Stoppa våldet mot barn

Socialstyrelsens rapport kring individ och familjeomsorg har publicerats och den visar på oroande siffror när det gäller antalet polisanmälningar av barnmisshandel .
Sedan 1980 har anmälningarna flerdubblats. Av totalt 1 351 anmälda fall 2006 ledde endast 6 procent till åtal, det vill säga 84 anmälningar. Under perioden 1997 till 2006 har antalet anmälda brott mot barn i åldern 0-5 år ökat med 73 procent. I åldersgruppen 7-14 år har antalet polisanmälningar ökat med drygt 80 procent under de senaste tio åren.

I en kartläggning från allmänna barnhuset framkommer att attityderna är alltmer negativa till att slå barn och vi kan konstatera att Sverige vid en internationell jämförelse har låga siffror vad beträffar fysisk bestraffning. Men trots att allt fler blir negativa till aga så minskar inte den fysiska bestraffningen av barn.
Med denna kunskap kan vi bara konstatera att arbetet kring barns utsatthet måste intensifieras.

Socialsekreterarna har ett tufft uppdrag med många svåra ärenden. De beskriver ofta att de i barn och ungdomsärenden måste göra akutinsatser. Socialsekreterare vittnar om att de inte hinner med utredningar, arbetet är stressigt och kommunerna sparar inom individ och familjeomsorg. Enligt en undersökning från våren 2006 av fackförbundet SSR anser en majoritet av socialarbetarna att socialtjänsten inte alls eller bara delvis lever upp till socialtjänstlagens intentioner.

Regeringen har tagit ett mycket uppskattat initiativ i och med att man gett uppdrag till en översyn av lagstiftningen. I det sammanhanget är det synnerligen viktigt att beakta barnets rätt att få en egen kontakt med socialsekreterare utan förälders samtycke. När inte denna möjlighet finns för socialtjänsten kan det innebära att socialnämnden inte får ett tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till om man behöver vidta åtgärder. Rättsäkerheten för barnet kan i ett sådant fall vara "helt satt ur spel" då följden kan bli att en nödvändig insats för barnet aldrig kommer till stånd. Barn-och ungdomsvården måste prioriteras såväl lokalt som nationellt. Kompetensen kring barn och ungdomsfrågorna måste stärkas inom flera områden.

Till att börja med måste socionomutbildningen lägga mer fokus på handläggning och utredning av barn och ungdomsärenden. Barn- och ungdomspsykiatriska inslag måste också få ett utrymme i utbildningen. Samverkan i förebyggande syfte måste intensifieras med olika öppenvårdsinsatser där såväl socialtjänst, skola och BVC är involverade.

Barnperspektivet inom domstolarna måste tydliggöras och här krävs en ökad kunskap med fokus på barn och ungdomar. Polisen måste även fortsättningsvis satsa på att utbilda sina medarbetare kring samtals och förhörsmetodik när det gäller barn och ungdomsärenden

Elevhälsa ska finnas i alla kommuner med bred psykosocial kompetens. Kurator och psykolog ska liksom skolsköterska vara en lagstadgad resurs och föräldrautbildning ska ges fortlöpande under grundskoleåren. Familjecentralerna måste bli fler. De är här för att stanna.

Även om den stora majoriteten av barn och ungdomar har det bra och är friska måste vi våga se att antalet som inte har det bra är stort och växer. Det kräver åtgärder.

Maria Lundqvist-Brömster