Adam Cwejman och Lina Nordlund varnar i UNT (11/8) för att det statliga systemet för begränsad övervakning av trafikrörelser, som ligger till grund för s k vägtullar, felaktigt använt kan kränka en enskild persons integritet. Jag delar helt denna syn.
Bakgrunden till deras inlägg är regeringens beslut att tillåta polisen få tillgång till vissa uppgifter från kameror avsedda för debitering av trängselskatt. Detta gäller fordon som passerat en viss plats med just trängselskattekameror under sammanlagt femton minuter en viss dag. Ärendet har sin bakgrund i en specifik spaningsutredning om ett synnerligen grovt rån. De begärda uppgifterna innehåller inte några bilder på människor. För det fall att uppgifterna om registreringsskyltar inte används vid en kommande rättegång är dessa uppgifterna belagda med sekretess i 70 år.
Det finns en risk att övervakning och lagring av uppgifter kan missbrukas. Enskilda individer kan t ex söka uppgifter de inte har rätt att söka. Det gäller t ex vårdjournaler, ekonomiska tillgångar på banken eller belastningsregister hos polisen. Därför måste det finnas kraftfulla skydd mot felaktig användning av personuppgifter. Detta oavsett om det gäller privat eller offentligt lagrad information. Ibland måste dock individens rätt till skydd av dessa uppgifter prioriteras ned för en effektiv brottsbekämpning. Det gäller allt från när och hur myndigheter skall få inhämta avgränsade men osorterade uppgifter vid misstanke om brott. Det kan också gälla att söka på en viss misstänkts individs specifika uppgifter.
Vi måste kunna väga olika intressen och principer mot varandra. Att som en följd av detta beslut nu se ett övervakningssamhälle framför oss tycker jag är en väl långtgående tolkning.
Transportstyrelsen kan enligt gällande rätt i undantagsfall lämna ut uppgifter till polisen om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Informationen om registreringsskyltar under dessa femton minuter kommer endast polisen till del. Det är även min uppfattning att i just detta fall och under de gällande förutsättningarna så väger polismyndighetens intresse att klara upp detta grova brott tyngre. Ur ett integritetsperspektiv är det av yttersta vikt att svåra och grova brott klaras upp. Det gäller för oss alla, men kanske i synnerhet för brottsoffren.