Reform ger billigare tandvård

 

I valrörelse efter valrörelse har socialdemokrater bekymrat talat om att tänderna håller på att bli en klassfråga, men vad har de gjort?

Tandvårdspriserna i Sverige är höga. Om man jämför med andra EU-länder är Sverige ett av de länder som haft den största ökningen av tandvårdskostnaderna under 2000-talet. Det finns flera orsaker till detta. Tandvård är kostsamt att producera. Tandvårdsmarknaden fungerar dåligt och de statliga subventionerna har inte hängt med.

Tjugo procent av den vuxna befolkningen uppger att de avstår från att gå till tandvården trots att de tycker sig ha behov av tandvård. Man tycker helt enkelt att det är för dyrt att gå till tandläkaren. Istället väljer man bort tandvården.

Inför valet lovade alliansen att man skulle genomföra en stor tandvårdsreform. Nu har regeringen lämnat ett förslag på tandvårdsreform till lagrådet.

Den första delen av reformen är en tandvårdscheck, vilket innebär att alla vuxna får ett bidrag till regelbundna tandvårdsbesök på 300 kronor vartannat år. De grupper som har lägst besöksfrekvens, 20-29 år och över 75 år, får det dubbla beloppet, det vill säga 600 kronor vartannat år.

Den andra delen av reformen skyddar mot höga tandvårdskostnader. De flesta av oss drabbas vid enstaka tillfällen i livet av höga tandvårdsräkningar. En räkning på flera tiotusentals kronor är inte ovanlig . En kostnad som är svår att betala för många. Därför behövs ett skydd mot höga kostnader. Skyddet innebär att räkningar upp till 3 000 kronor får alla betala själva. Från 3 000 kronor till 15 000 kronor betalar patienten halva beloppet, och från 15 000 kronor och uppåt behöver patienten endast betala 15 procent av kostnaden.

Detta innebär att priset på stora eller mycket stora behandlingar därmed blir betydligt lägre än idag för alla vuxna under 65 år.

För pensionärer (65 år och äldre) finns idag ett skydd mot höga kostnader. Det fungerar dock dåligt. Begränsningen till en viss ålder och en viss typ av ingrepp (protetiska ingrepp) leder till negativa effekter, som att 60-åringar i behov av tandvård av ekonomiska skäl väntar med behandling tills de fyllt 65 år.

Begränsningen till endast viss typ av vård gör också att den viktiga bastandvården missgynnas ekonomiskt, vilket kan leda till att det blir billigare för en patient att dra ut en tand och ersätta den med en konstgjord, än att laga den.

Med det föreslagna skyddet mot höga kostnader blir även mindre omfattande protetiska behandlingar, till exempel en tandkrona eller en bro, betydligt billigare för pensionärerna. För mer omfattande protetiska behandlingar, till exempel större implantatbehandlingar, förändras inte priset i någon större utsträckning för de allra flesta.

Alliansregeringen ser nu till att alla får tillgång till god tandvård till en rimlig kostnad i ett rikt välfärdsland som Sverige. I och med detta kan vi därmed bocka av ännu ett av alliansens vallöften.

Maria Lundqvist-Brömster fp, ledamot i riksdagens socialutskott

Göran Hägglund (kd), socialminister