Publicerad i VK den 15 jan 2010. Replik på riksdagsledamoten Lars Liljas (s) artikel i VK den 4 jan 2010.
Lars Lilja försöker (4/1) att ge oss Socialdemokraternas lösning på utanförskapet. Ett tappert försök men som tyvärr kommer för sent. Alliansregeringen har redan infört flertalet reformer för att skapa fler reguljära arbeten, jobb med utvecklingsgaranti, nystartsjobb etcetera. Vi vill hjälpa den enskilde individen att hitta en väg in på arbetsmarknaden igen genom coachning och anpassning av arbetsuppgifter. Att hitta en stimulerande sysselsättning är viktigt för att må bra och att känna sig delaktig i samhället.
Lars Lilja vilseleder läsaren vad gäller förändringar i sjukförsäkringen. Personer som är allvarligt sjuka ska naturligtvis även fortsättningsvis ha sjukpenning. De som dock inom en rimlig framtid anses kunna börja arbeta igen ska få hjälp att hitta nya vägar till ett arbete. Att lämna människor i en passiv sjukskrivning eller förtidspension är att döma, ofta unga, människor till ett livslångt utanförskap, vilket tyvärr var en verklighet under den Socialdemokratiska regeringen.
En av de viktigaste frågorna under 2010 kommer att vara att få ned arbetslösheten hos unga. Vi vet att längre perioder utanför arbetsmarknaden i unga år kan vara förödande. Det är oftast det första steget in på arbetsmarknaden som kan vara det svåra. Därför har alliansregeringen halverat arbetsgivaravgiften för personer under 26 år och även infört Folkpartiets förslag om lärlingsutbildning som innebär ett tidigt steg in i arbetslivet, för våra ungdomar, redan på gymnasienivå.
Utbildning är en prioriterad fråga för regeringen när det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Fokus ligger på korta utbildningsinsatser som leder till ett arbete. Regeringen utökade i sin senaste budget platserna inom de flesta utbildningsområdena. Högskolan och komvux ska vardera få ytterligare 10 000 platser medan yrkeshögskolan utökas med 4 500 platser.
Lars Lilja skriver att Socialdemokraterna vill satsa på utbildning - och det låter väl bra men deras satsning är inte verklighetsförankrad. Den utbyggnad som deras förslag skulle kräva under 2010 är inte genomförbar i praktiken på grund av. brist på lärare och lokaler vilket i stället leder till att kvalitén på utbildningen kommer att försämras.
Innan lågkonjunkturen kom hösten 2008 så hade alliansregeringens arbetsmarknadspolitik lett till att Sverige uppnådde en reguljär sysselsättning på 80 procent. Vi får gå tillbaka 40 år för att hitta en så stor del av befolkningen som kunde försörja sig själv. Detta kan jämföras med hur det såg ut när Socialdemokraterna senast satt vid makten, under rådande högkonjunktur, då över en miljon människor var arbetslösa, sjukskrivna eller stod utanför arbetsmarknaden av något annat skäl.
De ungdomar som nu är arbetslösa vill inget hellre än att få in en fot på arbetsmarknaden. En lösning som Folkpartiet föreslår är att ekonomiskt underlätta för arbetsgivaren att anställa ungdomar. En ingångslön som är lite lägre ger ungdomar en möjlighet att presentera sig och få en arbetslivserfarenhet som annars inte skulle vara möjlig - detta förslag motsätter sig Socialdemokraterna.
Alliansregeringen tror på en stark arbetsmarknad och en ökad sysselsättning till skillnad mot den röd-gröna oppositionen - vars politik, när den inte visar på stor "spretighet", har en gemensam politisk utgångspunkt vilken kommer leda oss tillbaka till den tidigare, icke så väl fungerande, Ams-politiken.
Alla som kan jobba men inte får ett jobb måste hjälpas in på arbetsmarknaden. Att fler arbetar och betalar skatt är en förutsättning för ett välfärdssamhälle med en vård, omsorg och skola värd namnet.
Maria Lundqvist-Brömster (FP), riksledamot