Publicerad i tidningen NU den 1 oktober 2009
Även barns brott måste utredas
Nyligen kunde vi läsa i tidningarna om ett kriminellt ungdomsnätverk, en barnliga, som kallar sig Black Scorpion. Barnen är mellan 14 och 17 år och för att avancera i gänget ska man begå grova brott. Polisen bekräftar att de gör sig skyldiga till grova rån, misshandel, grova hot och vapenbrott. Tyvärr är det inte det enda exemplet. Det är alltför många unga i vårt samhälle som är på glid. De skadar sig själv, och de skadar andra på sin väg nedåt. Vi menar att det är vår skyldighet att göra allt för att deras nedåtgående livsbana ska vändas uppåt.
Det viktigaste för att komma åt ungdomsbrottsligheten är förstås förebyggande åtgärder. Att skapa ett samhälle med en skola som fungerar, där barnen får goda uppväxtvillkor och där vi genom sociala och förebyggande åtgärder helt enkelt ser till att samhället bygger på sunda värderingar och attityder. Och där föräldrar tar det ansvar bara de kan bära. Då blir det färre barn som börjar brottets bana.
Men trots all välvilja och allt förebyggande arbete finns det barn som inte mår bra, barn som far illa och barn som hamnar i brottslighet. Därför har vi i det rättspolitiska programmet till landsmötet lagt fram ett 20-tal förslag på hur vi bättre kan hjälpa unga människor på glid. Här presenterar vi några av dem.
I det förebyggande arbetet är föräldrarna centrala. Hur mycket vi än stärker skolan, socialtjänsten eller polisen så är det föräldrarna som är viktigast för sina barn. Föräldrarna är med andra ord de bästa brottsförebyggarna. Därför vill vi dels tydliggöra föräldraansvaret, men också satsa på en långsiktig, nationell strategi för föräldrastöd. Det är också viktigt att vi inte sviker de barn som redan är svikna av sina föräldrar. Alla som arbetar med barn måste ha tydliga rutiner när man misstänker att ett barn far illa. Det behövs också stora satsningar på barn- och ungdomspsykiatri.
Men trots förebyggande arbete, kommer det nog alltid att finnas barn som hamnar snett i tillvaron. Då är det viktigt att vi ingriper tidigt och tydligt, så att tiden på glid blir så kort som möjligt. Socialtjänsten måste ges både muskler och uppdrag att komma in på banan tidigare, till exempel genom orosamtal och mer av obligatoriska åtgärder. Vi vill att barn som vandaliserar, snattar eller liknande kallas till socialtjänsten tillsammans med sina föräldrar inom 48 timmar. Föräldraansvaret skulle också kunna tydliggöras genom en skyldighet att närvara på rättegångar och dessutom en skyldighet att, upp till ett visst belopp, ersätta det som deras barn har förstört.
Men tydlighet handlar också om att utreda alla brott och att klarlägga ansvarsfrågan så att gärningsmannen får rätt insatser och att brottsoffret lättare kan gå vidare i sitt liv. Vi menar därför att man i fler fall än idag ska kunna klarlägga ansvarsförhållandena i domstol vid allvarliga brott.
Signalen till unga på glid måste vara kristallklar. Det brott du begått är allvarligt; för dig själv, ditt offer och för framtiden. Samhället tänker inte passivt titta på.
Tidigare och tydligare insatser är att vara medmänsklig. Många verkar tycka att det är lättare att fortsätta stoppa huvudet i sanden och bara titta på när unga människor förstör sitt liv. Vi menar att den passiviteten är det värsta man kan göra mot dessa unga människor.
Johan Pehrson, riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson
Barbro Westerholm, riksdagsledamot och socialpolitisk talesperson
Helena Bargholz, riksdagsledamot
Solveig Hellquist, riksdagsledamot
Maria Lundqvist Brömster, riksdagsledamot