Publicerad i Sydsvenskan
Mugabe måste avgå
Krisen i Zimbabwe fortgår och fördjupas i skuggan av kriget i Mellanöstern, skriver Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och utrikestalesman (fp). En krisplan för landets framtid kan inte vänta. Den svenska regeringen bör verka för att EU lägger fram en tidtabell för Mugabes avgång, skriver hon.
I skuggan av kriget i Mellanöstern fördjupas krisen i Zimbabwe. Polisvåld är vardag. Koleraepidemin är utom kontroll. Kronisk matbrist och svält fortsätter och enligt FN kommer hälften av landets 13,5 miljoner invånare att behöva mathjälp utifrån.
Trots att MDC, Movement for Democratic Change, vann valet i mars har inte demokratin och ingångna avtal om regeringsbildning infriats. Risken är att fruktlösa samtal kan pågå i år samtidigt som den humanitära krisen förvärras.
Zimbabwe är på väg mot kollaps och omvärlden kan inte längre titta på medan förhandlingar pågår utan slutstation i sikte. Det är dags för en internationell krisplan.
Koleradödsfallen närmar sig 1 000 personer. Unicef och WHO uppger att antalet drabbade kan stiga till 60 000 då vattenledningssystemen har brakat samman. Inflationen ligger officiellt på världsrekordet 231 miljoner procent och butikshyllorna gapar tomma.
Batongbeväpnad kravallpolis angriper demonstrationer och människorättsorganisationer vittnar om att våldet ökar. Politiska aktivister kidnappas, försvinner och tortyren är åter vardag. Zimbabwe befinner sig i fritt fall politiskt, humanitärt och finansiellt.
Regeringen bör verka för att EU lägger fram en tidtabell för president Robert Mugabes avgång:
Förhandlingarna mellan Mugabes Zanu-PF och Morgan Tsvangirais MDC har strandat och Mugabe vägrar att respektera principen om maktdelning. Krav måste ställas på att septemberavtalet genomförs och en nationell regering tillsätts senast februari 2009.
FN bör sätta in en akut humanitär biståndsinsats för att stoppa koleran. Allt detta stöd skall kanaliseras utan inblandning av Mugabe. Upprätta flyktingläger för zimbabwier som flyr till grannländerna.
Mugabe skall inte på grund av gällande reseförbud tillåtas besöka EU som på toppmötet i Lissabon i december 2007. Då protesterade folkpartiet på plats. Det enda skälet att Mugabe lämnar landet bör vara för att gå i exil eller ställas till svars för sina brott i Internationella brottmålsdomstolen, ICC. EU-kretsens sanktioner bör utökas till fler än landets Mugabetrogna toppskikt. Omöjliggör utlandsresor för deras familjer, stoppa barnen vid europeiska universitet och frys konton i utländska banker.
FN, samarbetsorganisationen SADC eller Afrikanska unionen bör genast tillsätta observatörer på plats som bevakar avtalet. Släpp in internationella människorättsorganisationer.
Påskynda ett tydligare afrikanskt ansvarstagande. Fler av Zimbabwes grannar måste ta bladet från munnen och gå från ord till handling.
Förbered internationella finansiella institutioner på att skapa en krisplan för att stabilisera den zimbabwiska ekonomin. Fyra femtedelar av landets befolkning är arbetslösa och bnp har minskat med 40 procent på mindre än ett årtionde. En genomtänkt landreform bör redan nu skissas fram samtidigt som tidigare fördrivna farmare kan bjudas in för att återskapa landets en gång så framgångsrika jordbruk.
Skapa en långsiktig Marshall-fond för öronmärkt Zimbabwebistånd som kan sättas in då en demokratisk regering tillsatts.
Mugabe bör avgå som president i början av 2009. Annars väntar åtal vid den Internationella brottmålsdomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna.
Om inget händer bör i sista hand en humanitär intervention övervägas.
Förbered skapandet av en nationell sanningskommission för att försöka hela ett land som upplevt kolonialism, apartheid och trettio år av diktatur. I Zimbabwe finns tusentals männi skor som försvunnit och nationella trauman som knappt diskuterats. Fakta om 1980-talets Gukurahundi-slakt med minst 20 000 avrättade, 2005 års Operation Murabatsvina då 700 000 fick sina hem förstörda och politiska mord måste upp ur massgravarna och fram i offentlighetens ljus.
Mugabe har i snart tre decennier stulit det zimbabwiska folkets rätt till demokrati. En krisplan för landets framtid kan inte vänta.
Birgitta Ohlsson, utrikestalesman (FP)