Den stora frågan handlar nu om Europa åter ska bli världens ekonomiska centrum eller förpassas till att bli världens största museum. Europas bristande konkurrenskraft är nyckelproblemet. Världsbanken rankar flera av Europas länder på 130:e plats eller sämre globalt när det gäller hur enkelt det är att starta ett företag, tillgång till infrastruktur och pappersarbetet som krävs för att registrera egendom.
Västvärlden tappar mark i snabb takt. I Kina, Japan och Sydkorea produceras årligen fler bilar än i Europa och Nordamerika tillsammans. När fabrikerna flyttade österut slog vi européer oss för bröstet och sa att vi skulle konkurrera med kunskap. Men så har det inte blivit. Den senaste PISA-undersökningen visar att världens mest välutbildade tonåringar inte bor i Southampton eller Stuttgart, utan i Shanghai. Kinas ekonomiska utveckling har lyft hundratals miljoner kineser ur fattigdomen.
I tider då populistiska och protektionistiska vindar blåser in över Europas politiska karta är det populärt att skylla samhällsproblem på EU. Men EU:s fyra friheter – människor, kapital, varor och tjänster – är en modern frihetlig och ekonomisk framgångssaga som är svår att hitta motsvarighet till.
Om inte de stora statsskulderna i väst minskar får kommande generationer betala det högsta priset i form av sämre välfärd och sänkta pensioner. Men skuldkrisen i västvärlden rymmer även en annan dimension. Krisen kan också komma att påverka friheten i världen negativt.
Kina har nyligen vuxit till att bli Afrikas största handelspartner och landets investeringar på kontinenten har tjugodubblats på mindre än tio år. Frihandel är en fantastisk fattigdomsbekämpare – men samtidigt är den ingen garant för frihet och demokrati. Inget talar för att Kina kommer att sprida universella mänskliga rättigheter. Det är naturligtvis positivt att Kina investerar i Afrika, men landet ställer aldrig krav på att värna rättssäkerhet, yttrandefrihet och minoriteters rättigheter. Medan västvärlden försöker lyfta sig ur skuldkrisen investerar Kina i infrastruktur och bygger fastigheter inte långt från Europas gränser.
De senaste årens ekonomiska kris har inte bara upptagit Europas fokus; den har spätt på protektionistiska strömningar. Bara fåtal månader efter finanskrisens utbrott 2008 hade G20-länderna vidtagit femtio handelsprotektionistiska åtgärder. Populistiska partier i EU:s medlemsstater har mellan de senaste två nationella valen fördubblat antalet mandat i respektive parlament – mycket på grund av främlingsfientliga och nationalistiska budskap.
EU måste förstärka de värderingar som format unionen: frihet, öppenhet och demokrati.
• Ensidigt främjande av frihandel. EU måste stå upp för ekonomisk öppenhet oavsett vad andra länder gör. Att ensidigt ta bort handelshinder och sänka tariffer är vägen framåt.
• Utbildning och forskning i världsklass. Vi måste stärka möjligheterna för de sämst ställda och demokratisera tillgången på kunskapen. Flexiblare undervisning och fler digitala läromedel bör erbjudas. Forskningsarkiv och databaser bör göras lättillgängliga. De ekonomiska incitamenten för att hålla hög kvalitet bör stärkas och studenter bör uppmuntras att snabbare ta ut examen och studera utomlands.
• Företagsklimat för konkurrenskraft. Vi återvinner aldrig vår konkurrenskraft om vi inte minskar regelkrångel för att attrahera företag och jobb. Det måste bli enklare att starta och driva företag. Att skaffa byggnadstillstånd måste ta kortare tid, tillgång på bra infrastruktur öka och korruption minska.
• EU-budget med mervärde. Det går inte att spendera sig ur krisen. När EU nästa år fastställer långtidsbudgeten måste forskning, infrastruktur, innovationer och bekämpning av gränsöverskridande brottslighet komma mer i fokus. Jordbruksstödet och regionalstödet måste minska.
• Fler kvinnor i arbete. Europa har inte råd att ha världens bäst välutbildade hemmafruar. Barnomsorgen och äldreomsorgen måste byggas ut och pensionsåldern för kvinnor höjas till samma nivå som män. EU bör uppmuntra export av välfärdstjänster.
Av de 20 länder med störst positiva bytesbalanser är bara tre EU-länder, men av de 35 med störst negativa bytesbalanser ligger två tredjedelar i Europa. Det är morgondagens generationer som kommer få betala för dagens ansvarslöshet. Men EU måste även ta sig ur krisen för att fortsätta vara en kraft för ekonomisk och politisk frihet och öppenhet. Det som står på spel är vilken tyngd världens största samling demokratier ska ha i framtiden.
Birgitta Ohlsson (FP)
EU- minister
Dagens industri