Publicerad i Norran den 27 oktober 2007
Vad har Skellefteå kommun för handikappolitik?
Det är med stor besvikelse som jag tar del av Monica Karlssons öde i en artikel i Norran den 12 /10 . Kommunen har ”utan att blinka” omprövat Monicas hjälpbehov och menar att hon från att ha haft personlig assistent 25 timmar i veckan, nu beviljats 0 timmar. Ansvarig handläggare säger i ett uttalande att ”det måste inte ha skett en förbättring för att vi ska kunna göra en annan bedömning”. Återigen utmärker sig Skellefteå kommun i denna typ av ärenden. Jag har haft kontakt med funktionshindrade och anhöriga i kommunen tidigare vilka uttryckt stor oro kring de signaler de fått om att kommunen varit i full färd med att inskränka de funktionshindrades rättigheter till stöd och service. Monica Karlssons ärende är ett tydligt bevis på detta. Många frågor hopar sig för mig: Hur kan kommunen göra på detta sätt? Vad stödjer man sig på? Vilka värderingar och attityder finns kring funktionshinder i kommunen? Hur kommer Skellefteå kommun att arbeta för att uppnå den nationella handlingsplanen för handikappolitiken fram till 2010?
Skellefteå kommun har i detta fall försökt urholka den rättighetslag som gäller och försvårar därmed möjligheten och rätten till ett gott och självständigt liv för personer med funktionshinder, i detta fall för Monica Karlsson. Vem står på tur nästa gång?
Maria Lundqvist-Brömster, riksdagsledamot fp