Tal av Erik Ullenhag vid Folkpartiets riksmöte i Västerås 2008

Jämställdhet – den lurade generationen

Projektorns surrande ljud hördes i det mörklagda klassrummet. Då och då dök det välbekanta plinget upp för att påminna läraren om att byta diabild i Pogo pedagogs bilderband.

Den här dagen handlade det om jämställdhet. Bild på mamma som är elektriker. Pling. Dags att byta bild. Nästa diabild visade en pappa som var hemma med barnen.

Budskapet denna dag från Pogo pedagog var att vi lever i ett jämställt samhälle. Min generation fick i skolan lära sig att Sverige är världsbäst på just jämställdhet. Vi trodde på skolans budskap.

Många av oss har upptäckt att vi blev lurade.

Det är fortfarande nästan bara unga kvinnor som vid anställningsintervjun får frågan om de snart ska skaffa barn.

När jag hämtar på dagis är attityden mot mig som pappa en annan än den som möter småbarnsmamman. Även om jag kommer sent är jag en god och fin pappa som tar mig tid att hämta.

Mamman som kommer samtidigt riskerar en kommentar om att det blir väl långa dagar för barnet. När jag glömmer täckbyxorna kommer överslätande kommentarer om att det är svårt att hinna med allt – när mamman glömmer dem påminns hon om att det är kallt på vintern.

Och på väldigt många arbetsplatser i Sverige 2008 är det som sägs av en man något viktigare än det som sägs av en kvinna.

Attityderna ger resultat i statistiken.

Sju av tio chefer i Sverige är män.

Kvinnors genomsnittliga inkomst motsvarar 70 procent av männens.

Kvinnor tar ut 80 procent av föräldraledigheten. Och det ansvar papporna tar ökar endast marginellt. Med årets ökningstakt dröjer det 211 år innan föräldrarna delar lika.

I börsnoterade företag är 286 av 291 verkställande direktörer män.

I skolan är sexuella trakasserier vardag för tusentals unga tjejer.

Och i ”världens mest jämställda land” misshandlas 20 kvinnor per år till döds av en man de en gång trodde sig älska. Den farligaste platsen för en kvinna är det egna hemmet.

Jag tillhör dem som tror att intelligensen är hyggligt jämnt fördelad mellan könen. Den som inte tror det – den som tror att män är smartare än kvinnor kan tycka att det inte är något problem att en kraftig majoritet av landets professorer är män eller att näringslivets styrelserum i princip är kliniskt befriade från kvinnor.

Men för oss som tror att män och kvinnor är jämnt begåvade ligger det en stor orättvisa i att män tjänar mer, har större makt och lättare att nå ledande positioner än kvinnor. Det är också ett slöseri med kompetens – för det är klart att konkurrensen om VD-posterna skulle vara tuffare om de i praktiken även var öppna för kvinnor.

Målet för det jämställda samhället är för en liberal enkelt. Det handlar om att varje människa ska behandlas och bedömas efter vad hon eller han gör och inte efter sitt kön. Men resan dit är lång.

Alliansregeringen inför nu jämställdhetsbonus för att se till att fler pappor tar ansvar för hem och barn. En stor satsning på förskolan kommer – som föräldrar ska vi kunna känna trygghet i att barnomsorgen håller bra kvalitet. Och genom Nyamko Sabunis handlingsplan tas för första gången ett samlat grepp för att motverka våld mot kvinnor.

Men verklig jämställdhet skapas inte bara genom propositioner. Ni som kommun- och landstingspolitiker kan göra mycket.

Ni måste se till att utbildning lönar sig även för kvinnor. Att det märks i lönekuvertet om en undersköterska eller förskollärare vidareutbildar sig.

Ni har som arbetsgivare ett särskilt ansvar för att uppmuntra ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen.

De offentliga monopolen måste fortsätta brytas upp så att kvinnor har fler arbetsgivare att välja mellan.

Och vi har ett gemensamt ansvar för att skapa en stadsmiljö där människor kan känna sig trygga även efter mörkrets inbrott. Fler synliga poliser och upplysta gångvägar gör att kvinnor i högre grad vågar gå ute.

Varenda kommun med självaktning försöker skapa sig en egen kommunslogan. Vissa lyckas bättre än andra. Vi har hört slogans som:

"Vingåker – en promille kan inte ha fel!”

 ”When in Europe, don‘t miss Skurup”.

”Österåker – mer än bara en anstalt”

Om nu någon här inne funderar på sin egen stadsslogan kan jag vidarebefordra ett tips från Liberala Kvinnor. Birgitta Olsson och hennes förbundssekreterare Jenny Sonesson har gjort mig uppmärksam på att Jämställdhet borde vara hårdvaluta i marknadsföring av en kommun.

När ska vi höra något i stil med

”Jönköping – platsgaranti i barnomsorgen”

”Umeå – här vågar även kvinnor gå ut på kvällen”

”Gävle – en ridskola för varje ishockeyrink”."

Vi har också ett ansvar att gräva där vi står och göra folkpartiet mer jämställt. Redan 1972 fattade vi beslut om att våra partiorgan skulle ha en jämställd sammansättning. Vi har sedan länge tillämpat principen om varvade listor. Men vi ska vara ärliga mot oss själva - inte heller folkpartiet är fullt ut jämställt.

Vi måste gemensamt se till att folkpartiet är ett parti där det är lika lätt för kvinnor och män att få uppdrag. Där vi har en jämställd fördelning på alla nivåer och där även den verkliga makten delas lika. Det duger inte att det är en kraftig majoritet män när kommunstyrelseplatserna eller gruppledarposterna fördelas.

***

Att jag fötts i ett fritt och rikt land förskonat från krig beror inte på att jag gjort något extra bra eller gjort mig förtjänt av det. Det beror bara på att jag haft tur.

Den storasyster som just nu förlorar sin lillebror till svälten har inte gjort något fel. Hon har haft oturen att födas i fattigdom. Den som just nu fängslas eller förföljs på Kuba, i Iran eller i Kina för att de i likhet med oss jobbar politiskt har inte gjort något fel. Hon eller han har haft oturen att födas i en diktatur.

Vi som haft turen att födas i fred och frihet har en medmänsklig skyldighet att ställa upp för människor som inte har haft samma tur – Sverige och andra rika länder ska vara öppna för dem som flyr undan förföljelse.

Och vi bör då och då påminna oss om att invandring till vårt land gör Sverige rikare. Många av våra stora företag har startats av invandrare. Stora delar av vårt välfärdssamhälle bärs upp av människor som invandrat.

Majoriteten av dem som flytt till Sverige har lyckats få ett arbete och komma in i samhället.

Men samtidigt är det alldeles för många som tillåtits misslyckas.

Runt om i vårt land finns det barn som i går kväll frågade sin pappa vad han jobbar med. Pappan kanske svarade att han är arkitekt. Men när sonen säger att det ju var hemma i Teheran tvingas pappan säga att han i Sverige inte har ett jobb att gå till.

I morgon kommer det vara barn som följer med sin mamma till apoteket eller försäkringskassan för att tolka eftersom mamman inte lärt sig tillräckligt bra svenska.

Och den som går in på en gymnasieskola i Malmö, Uppsala eller Stockholm möter elever som säger att de är invandrare och att de andra de är svennar. De som identifierar sig som invandrare är inte sällan födda i Sverige men har föräldrar från ett annat land.

I USA identifierar sig människor som Swedish-Americans, Chinese-Americans och Cuban-Americans. Visst äger människor sin egen identitet. Men att så många människor i Sverige identifierar sig som invandrare, även bland dem som är födda här, säger någonting – många känner inte någon tillhörighet till sitt eget land.

Folkpartiet har under senare år lyft upp integrationsfrågan och presenterat idéer på lösningar. Vi har fokuserat på att asylsökanden snabbt ska komma i jobb och försörja sig själva. På att ställa krav på deltagande i svenskundervisningen och höjd kvalitet i SFI. Och vi har presenterat ett antal idéer för att uppvärdera medborgarskapet.

Integrationsfrågan är en av de riktigt stora framtidsutmaningarna och har kommit att bli en av folkpartiets huvudfrågor. Därför handlar vårkampanjen i år om integration.

Regeringen genomför nu en rad tidigare fp-förslag. Och det går åt rätt håll. Vartannat nytt jobb som skapas går till utlandsfödda. Ett SFI-lyft kommer att genomföras så svenskundervisning med bra kvalitet kan ges alla som sökt sig till Sverige. Sverige öppnas för arbetskraftsinvandring – asylvägen kommer inte längre att vara den enda vägen in i Sverige.

 

Budskapet är tydligt. Sverige ska vara ett öppet land men det räcker inte. Vi måste bekämpa utanförskapet och riva de murar människor möter när de väl har fått skydd i vårt land.

***

Även äldre är individer

Minns Ni köttberget? Per Nuder försökte ge sig in i framtidsdiskussionen om att vi blir allt äldre i Sverige och beskrev 40-talistgenerationen som ett köttberg.

Och visst är det en utmaning att allt fler blir allt äldre. I grunden är det fantastiskt att vi blir allt fler som får leva fler år. Men någonstans kring 2020-2025 kommer det faktum att 60-talisterna går i pension samtidigt som många 40-talister behöver vård och omsorg skapa huvudbry för såväl finansministern som kommunekonomer runt om i landet.

 

Per Nuder försökte vinna röster på att det bland 60- och 70-talisterna skulle finnas en utbredd känsla av att 40-talisterna alltid haft det så bra. Detta skulle i Nuders värld leda till en generationskonflikt där yngre generationer ska säga att vi inte kommer betala notan för 40-talisternas äldreomsorg.

Men den konflikt Nuder beskriver kommer inte att inträffa. För vad han glömmer är att 60- och 70-talisterna är barn till 40-talisterna. Och jag tror faktiskt inte att 40-talisternas barn kommer vara arga på sina föräldrar för att föräldrarna får för bra äldreomsorg.

Ingen kommer ringa till stadshuset i Västerås och klaga på att mamma får för mycket hemtjänst. Det kommer vara precis tvärtom. Den som har skilda föräldrar, mamma i Västerås och pappa i Göteborg kommer känna en oro för att mammas hemtjänst inte fungerar och en ilska över att pappa i socialdemokraternas Göteborg inte får plats på ett äldreboende.

Låt mig i denna slutna krets avslöja en hemlighet som Ni gärna får berätta för Era socialdemokratiska kollegor på hemmaplan.

Även äldre är individer med olika viljor och olika behov.

Alla som fyllt 65 år vill inte lämna arbetslivet.

I Sverige har vi ju en syn som bygger på att den som fyllt 65 ska ägna sig åt något annat än produktivt arbete. Vi slösar bort kunnande och sviker individen när vi säger till en 65-åring som vill jobba ytterligare en tid att hon eller han inte behövs.

I USA är en av presidentkandidaterna John McCain. Han är 71 år. Av politiska skäl ser jag hellre en Obama eller Clinton i Vita huset. Men visst sätter det saker i perspektiv när amerikanerna tycker det är naturligt att en 71-åring är lämplig för världens mäktigaste jobb medan vi i Sverige tyckt att en 66-åring är för gammal för Socialstyrelsens vetenskapliga råd.

En annan hemlighet som ni kan berätta för socialdemokraterna på hemmaplan är att alla som behöver omsorg inte vill ha samma typ av hjälp. Alla vill inte stå med mössan i hand och bocka och ta emot biståndsbedömarens beslut.

Det finns många som faktiskt själva vill välja vem som kommer över tröskeln hemma. Som själva vill bestämma vad hon eller han ska ha hjälp med. Som själva vill välja vilken typ av boende de vill ha.
 
Här är kärnan i folkpartiets äldrepolitik. Vi ser att även äldre människor är individer. Nationellt kommer nu fritt val för äldre genomföras. Vi bryter nu med socialdemokraternas tradition av att lägga ned äldreboenden – stöd ges för att bygga fler äldreboendeplatser. Barbro Westerholms seniorboendedelegation skissar på framtidens äldreboenden där äldre ska kunna välja mellan olika typer av boenden. I kommunerna står folkpartiet upp för en äldrepolitik som ser individen och att jag vet att många av Er kämpar för att vi ska skapa en värdig äldreomsorg i hela landet.

Räta på ryggarna

Vi i Alliansens partier har sedan valet då och då i för hög grad duckat för debatten och inte tillräckligt tydligt stått upp för vad som nu sker i Sverige.

Visst kan detaljer i regeringens politik ifrågasättas men vi har ingen anledning att skämmas för vad Alliansregeringen genomfört. Nu är det dags att räta på ryggarna och på allvar ta debatten med socialdemokraterna. Jag vill påminna om vad Jan Björklund berättade i går.

Över 164 000 människor har gått från utanförskap till arbete. Det är två Luleå. Mona Sahlin må tjata sig blå om rättvisa – men det finns ingen viktigare rättvisefråga än att människor har jobb och en egen lön att betala räkningarna med.

Vartannat nytt jobb går till en utlandsfödd.

Kvinnor som tidigare tvingades jobba deltid får nu heltidsarbete.

Vi uppfyller folkpartiets gamla devis om att det ska löna sig att arbeta

Jan Björklund leder nu det största reformarbetet i svensk skola sedan den allmänna folkskolan infördes 1842.

De nya jobben ger oss möjlighet att förbättra välfärden. Tandvården och psykiatrin förstärks på riktigt. Nya äldreboenden byggs. Vi gör de reformer som Göran Persson brukade lova men aldrig genomförde.

Kort sagt. Sverige har blivit ett bättre land att leva i tack vare att Alliansen vann regeringsmakten. 

 

En modern folkörelse

”Folkpartiet i Falkenberg fick ny ordförande vid årsmötet på fredagskvällen. Rektor Einar Sjödin, som innehaft ordförandeposten sedan 1950 drog sig då tillbaka och till hans efterträdare valdes lektor Arne Remgård. Hr Sjödin avtackades å föreningens vägnar av hr Folke Kristensson som överlämnade blommor och harrangerade den avgående ordföranden för dennes mångåriga och energiska arbete till folkpartiets fromma.”

Man kan småle lite åt referatet i Hallands Nyheter från 1966. En del säger att det är från en svunnen tid och att folkrörelserna är ett minne blott. Jag tror inte det. Vi 800 folkpartister som samlats denna helg är inte helt unika. Det finns fler som vill engagera sig politiskt och göra en insats för att skapa ett lite bättre samhälle. I dag är vi för dåliga på att nå dem.

De kommande åren ska vi därför dels fokusera på klassisk medlemsvärvning. Vi behöver bli fler nya som går på de lokala mötena och kanske fortsätter och blir ordförande i FP-falkenberg. Samtidigt som vi värvar medlemmar ska vi vårda dem vi har och göra medlemskapet meningsfullt.

Men framför allt måste vi fundera på om vi kan nå människor på nya sätt. Kan liberaler göra en insats för folkpartiet utan att för den skull betala medlemsavgift?
Kan våra möten vara den arena för samhällsdebatt som de borde vara? Kan vi se till att rollen som fritidspolitiker på ett mänskligt sätt kan förenas med jobb och familj? Kan vi fortsätta vara ett öppet parti där liberaler som i Håkan Linds Skellefteå faktiskt kan kandidera på en lista utan att vara medlemmar? Kan vi se till att vara mer närvarande på nätet? Kan vi lära oss av Barack Obama som lyckas entusiasmera hundratusentals människor att göra frivilliga insatser i valrörelsen? Kan vi vara öppna för att människor vill göra en insats för Alliansen utan att vara medlem i ett parti?

Jag tror att svaret på alla dessa frågor är ja. Vi kan se till att folkpartiet blir en modern folkrörelse som ger människor som vill förändra samhället en möjlighet att göra det.

Tack

Vi säger tack för sällan. I Sverige i allmänhet och i politiken i synnerhet är det för ofta som vi letar fel och för sällan som vi tackar varandra. Einar Sjödin blev avtackad när han avgick men fick han dessförinnan höra att han gjorde bra insatser för folkpartiet?

Jag vill å folkpartiets vägnar tacka Er alla för att Ni lagt denna helg på vårt parti. Och framför allt vill jag tacka Er för alla de timmar, kvällar och helger som Ni arbetar för liberala och frisinnade värden.

Det är inte alltid lätt vare sig att vara politiker eller att vara folkpartist. Men varje gång Ni står upp. Varje gång Ni argumenterar för våra värderingar bland vänner och bekanta stärks folkpartiet. Och den insatsen är viktig, kanske inte i första hand för vårt parti, utan i första hand för de människor vars frihet vi kan öka genom vår politik.

Ni är den ryggrad som gör att folkpartiet stärks i valet till Europaparlamentet och som ser till att Sahlin, Östros och de andra på valnatten 2010 får förklara hur det känns att fortsätta i opposition.

Ha nu en trevlig resa hem. Ni  som kör - kör försiktigt – det är viktigt att Ni tar hand om Er själva och om varandra.

Tack för de insatser Ni gör för folkpartiet. Tack för denna helg. Och tack för att Ni lyssnade.