År 2003 konstaterade den så kallade Sapir-rapporten (En agenda för ett växande Europa) att "EU:s budget är en historisk kvarleva". Snart åtta år senare finns det fortfarande EU-politiker i rådet och Europaparlamentet som hävdar att vägen tillbaka till tillväxt och konkurrenskraft går via förlegade budgetprioriteringar. Mer pengar till markägare och livsmedelsindustrier. Mer subventioner som sätter marknaden ur spel inom jordbrukssektorn. Mer stöd till kolgruvor, popkonserter och bränsle för fiskefartyg. Med dessa budgetprioriteringar är det inte konstigt att Europa halkar efter i tillväxt och konkurrenskraft.
EU har gjort stora framsteg under de senaste tjugo åren. Vi har fått den inre marknaden och euron på plats. Lissabonfördraget ger oss den konstitutionella stabilitet vi behöver och överenskommelsen om den europeiska stabilitetsmekanismen lägger grunden för arbetet med att skapa långsiktig finansiell stabilitet.
Jag är övertygad om att Europa återigen kommer att anta utmaningen. Uppgivenhet är för skadeglada EU-skeptiker. Men om vi åter vill bli ekonomiskt konkurrenskraftiga måste vi genomföra betydande reformer. Vi måste börja nu. Och vi måste börja med att reformera vår egen budget.
Ur detta perspektiv är Europeiska kommissionens meddelande om EU:s budgetöversyn en besvikelse. Även om det innehåller positiva inslag så saknas en tydlig reformagenda.
Ytterst består EU:s budget av knappa resurser som har alternativ användning i form av privata investeringar/privat konsumtion eller offentliga utgifter på sub-federal nivå. EU-budgeten bör därför finansiera verksamhet som ger ett verkligt europeiskt mervärde, genom skalfördelar eller lösningar på gränsöverskridande utmaningar. Idag utgörs en stor del av EU: s budget av poster som inte uppfyller dessa kriterier.
Dessutom måste EU:s framtida budget återspegla en verklighet där många medlemsstater tvingas att göra betydande nedskärningar i sina nationella budgetar. Nästa fleråriga budgetram bör därför vara smalare, vassare och mer fokuserad på tillväxt. Budgettaket bör ligga väl under en procent av EU:s BNI.
Hellre än att bevara tidigare budgetprioriteringar bör EU omorientera utgifter mot områden som forskning och utveckling, gränsöverskridande infrastruktur och miljö. Vi bör också investera i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt i kampen mot organiserad brottslighet. Alla dessa områden erbjuder europeiskt mervärde.
Minskningen och modernisering av EU-budgeten bör ske genom lägre utgifter för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilken i sin tur bör lägga större tonvikt på tillhandahållandet av en god miljö och andra europeiska kollektiva nyttigheter. Strukturfonderna bör fokusera på de mest behövande delarna av unionen.
Jag är övertygad om att Europa återigen kommer att bli en dynamisk och globalt konkurrenskraftig kunskapsekonomi, men det kräver att vi överger gårdagens budgetprioriteringar.
För att uppnå framtida välstånd behöver Europa en annan utgångspunkt än den nuvarande budgeten. Att säga det är inte naivt eller ”oeuropeiskt”. Det är att ta ansvar för Europas framtid. Det är att visa ledarskap. Och det kräver beslutsamhet.
Som reflektionsgruppen för EU: s framtid under ledning av den förre spanske premiärministern Felipe Gonzales har konstaterat: valet står mellan "reformer eller stagnation".
Birgitta Ohlsson,
Sveriges EU-minister
Debattartikel
Hufvudstadsbladet, Helsingfors, 11 januari 2011