Barnperspektivet måste synliggöras inom den sociala barn och ungdomsvården !

 

I den senaste rapporten från BRIS signalerar man om den massiva ökningen av problem som hänger samman med psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Det innefattar allt från självdestruktiva beteenden, självmordstankar,  till ätstörningar,  depressioner, fobier och panikångest. Men BRIS tar även upp barn i utsatthet, barn som utsätts för övergrepp av olika slag. Under 2006 handlade 26% av barnkontakterna till BRIS om detta. Mörkertalet känner man inte till.

Många barn och ungdomar klagar över att de inte har någon vuxenrelation. Det är långa väntetider till BUP, man måste dessutom ha föräldrarnas tillstånd för att söka kontakt ,elevhälsan är underbemannad och har brist på tider att erbjuda. Vända sig till socialtjänsten är ett stort steg och då dras dessutom föräldrarna in. Man kan då fråga sig vart barn som inte kan prata med sin mamma och pappa ska vända sig? Och vad gör barn som lever i utsatthet?

Vilken bild har man idag av socialtjänstens insatser men också av andra aktörer?
Det man får höra och det som ofta bekräftas är att samverkan mellan myndigheter är bristfällig vilket gör att många barn och ungdomar ”faller mellan stolarna”. Elevhälsan är inom många kommuner kraftigt nedrustad trots det alltmer ökande ohälsotalet bland våra barn och ungdomar. 

Alkoholkonsumtionen har gått ner bland ungdomar men bland de ungdomar som dricker har konsumtionen ökat. 22% av flickorna och pojkarna i åk 9 dricker minst någon gång i månaden. Antalet sjukhusvårdade på grund av akut alkoholförgiftning har även ökat under de senaste åren.
Med droger följer det alltmer ökande ungdomsvåldet.

Föräldraskapet sviktar och kommer många gånger i konflikt med föräldrarnas egna behov av förverkligande. Stressen är överlag mycket hög bland svenska barn och ungdomar .

Socialsekreterare vittnar om att de inte hinner med utredningar, arbetet är stressigt och kommunerna sparar inom individ och familjeomsorg. Kritikerna uttrycker att anmälningar inte leder till tillräckligt snabba och kraftfulla ingripanden. Enligt en undersökning från våren 2006 av fackförbundet SSR anser en majoritet av socialarbetarna att socialtjänsten inte alls eller bara delvis lever upp till socialtjänstlagens intentioner.

Barnperspektivet och barnkompetensen måste få större fokus inom socialtjänstens område. Barn har ofta svårt att göra sin röst hörd. Det är därför angeläget att de som ska utreda utsatta barns behov har kunskap och kompetens att tala med barn.
Många beslut som får en avgörande inverkan på ett barns liv fattas över huvudet på dem, trots att barnperspektivet förstärkts i Socialtjänstlagen
Barn är individer med skilda behov. Det är angeläget att alla barn har samma rättigheter oavsett var i landet man bor.

Enligt socialtjänstlagen ska en utredning inledas om det finns skäl att misstänka att ett barn far illa.

Enligt samma lag ska barnets vårdnadshavare informeras om detta - i lagtexten står det skyndsamt. Det går idag inte att hålla vårdnadshavaren utanför, inte ens i ett inledningsskede.

Socialtjänstlagen är inte skriven för barn som riskerar att mördas, misshandlas, giftas bort, könsstympas eller bli sexuellt utnyttjade av anhöriga.
Socialtjänsten ska ha ett tydligt brottsofferperspektiv i arbetet med utsatta barn
Barnet ska ges tid att bygga upp ett förtroende. Att berätta om övergrepp är inte enkelt.

Den sociala barn- och ungdomsvården har genomgått stora förändringar under årens lopp. Sedan 2000 har kommunernas kostnader för indivd -och familjeomsorg ökat med 17,5 % fram till 2005. Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer har pekat på att den sociala barn och ungdomsvården inte utvecklats utifrån de mål och regler som  finns i Socialtjänstlagen.

Det är därför glädjande att riksdagen denna vecka kommer att behandla  ett  betänkande som  fokuserar på förslag som syftar till att stärka barn och ungdomars ställning, skapa förutsättningar för en sammanhållen och trygg vård i enlighet med kunskap och beprövad erfarenhet.

Med dessa förslag ska  bland annat socialnämnden i samband med ansökan om tvångsvård informera om vilken information som lämnats till barnet och vilken inställning barnet har.

Vid en placering i ett familjehem ska inte bara en vårdplan upprättas utan också en genomförandeplan. Detta är synnerligen angeläget för att barn och vårdnadshavare ska känna sig införstådda med vad som ska genomföras och vilka mål som ska uppnås. Det kan tyckas vara självklarheter och detta utförs inom socialtjänsten på flertalet ställen, men nu blir det en ändring i lagtexten , vilket ställer särskilda krav på socialtjänsten.

Det är inte så lätt att rekrytera familjehem . Uppdraget är otydligt och behöver tydliggöras. Regeringens initiativ att tillsätta en utredning för att komma till rätta med dessa otydligheter känns mycket positivt.

I betänkandet fokuserar man även  på föräldrastödet och familjecentralerna . Familjecentralernas koncept skapar goda förutsättningar för samverkan och goda möjligheter för att tidigt upptäcka barn som far illa eller föräldrar som behöver stöd i sin föräldraroll. Ett omfattande arbete pågår även för att förebygga psykisk ohälsa bland våra barn och ungdomar men även för att satsa på dem som drabbats av ohälsa.
 
För folkpartiets del  känns det positivt att man utreder barns möjlighet att ha en egen kontakt med socialtjänsten utan vårdnadshavarens kännedom.
När inte denna möjlighet finns idag för socialtjänsten, kan det innebära att socialnämnden inte får ett tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till om man behöver vidta åtgärder i ett barnärende. Rättsäkerheten för barnet kan i ett sådant fall vara” helt satt ur spel” då följden kan bli att en nödvändig insats för barnet aldrig kommer till stånd. Det viktiga för socialnämnden är att ett samtal ska vara förenligt med barnets bästa.

FN:s barnkonvention deklarerar tydligt att man ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter, rätten att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet . Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

FN:s barnkonvention ska vara vägledande i arbetet med barn och ungdomar såväl inom det sociala området som inom andra samhällsområden.
Regeringen har satt ner foten i dessa frågor och det kommer mera.

Maria Lundqvist-Brömster, riksdagsledamot fp