Publicerad i VK den 28 januari 2010
Alliansregeringen har skärpt tillsynen av den sociala barn- och ungdomsvården. Utvecklingen måste fortsätta, till exempel genom att en nationell auktorisation införs som ställer tydliga kvalitetskrav vad gäller vårdens innehåll och personalens kompetens. Alla som utsatts för kränkningar i den sociala barnavården måste snarast få en ursäkt av regeringen, som representant för det officiella Sverige.
Per och Monika fick aldrig sitta med vid matbordet när det kom besök till familjen. "Vi skulle inte synas".
Inte heller fick Per ta hem kompisar och han var förbjuden att leka med andra barn utanför hemmet. Han och Monika var tvungna att gå och lägga sig klockan sju varje kväll, även om andra barn var på besök och fick vara uppe. Att få titta på TV var uteslutet, än mindre att få vara med och kvällsfika med familjen.
I dagarna har vi med bestörtning kunnat ta del av resultaten från den utredningen som handlar om vanvård i den sociala barnavården under 1900-talet. Vanvårdutredningen har intervjuat 404 personer som omhändertagits och som barn placerats i fosterhem eller på institution från 1920 till mitten av 1990-talet.
Deras berättelser förskräcker. Barn som togs om hand för att skyddas mot övergrepp och försummelse hamnade i en ännu vidrigare situation än den som var orsaken till omhändertagandet. Det handlar om fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp, svält, hot, tvång, särbehandling, försummelse och barn- arbete. Om lidande, brist på glädje, kärlek, omsorg och en förlorad barndom.
Utredningen redovisar en mycket mörk historia - om vanvård av barn i "modern tid". Ingen brydde sig om att lyssna på de barn som placerades i fosterhem och på institutioner. Ingen var tillräckligt intresserad av att ta reda på hur de verkligen hade det. Det är vårt gemensamma ansvar att se till att historien inte upprepar sig.
Många socialsekreterare, familjehemsföräldrar och personal på institutioner gör ett ovärderligt arbete för utsatta barn och ungdomar. Detta bör betonas. Men vi vet att också i dag upplever många barn som placeras i samhällets vård att ingen lyssnar och att ingen ser.
Fortfarande saknar många placerade barn och ungdomar den trygghet och den omvårdnad som de skulle behöva. Forskningen om hur det har gått för de barn som placeras i samhällets vård är oerhört dyster. Den granskning som Socialstyrelsen gjorde för ett år sedan av landets alla HVB-hem innehöll svidande kritik.
Alliansregeringen har nu skärpt tillsynen av den sociala barn- och ungdomsvården. Barnskyddsutredningen har lagt viktiga förslag för att stödja och skydda barn i utsatta situationer. Folkpartiet har också lagt en rad förslag för att stärka rättigheterna för barn som placeras i samhällets vård. Dagens krav för att få driva en institution för samhällets mest utsatta barn är häpnadsväckande luddiga.
Vi vill införa en nationell auktorisation, som ställer tydliga kvalitetskrav vad gäller vårdens innehåll och personalens kompetens. Ett annat problem är att så få insatser inom den sociala barn- och ungdomsvården är utvärderade. Socialstyrelsen konstaterade 2006 att vi faktiskt inte vet om den vård och behandling som barnen får är bra, eller till och med är skadlig för dem. Det behövs utvärdering och metodutveckling i den sociala barn- och ungdomsvården.
De barn som omhändertas och placeras i samhällets vård hör till de allra svagaste, sköraste och mest utsatta i vårt samhälle. Vi kan skärpa lagarna för att stärka dessa barns rättigheter. Men ytterst handlar det om att se till att lagarna efterlevs i praktiken.
Det är ett politiskt ansvar att se till att varje barn som kommunen placerar i familjehem eller på en institution får sina rättigheter tillgodosedda. Erfarenheterna visar att det ansvaret måste tas på större allvar!
Vanvårdsutredningen kommer att intervjua ytterligare 500 personer som vill berätta om sina mardrömsupplevelser i fosterhem och på institutioner. Parallellt kommer regeringen att utreda hur de som utsatts för övergrepp och vanvård ska få kunna upprättelse.
Alla de som utsatts för kränkningar i den sociala barnavården måste få en ursäkt av regeringen, som representant för det officiella Sverige. Erfarenheter finns att hämta i Norge, Irland och Australien.
En del av dem som har berättat om sina upplevelser är nu gamla. En ursäkt till de drabbade får inte dröja!
Maria Lundqvist-Brömster
riksdagsledamot (FP) för Västerbotten och talesperson i handikappolitiska frågor
Agneta Berliner
riksdagsledamot (FP) för Västmanland
Solveig Hellquist
riksdagsledamot (FP) för Västernorrland
Barbro Westerholm
riksdagsledamot (FP) för Stockholm