Äntligen avskaffas kårobligatoriet! Det är en seger för föreningsfriheten – och för alla som vill se en vitaliserad studentkår vid våra universitet och högskolor.
Tvånget att vara medlem i en studentkår är förlegat och felaktigt. Föreningsfriheten är grundläggande i ett demokratiskt samhälle. Men den här rätten har hittills inte gällt studenter. Den som studerar vid universitet och högskolor är idag tvungen att vara medlem i en studentkår, och vid några lärosäten måste man också vara medlem i en nation eller en fakultetsförening. Detta ändrar nu Alliansregeringen på. Vi välkomnar detta. Naturligtvis ska studenter, precis som alla andra vuxna, få välja vilka organisationer de vill vara medlemmar i eller stödja.
Kårobligatoriet är den sista resten av tvångsanslutningarna i det svenska samhället. Vi har fått bort kollektivanslutningen till socialdemokraterna av LO-medlemmar och till Svenska kyrkan. Mot den bakgrunden är avskaffandet av kårobligatoriet ytterligare ett viktigt steg
Tro det eller ej men kårobligatoriet har diskuterats i flera hundra år – tvånget att vara med i en studentnation infördes på 1600-talet! Under de senaste 35 åren har frågan utretts av inte mindre än fem (!) statliga kommittéer. Det är hög tid att komma till skott.
Dagens studentkårer har flera viktiga uppgifter. Tvånget att vara med måste avskaffas på ett sätt som gör att det finns goda förutsättningar att klara dessa uppgifter också i framtiden.
Ett aktivt studentinflytande är nödvändigt för att utbildningen ska hålla hög kvalitet. Men dagens system fungerar inte särskilt väl. Valdeltagandet i kårvalen är ibland lägre än 10 procent, vilket undergräver legitimiteten. Vi är övertygade om att studentkårer som bygger på frivillighet kan väcka ett större engagemang bland studenterna. Vår utgångspunkt är att studentinflytandet ska öka, inte minska.
Förslaget innebär att det ska finnas vissa grundläggande regler, men hur studentinflytandet ska organiseras är i huvudsak en fråga för studenterna och deras högskolor. Studentkårer ska även i fortsättningen ha rätt att utse studentrepresentanter i universitetets eller högskolans styrelse. Om det finns mer än en studentkår får man komma överens om hur representanterna ska utses. Om det inte finns någon studentkår blir det i stället universitetets eller högskolans uppgift att ordna val av studentrepresentanter.
För att en organisation ska få ställning som studentkår ska den vara demokratiskt uppbyggd, öppen för alla studenter och ha som huvudsakligt syfte att bevaka och medverka i utvecklingen av utbildningen. Det är universitetet eller högskolan som ska besluta om en organisation ska få ställning som studentkår, normalt för tre år i taget – ett beslut som också ska kunna överklagas.
Idag finansieras studentinflytandet genom de obligatoriska medlemsavgifterna till kårerna. Ett statsbidrag på 30 miljoner kronor per år (drygt 100 kr per student) för att underlätta denna verksamhet införs. Statsbidraget ska säkra det grundläggande studentinflytandet, inte all den verksamhet som kårerna har idag. Det är studenterna, inte skattebetalarna, som även i fortsättningen har ansvaret att bekosta studentkårernas verksamhet. Kårerna ska också få behålla de skattelättnader de har idag.
En viktig del i Alliansens politik för högre utbildning och forskning är att öka friheten för universitet och högskolor – och i förlängningen också för studenterna. Att avskaffa kårobligatoriet är ett stort och historiskt steg i den riktningen.
Maria Lundqvist-Brömster (FP)
riksdagsledamot
Gunilla Tjernberg (KD)
riksdagsledamot
Åke Sandström (C)
riksdagsledamot
Ulf Grape (M)
riksdagsledamot