Fri arbetskraftsinvandring

Publicerad i Sörmlands Nyheter 29 december 2009 
Vissa lagar och regler ter sig mycket märkliga när vi tittar på dem i backspegeln. Ett sådant exempel är Arbetsförmedlingens tidigare möjlighet att stoppa en anställning, med motivet att många andra med motsvarande kunskaper fanns på den svenska arbetsmarknaden.

Småföretagare fick stånga sitt huvud blodigt mot de administrativa kvarnarna för att övertyga byråkratin om att till exempel en kock utbildad i Kina inte gick att jämföra med dem med svensk kockutbildning. Storföretagen som rekryterade spetskompetens hade det lättare, men fick i alla fall ofta vänta i månader innan avtalen godkändes.
Nu har ett år gått sedan Alliansen införde fri arbetskraftsinvandring och resultatet är trots lågkonjunkturen gott. Antalet som sökt och beviljats arbetstillstånd har ökat med 30 procent. Framför allt har dessa nya regler underlättat för vanliga människor som inte tillhör den absoluta överklassen vad gäller utbildning och spetskompetens samt svenska småföretagare.
 
Fortfarande finns det en del krångel kvar för dem som vill anställa internationellt. Vi behöver också se över hur väl våra sociala trygghetssystem och andra regler fungerar för dem som jobbar här för kortare eller längre tid. Det kan handla om allt från svårigheterna att få ett svenskt id-kort till vad som händer om man blir sjuk.
Det viktigaste just nu, med bara nio månader kvar till valet, är dock att visa på den fria arbetskraftinvandringens positiva effekter för såväl oss här i Sverige som arbetstagarnas ursprungsländer. Människor har alltid flyttat och vår värld har alltid varit global, men så snabbt som det går idag att förflytta såväl kunskap som människor har det aldrig gått förut.
Detta i kombination med den åldrade befolkningen i Sverige och Europa gör att allt fler sneglar på vår lagstiftning. Det unika, och samtidigt löjligt enkla, är att arbetsmarknadens behov får styra, inte lagar, regler och myndigheter.
 
Liselott Hagberg (FP)
riksdagsledamot i näringsutskottet