att inte spä på en löne- och inflationskarusell i nuläget.
Har Sverige några lärdomar att hämta från USA och Barack Obamas politik?
– Det är otroligt viktigt att försöka vara folkpedagog och förklara för väljarna hur ekonomisk tillväxt och positiv ekonomisk utveckling hänger ihop. I svåra tider behöver ett land gå med underskott för att klara kostnaderna för skolan, vården och omsorgen och kunna möta en stigande arbetslöshet. Om man ska kunna gå med underskott i svåra tider måste man skapa rejäla överskott i goda tider. Vi måste helt enkelt samla i ladorna för att klara dåliga tider. Kriser kommer och går så länge mänskligheten består, Men minnet för många är väldigt kort. När människor ser att vi går med en massa miljarder i överskott, så måste vi upplysa invånarna om varför. Minus och plus måste gå ihop. Och de som har en enorm tilltro till marknaden måste också vara försiktiga. Från statens sida är det inte en uppgift att skydda bankdirektörer och bankernas aktieägare, utan skydda nationen Sverige och det finansiella systemet. Det gagnar alla medborgare. Dessa problem kanske är tydligast i Storbritannien, där man öst in miljarder på miljarder till bankernas aktieägare. Nu får vanliga medborgare betala notan.
Har vi i Sverige varit mer klartänkta och förutseende än de länder som idag hamnat i ekonomisk kris?
– Under 20 år har Sverige haft mycket ansvarskännande politiker av olika färg. Den budgetsanering som den socialdemokratiska regeringen under statsminister Göran Persson gjorde, den skulle många länder önska att de gjort för 20 år sedan. 1991 inledde den borgerliga regeringen en enorm budgetsanering, när vår egen ”finans- och spekulationsbubbla” exploderade. Regeringen Persson fortsatte denna sanering, men jag menar att den senare tappade bort tråden med arbetslinjen och fokus på de välståndsskapande krafterna i allmänhet. Nu har den borgerliga regeringen sedan 2006 använt överskotten och återskapat fokus på arbete och stabila statsfinanser på ett ansvarsfullt sätt.
Känner du dig pessimistisk för Sverige i den kris som råder?
– Varje dag känner jag oro hur vi ska klara av att möta Sveriges framtidsutmaningar. Därför älskar jag att hålla på med politik. Men Sverige står väl rustat i jämförelse med länder som befinner sig på gränsen till bankrutt. Men vi måste fortsätta sköta vår ekonomi rätt och fortsätta en politik för lägre arbetslöshet, men också för bildning, utbildning, med en politik, som har råd att betala för den viktiga välfärden.
Samtidigt understryker Johan Pehrson att den allt överskuggande frågan just nu är alla dessa människor, som svälter på Afrikas horn.
– Det är en katastrof långt bortom fallande börskurser på några TV-skärmar. Det är ändå bara pengar. Det måste finnas ett perspektiv när folk undrar över sin pension som kanske blir lite lägre till följd av världens ekonomiska oro. Jag är glad att vi har den styrkan i svensk politik att vi kan öka våra biståndsinsatser för de många svältande människor, som vi fortfarande kan rädda livet på.