För precis 14 dagar sedan kom jag hem från Belgrad och OSSEparlamentets 20:e session. OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) omfattar 56 stater och jobbar med konfliktförebyggande, krishantering och demokratiutveckling.
Dagarna i Belgrad var mycket spännande och givande med högaktuella resolutioner som skulle behandlas i våra tre utskott. Själv sitter jag i tredje utskottet som behandlar demokrati, mänskliga rättigheter och humanitära frågor. Känner att det passar mig utmärkt som socialpolitiker.
En resolution som debatterades intensivt handlade om Vitryssland. Stark kritik riktades mot landets president Alexander Lukasjenko. Man uttryckte en besvikelse över att alla försök till dialog har misslyckats, att presidentvalet i december 2010 inte var fritt och rättvist, och man tog upp den brutalitet som visades mot demonstranter i december 2010 då mer än 600 personer fängslades. Bland dem ingick ju flera presidentkandidater och deras kampanjledare. I resolutionen uttrycktes besvikelse över att Vitryssland stängt OSSE:s kontor i Minsk, och man uppmanar staten att återuppta sitt samarbete med oss.
Naturligtvis väckte denna resolution debatt och krav på många strykningar och ändringar som helt skulle ta udden av resolutionens viktiga krav.
Ryssland, Vitryssland och Azerbajdzjan stod för avvikande meningar.
Andra medlemsländer var mycket tydliga med att om man som medlemsland inte fullgör de överenskommelser man har med OSSE, så ska man inte ha rätt att vara med.
Sverige var mycket aktivt i denna debatt och uttryckte skarp kritik men efterfrågade också hur Vitryssland vill fortsätta dialogen.
Hur som helst, parlamentet antog resolutionen i sin helhet med stränga krav på demokratiska val och värnande av mänskliga rättigheter. En annan resolution behandlade romernas situation i Europa. Parlamentet biföll resolutionen som tydligt markerade vikten av en strategi och policy för att garantera romernas rätt.
Genderfrågor kom upp i en egen resolution samt på ett seminarium där man diskuterade kvinnors ställning och ekonomiska oberoende.
Jag lyfte ensamstående kvinnors situation men satte också fokus på situationen för kvinnor med funktionsnedsättning. Deras svårigheter att få jobb, känslan av utanförskap och deras dåliga hälsa - såväl fysisk som psykisk.
Kvinnor med funktionsnedsättning var också temat i mitt anförande under den allmänna debatten. Det gladde mig att responsen på mitt anförande från övriga delegater var så positiv.
Medlemsländerna har dessutom en del att jobba på vad gäller den kvinnliga representationen i OSSE:s parlament. Mötet beslutade därför att uppmana de nationella parlamenten att förbättra kvinnornas representation i OSSE. För Sveriges del ser det bra ut, vi är åtta delegater varav fem är kvinnor och tre är män.
Min första session gav mersmak. För mig kommer de sociala frågorna att stå högt på agendan: kvinnors situation, barnens rätt och mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, för att nämna några. Längre fram i höst kan det också bli aktuellt att delta i valövervakning i Tunisien och Ryssland. En annan viktig uppgift som delegat i OSSE.
Maria Lundqvist-Brömster
Publicerad i NU 2011-07-28