Var finns barnperspektivet?

I tisdagens VK kunde vi läsa om Angelica och hennes familj och deras kamp för att Angelica ska få stöd i sin nya skola. Jag blir beklämd och mycket upprörd. Det är helt oacceptabelt att byråkrati och stelbenthet ska styra istället för barnets bästa. För mig är det svårt att förstå de ansvarigas agerande gentemot Angelica, 8 år. Flickan har en funktionsnedsättning som är dokumenterad, hon har fått stöd i sin förra skola – men ändå räcker inte detta för att Angelica ska få börja i sin nya skola med stödinsatser. Istället kommer Angelica i kläm på grund av stelbenthet och byråkrati. I såväl skollagen som barn och elevskyddslagen , står det klart uttalat om elevens rätt till särskilt stöd och att man inte får diskrimineras på grund av ett funktionshinder. I FN:s barnkonvention står det tydligt att varje barn har rättigheter, men vi ska komma ihåg att det är vi vuxna som bär ansvaret för att rättigheterna kan omsättas i verkligheten.

2010 ska vi ha uppnått den nationella handlingsplanen för handikappolitiken. Det handlar i detta fall inte bara om fysisk tillgänglighet till kollektivtrafik och byggnader utan också tillgänglighet till sin arbetsplats. Skolan är Angelicas arbetsplats. För att Angelica ska känna sig trygg och få det stöd hon behöver för sin personliga utveckling måste arbetsplatsen anpassas till hennes behov. Så är det och så ska det vara, vare sig man är vuxen eller ett barn med någon form av funktionshinder!

Maria Lundqvist-Brömster, riksdagsledamot fp