Möjliggör kommunala extraval

 

I lägen där riksdagen inte längre är förmögen att fatta viktiga beslut för landet, kan extraval utlysas. De allra flesta instämmer i att detta är en viktig ”nödutgång” och ventil för väljarnas inflytande i situationer då omständigheterna blockerar en normal och stabil parlamentarisk process. Sverige har i modern tid haft få regeringskriser och har endast vid något enstaka tillfälle behövt använda extravalsinstrumentet i praktiken. Det är ett gott betyg åt vår författning. De flesta parlamentariska situationer kan hanteras inom ramen för reglerna och utan att behöva använda sig av den extraordinära åtgärden extraval.

 

För kommun- och landstingsfullmäktige existerar dock inte denna möjlighet. Men dessa församlingar kan lika väl som riksdagen hamna i situationer där en fungerande majoritet inte kan bildas och beslut som är nödvändiga blockeras av olika omständigheter. Efter valet 2006 har det i flera kommuner diskuterats hur väljarnas utslag ska kunna respekteras i samband med missnöjespartiers intåg och när valda ledamöter bytt parti utan att avsäga sig sina valda uppdrag, som nu senast i Sundbyberg. Därmed inte sagt att situationen inte kan lösas inom ramen för det befintliga systemet.

 

Det finns kommuner där en styrande majoritet har kunnat bildas, enbart genom att den släpps fram av partier som frivilligt väljer att avstå från att fälla den, trots att de hade kunnat göra det. En sådan styrelse som saknar stöd av en majoritet av ledamöterna i fullmäktige bildar ett minoritetsstyre som våra lagar egentligen inte är utformade för. Det är inte en önskvärd situation att folkvalda ibland ska behöva avstå från att använda sitt politiska mandat och rösta mot sin övertygelse, därför att sådana extrema fall inte kan hanteras inom befintlig lagstiftning.

 

Vi fyra partier i Allians för Sverige vill öppna för möjligheten till kommunala extraval, genom den Grundlagsutredning som nu arbetar. Vi vill stärka väljarnas inflytande också över den lokala demokratin som behöver vitaliseras och tydliggöras.

 

Vi ser detta som ett sätt att lösa situationer som annars kan leda till att den politiska inriktning väljarna ger mandat för, inte kan genomföras. Sådana situationer riskerar också att leda till att trovärdigheten för vårt demokratiska system urholkas.

 

Kommuner och landsting är utomordentligt viktiga för den välfärd vi vill att människor ska åtnjuta. De ansvarar tillsammans för nästan alla de tjänster som välfärden bygger på. För att kunna erbjuda en sjukvård, skola, äldreomsorg och kollektivtrafik med tillgänglighet och kvalitet krävs att skatter tas ut och medel fördelas på ett ansvarsfullt sätt. Om en fullmäktigeförsamling hamnar i ett läge där den inte är beslutsförmögen, riskerar viktiga delar av välfärden att hotas.

 

Människors tilltro till demokratins förmåga att skapa lösningar på samhällets gemensamma problem och sköta välfärdens viktiga sysslor får inte undergrävas av att bråk och motsättningar som kan uppkomma, inte kan hanteras på ett ansvarsfullt sätt och inom ramen för det regelverk vi har.

 

Det lokala självstyret i kommuner och landsting bygger på delvis andra principer än de som fått genomslag i utformningen av bestämmelserna för riksdag och regering. Regeringen kommer från den sida som är starkast i riksdagen, vare sig det baserar sig på ett eller flera partiers stöd. Styrelser och nämnder i en kommun eller ett landsting innehåller ledamöter från

 

alla de partier som uppnått tillräckligt antal mandat för att finnas representerade i dem. Det är en modell med samlingsstyre som ger utrymme för mer samarbete och insyn i det löpande arbetet, men som samtidigt förutsätter tydligare majoriteter som avspeglar valresultatet.

 

Vi vill betona att en ändrad lagstiftning skal stärka den kommunala självstyrelsen och att möjligheten till extraval ska ses som ytterligare en öppning för kommuner och landsting att hantera en speciell situation.

 

Det återstår en del frågor att lösa. En sådan är vem som ska äga extravalsinstrumentet och under vilka villkor det får användas. Några sådana tillfällen har vi redan skisserat i denna artikel, men det kräver naturligtvis en grundliggare utredning inom ramen för den pågående Grundlagsutredningen.

 

Per Schlingmann, partisekreterare (m)

 

Anders Flanking, partisekreterare (c)

 

Erik Ullenhag, partisekreterare (fp)

 

Lennart Sjögren, partisekreterare (kd)