Assistans och personlig integritet måste förenas

Publicerad i VK den 18 februari 2010

Nyligen drogs förslaget till behovsbedömningsinstrument för personlig assistans tillbaka. Men detta föregicks av att de handikapporganisationer som skulle samverka i utformningen av bedömningsinstrumentet hoppade av samarbetet med Försäkringskassan och Socialstyrelsen som en markering av sitt missnöje med dels hur processen hade gått till och dels hur utformningen av förslaget till behovsbedömningsinstrument blivit.

Vi har under en längre tid kunnat läsa i medierna om olyckliga tolkningar av det individuella behovet till personlig assistans.
Ett av de senaste mer uppmärksammade fallen som jag följt är Patric Melin som har en cp-skada. Han har under flera år fått personlig assistans 122 timmar per vecka men blev bedömd, av Försäkringskassan, att från den 1 januari i år endast behöva 4 timmar och 45 minuter. Efter mycket kritik så drogs dock detta förslag tillbaka och Patric återgick till 122 timmars assistanshjälp.
 
Det är Försäkringskassans tolkning av "grundläggande behov" som gör att deras bedömning av individens behov av hjälp kan bli så markant annorlunda, en bedömning som de fått godkänd i Regeringsrätten. Domen innebär att det i praktiken blir handläggaren - inte den enskilde personen som avgör vad som är privat och känsligt. Individen fråntas därmed rätten att fatta beslut om det som är mest privat, vilket i högsta grad kränker den personliga integriteten, Tyvärr så strider denna tolkning av Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning - en konvention som Sverige ratificerat och därmed ska följa. För att värna individens rätt och LSS som en rättighetslagstiftning måste rätten till arbete, att bilda familj och i övrigt kunna leva jämlikt lyftas in i LSS,
Tack och lov drog Socialstyrelsen tillbaka förslaget. Jag blev beklämd, ledsen och arg när jag fick ta del av underlaget. Jag måste säga att jag i min vildaste fantasi aldrig kunnat tro att jag skulle behöva ta del av något så integritetskränkande som detta - inte år 2010!
 
Det viktigaste nu är att vi blickar framåt och att handikapporganisationerna får gehör för sina synpunkter och de krav som man ställt för att återuppta samarbetet med Socialstyrelsen. En grundförutsättning vid utformning av ett bedömningsinstrument måste vara att värna den personliga integriteten, se individens behov och rätt till delaktighet.
 
Individen måste stå i centrum. Den personliga assistansen är tänkt att ge personer med funktionsnedsättning en möjlighet att kunna leva ett fullvärdigt liv, vara delaktiga och att ha en valfrihet. Utifrån de förutsättningarna måste individens egna ambitioner och intressen vara en utgångspunkt som ligger till grund för bedömningen av den personliga assistanshjälpen.
Så är det och så ska det vara!
 
Maria Lundqvist-Brömster
riksdagsledamot och handikappolitisk talesperson (FP), Nordmaling