Interpellationsdebatt om anhörigstöd
Tisdagen 11 oktober 2005
Erik Ullenhag:
Verkligheten för människor som blir skröpliga på äldre dar ser väldigt olika ut. Vissa får en jättebra vård och omsorg av det offentliga. Många får det av anhöriga.
Under den tid som Ylva Johanssons parti har suttit vid makten – om man alltså gör en jämförelse mellan 1994 och 2000 – har det offentliga dragit tillbaka en stor del av omsorgen av de äldre. År 1994 var det ungefär 40 % av omsorgen av de äldre som sköttes av det offentliga. År 2000, efter ungefär sju år av socialdemokratiskt styre, är den siffran nere på 30 %. Ungefär 70 % av omsorgen av äldre i Sverige sker av anhöriga.
Det är klart att det på många sätt är naturligt. Man vill ta hand om en äldre livskamrat. Man vill ta hand om sin mamma eller pappa. Man vill göra en insats för en människa som står nära. Men ibland kan man fundera på ifall det verkligen är ett så där oerhört frivilligt åtagande. Under den period då Socialdemokraterna har styrt har äldreboenden lagts ned på löpande band så att vi nu har ett läge då alltfler ska bo kvar hemma och alltfler känner sig bundna i sitt eget hem. För många anhöriga var det i går och är det i dag och i morgon inte åtta timmars arbetsdag, utan det är en 24 timmars arbetsdag att ta hand om en svårt sjuk anhörig.
Glädjande nog har det politiska systemet uppmärksammat detta. Riksdagen har, efter förslag från ett enigt utskott, under riksdagsåret 2001/02 slagit fast att vi vill att regeringen ska återkomma med ett förslag där man stärker lagstiftningen så att kommunerna blir skyldiga att stödja den som vårdar anhöriga. Sedan dess har det här upprepats vid två tillfällen av ett enigt socialutskott.
Om jag förstår Ylva Johanssons svar rätt är det så att regeringen menar sig ha verkställt denna beställning genom en skrivelse i förra årets budgetproposition, där man säger att det här med att ställa krav på kommunerna att de ska stödja anhöriga blir alldeles för dyrt. Hur dyrt framgår inte av skrivningarna i budgeten, men det är alldeles för dyrt, så därför kan vi inte göra det. Det är en ganska svag reaktion på vad riksdagen har beställt vid två tillfällen. Men det är klart: Med många socialdemokrater i konstitutionsutskottet och på andra håll kommer man nog att säga att det är verkställt.
Det problem som Ylva Johansson har är att efter att budgeten lades förra året har socialutskottet återigen enhälligt sagt att man inte är nöjd med stödet till anhöriga. Vi vill att vård- och äldreomsorgsministern återkommer. I en debatt med Kerstin Heinemann, fru talman, som är en partikollega till mig, sade Ylva Johansson följande: Ja, det blir jättedyrt om man skulle göra det här. Det skulle kosta 9 miljarder kronor att se till att anhöriga fick det som borde vara rimligt, det vill säga möjlighet att komma i väg på semester, möjlighet till avlastning, möjlighet att veta att man kan ta hand om den människa man levt med i sitt liv, men att det finns någon som kan hjälpa till en natt eller två eller en vecka, eller att man kan åka i väg tillsammans och få hjälp.
Problemet för Ylva Johansson är att hon säger så här: Det skulle kosta 9 miljarder, men vi gör kraftfulla satsningar på att stärka stödet till de anhöriga. Och så säger hon: Vi anslår 100 miljoner.
Det är en nittiondel av vad hon sade att det skulle kosta att verkligen stödja de anhöriga. Det där går inte riktigt ihop.
Efter Ylva Johanssons svar kvarstår två frågeställningar. Den första är: Hur tolkar Ylva Johansson riksdagens beslut från december förra året? Anser Ylva Johansson att regeringen har verkställt det beslutet med skrivningar som kom innan det beslutet fattades?
Den andra är: Nu hänvisar Ylva Johansson visserligen till kommunernas ansvar, men Ylva Johansson är ju också en ledande socialdemokrat. Vore det inte spännande om även Socialdemokraterna kunde hänga på Folkpartiet och säga: Vi ger en anhörigpeng till de anhöriga som man kan använda till avlastning eller stöd så att man kan se till att man inte behöver gå in i väggen fullständigt för att man vill ta hand om en människa man har levt med i hela sitt liv?