Erik Ullenhags interpellationsdebatt om avsaknaden av handikapplan vid Regeringskansliet finns att läsa
här.
Interpellation 2005/06:153 om Regeringskansliet och Handikappombudsmannen
Anf. 1 Vice statsminister BOSSE RINGHOLM (s):
Fru talman! Erik Ullenhag har frågat statsministern dels vilka åtgärder statsministern ämnar vidta med anledning av Regeringskansliets information till Handikappombudsmannen, dels vad statsministern avser att göra för att Regeringskansliet ska bli ett föredöme på tillgänglighetsområdet.
Interpellationen har överlämnats till mig.
Man kan lägga olika aspekter på begreppet tillgänglighet för personer med funktionshinder. En aspekt handlar om att göra information i exempelvis tryckt, muntlig eller digital form tillgänglig. En annan handlar om den fysiska tillgängligheten till lokaler, till exempel utformningen av entréer och arbetsplatser. Man kan också se på tillgängligheten ur en besökares eller ur en anställds perspektiv. Eftersom arbetet med handlingsplaner kommit olika långt i olika delar har den enkät som Erik Ullenhag refererar till inte varit helt enkel att besvara entydigt. Om detta problem har Regeringskansliet haft telefonkontakt med Handikappombudsmannen i samband med att den första enkäten skulle besvaras.
Handikappombudsmannen har fastställt Riktlinjer för en tillgänglig statsförvaltning. Dessa riktlinjer har varit styrande för Regeringskansliets arbete med att inventera och säkerställa tillgängligheten i de lokaler som departement och kommittéer disponerar.
Regeringskansliets externa webb och informations- och kommunikationsmaterial är också väl anpassat utifrån Handikappombudsmannens riktlinjer. Tillgänglighetsperspektivet finns fastlagt i dokumenten Strategi och riktlinjer för
www.regeringen.se och
www.sweden.gov.se samt i policy- och handboken Anpassning av Regeringskansliets informationsmaterial till människor med särskilda behov.
Regeringskansliet har nyligen arbetat fram nya riktlinjer för en arbetsplats fri från trakasserier och kränkande särbehandling. Riktlinjerna, som gäller den egna myndigheten, omfattar även diskriminering genom trakasserier på grund av funktionshinder. Riktlinjerna går utöver lagstiftningen i den meningen att Regeringskansliet även kommer att arbeta med att förebygga trakasserier på grund av funktionshinder och inte enbart med att utreda och vidta åtgärder mot eventuella trakasserier när sådana kommit till arbetsgivarens kännedom.
För att få ett samlat grepp om de åtgärder som vidtagits i Regeringskansliet beträffande tillgänglighet för personer med funktionshinder avseende lokaler, information och kommunikation samt verksamhet tillsattes en arbetsgrupp våren 2005 för att göra en myndighetsövergripande inventering utifrån Handikappombudsmannens riktlinjer. Inventeringen är i det närmaste slutförd. Arbetet fortsätter med att sammanställa en sammanhållen handlingsplan inklusive ett åtgärdsprogram, vilka ska fastställas under våren 2006.
Anf. 2 ERIK ULLENHAG (fp):
Fru talman! Låt mig inledningsvis tacka för svaret även om det under min korta tid i riksdagen är ett av de mer innehållslösa svar jag har fått av en minister i den här kammaren. Bakgrunden till den här frågan är ju att för ett antal år sedan, snart sex år sedan, presenterade Göran Persson och dåvarande socialministern med buller och bång den nationella handlingsplanen för handikappolitiken. Ett av målen var att Sverige till 2010 ska vara tillgängligt för människor med funktionshinder.
De här målen är bra, men från Folkpartiets sida har vi hela tiden sagt att det krävs resurser för att man ska uppfylla möjligheten att komma på en buss, öppna upp arbetsplatser som är offentliga eller komma in i Stadshuset. En del i handlingsplanen handlar om att staten och statliga myndigheter ska vara ett föredöme i att göra Sverige tillgängligt. I det arbetet ska varje myndighet ta fram en tydlig handlingsplan för hur man ser till att just den myndigheten är tillgänglig för människor med funktionshinder som arbetsgivare och för besökare.
Det stora bekymret är att Regeringskansliet, en av våra största myndigheter med 4 500 anställda där statsministern är myndighetschef, nu snart sex år efter handlingsplanens proklamerande fortfarande saknar en handlingsplan. Det är egentligen en skandal i sig att den regering som har sagt att de statliga myndigheterna ska vara ett föredöme inte ens klarar att se till att den egna myndigheten, Regeringskansliet, tar fram en handlingsplan.
Än värre blir det hela när man ser att Regeringskansliet i sina svar till Handikappombudsmannen 2003, 2004 och 2005 har svarat att jodå, vi har en handlingsplan för att se till att göra Regeringskansliet tillgängligt. Vilken signal sänder det här till andra myndigheter? Vad säger det om regeringens trovärdighet i handikappolitiken? Vad ska Vägverket göra och vad ska de andra myndigheterna i Sverige göra när de ser att inte ens Regeringskansliet tar den här nationella handlingsplanen på allvar?
I svaret talar vice statsministern om att det finns olika aspekter på begreppet tillgänglighet. Det tål i och för sig att sägas. Men tillgänglighet, vice statsministern, handlar helt enkelt om ett synsätt där du ser till att samhället är öppet även för personer med funktionshinder, där du ser till att ta vara på kraften hos alla de människor som skulle kunna bidra till vår tillväxt och välfärd som i dag hålls utanför arbetsmarknaden. Tillgänglighet handlar om att se till att människor inte handikappas, till exempel att se till att Regeringskansliet är en arbetsplats som är öppen för alla.
Det ännu märkligare i vice statsministerns svar är när vice statsministern säger att enkäten från Handikappombudsmannen ”inte varit helt enkel att besvara entydigt”. Nu citerar jag ur vice statsministerns svar. Jag ska också citera den fråga som regeringen och Regeringskansliet har svarat ja på. Den lyder: ”Finns en färdig handlingsplan för hur lokalerna, verksamheten och informationen ska bli tillgängliga för personer med funktionshinder enligt förordning 2001:526?” På denna fråga har Regeringskansliet svarat ja. Det är visserligen en byråkratisk svenska men jag har ganska svårt, vice statsministern, att förstå vad som är svårbegripligt i detta.
Nu säger vice statsministern att jo, det ska bli en sådan plan någon gång våren 2006. Men sanningen är ju att ni har uppgivit för Handikappombudsmannen 2003, 2004 och 2005 att det redan fanns en sådan plan. Det är det som är så oerhört märkligt.
Sedan hänvisar vice statsministern till Handikappombudsmannen i sitt svar. Handikappombudsmannen har kommenterat det faktum att det saknas en handlingsplan och då bland annat sagt att han förutsatt att regeringen följer sin egen förordning. Han visar förvåning över att man inte gör så.
Det blir ett antal frågor som reses, men det är två frågor som det vore intressant om vice statsministern kunde svara på. Den ena är: Vilka signaler sänder Regeringskansliets agerande till andra myndigheter i Sverige? Den andra är: Vad är svårbegripligt i Handikappombudsmannens enkät?
Anf. 4 Vice statsminister BOSSE RINGHOLM (s):
Fru talman! Interpellationen handlar om huruvida Regeringskansliet har lokaler som är handikappanpassade efter de normer som finns. Svaret är ja. Det är det som är själva sakfrågan.
Alltsedan Regeringskansliets lokaler planerades och uppfördes har Regeringskansliet tillsammans med dåvarande Byggnadsstyrelsen arbetat med tillgänglighetsfrågorna och bland annat samrått med handikapporganisationer. Därför uppfyller Regeringskansliets lokaler väl de grundläggande krav som numera återfinns i Handikappombudsmannens riktlinjer. Det är det som är det centrala.
Den fråga som ställdes i Handikappombudsmannens enkät innehöll flera frågeställningar i samma fråga. Vid det tillfället tog Regeringskansliet kontakt med Handikappombudsmannen för att få ett klargörande om vilket svarsalternativ som passar in när färdiga planer finns för en delmängd av frågeställningen. Tjänstemannen på Regeringskansliet fick då uppfattningen att ja-alternativet skulle användas, och det har använts sedan dess.
Men den centrala frågan är egentligen inte om planen kan tolkas på det ena eller andra sättet, utan den centrala frågan är om Regeringskansliets lokaler uppfyller de grundläggande krav som finns i Handikappombudsmannens riktlinjer. På samma sätt som riksdagen uppfyller sina krav uppfyller också Regeringskansliet de krav som finns när det gäller handikappanpassning av lokalerna. Det är den centrala frågan.
Anf. 5 ERIK ULLENHAG (fp):
Fru talman! Även om vice statsminister Bosse Ringholm inte säger det rent ut är det nu alldeles uppenbart att vi har samma verklighetsbeskrivning. Regeringen har sagt att myndigheterna efter ett riksdagsbeslut ska ha handlingsplaner för tillgänglighet. Regeringen har vilselett Handikappombudsmannen i sin information om huruvida man har det eller inte.
Trots att jag citerar ur frågan påstår Bosse Ringholm att den frågan är svårtolkad. För mig är det helt obegripligt. Den är inte svårtolkad på något sätt. Handikappombudsmannen, som Bosse Ringholm hänvisar till, skulle ha godkänt Regeringskansliets mycket märkliga ja om man har en plan som inte finns och som nu ska komma nästa vår. Varför ska den komma om den inte behövs? Det är ju Bosse Ringholms nya linje.
Handikappombudsmannen sade med anledning av dessa uppgifter i en kommentar i förra veckan:
”En av grunderna i handikappolitiken är ’staten som föredöme’, och det behövs handlingskraft, inte bara vackra ord, för att handlingsplanen ska bli verklighet.”
Handikappombudsmannen säger vidare:
”Handikappombudsmannen har förutsatt att regeringen följer sin egen förordning.”
Och i den kommentaren konstaterar också Handikappombudsmannen att Regeringskansliet uppenbarligen saknar den plan som man har uppgett till Handikappombudsmannen att man har. Det är djupt allvarligt.
Jag trodde att vi skulle få se det som är ganska modernt i svensk politik i dag, nämligen att vice statsministern kom hit och bad landets funktionshindrade och Handikappombudsmannen om ursäkt eftersom detta är allvarligt. Om Regeringskansliet behandlar Handikappombudsmannen och sin egen målsättning för handikappolitiken på detta sätt sänder det en signal till varenda myndighet i Sverige och till varenda kommun i Sverige att det är okej om man tar fram lite tillgängliga webbsidor men att man inte behöver det breda greppet som handlar om tillgänglighet.
Jag trodde att Bosse Ringholm skulle be om ursäkt och svara på min fråga om vilka åtgärder som man tänker vidta med anledning av att man uppenbarligen har vilselett Handikappombudsmannen. Men det gör han inte. Det verkar som om han tycker att allt är frid och fröjd i detta agerande.
Sedan säger Bosse Ringholm att det viktiga är att Regeringskansliets lokaler är tillgängliga. Nej, Bosse Ringholm, det är inte vad som står i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken. Det är inte vad Handikappombudsmannen säger. Och det är inte vad som är viktigt för Sveriges funktionshindrade. Det är en viktig del. Men handlingsplanen som Regeringskansliet ska ta fram ska se till att verksamhet, information och lokaler ska bli tillgängliga för funktionshindrade. Det räcker inte med lokaler, Bosse Ringholm.
Det där är väldigt viktigt när det gäller hur man ser på människor med funktionshinder och hur man ser till att skapa en verksamhet där man kan se till att människor i sin vardag, ifall de kan få ett arbete, inte handikappas utan faktiskt har möjlighet att med olika hjälpmedel göra en fullgod arbetsinsats. Det är viktigt hur man kan se till att människor med ett funktionshinder kan få det där arbetet och inte mötas av att det inte går att komma in med rullstolen, att handikapphjälpmedel inte finns på plats och att inte kunna delta i den verksamhet som bedrivs. Det är kärnan, vice statsministern, i att se till att skapa tillgänglighet i samhället. Och den kärnan finns uppenbarligen fortfarande inte fullt ut.
Jag tror inte att jag kommer att komma längre när det gäller frågan om vad som är svårbegripligt i Handikappombudsmannens fråga. Jag tror att det bara är vice statsministern som tycker att Handikappombudsmannens fråga om huruvida man har en plan – och man svarar ja på en plan som inte finns – är svårbegriplig. Jag tror att det är ganska få andra som tycker så.
Den fråga som det ändå vore intressant att få svar på, om man nu följer vice statsministerns resonemang, är: Om nu allt är frid och fröjd, varför behöver man då ta fram en handlingsplan i vår? Om den inte behövdes förra året, förrförra året eller tidigare varför behövs den nu? Är Regeringskansliet i dag en tillgänglig myndighet? Det är en ganska intressant fråga att få svar på, vice statsministern.
Anf. 6 Vice statsminister BOSSE RINGHOLM (s):
Fru talman! För de funktionshindrade är det naturligtvis avgörande att Regeringskansliets lokaler är handikappanpassade. Det är de också. Jag noterar att Ullenhag inte ens bestrider det. Då är vi faktiskt överens i sakfrågan. Sedan kan Ullenhag ha lite tunt med argumentationen och måste föra ett resonemang om styrdokument hit eller dit. Men i sakfrågan, att Regeringskansliets lokaler är handikappanpassade, är vi tydligen överens.
Anf. 7 ERIK ULLENHAG (fp):
Fru talman! Jag ber om ursäkt. Nu är vice statsministern verkligen ute och snurrar. Han talar om att det är tunt i sakfrågan och att jag talar om styrdokument och annat.
Hela den nationella handlingsplanen handlar om att göra samhället tillgängligt. Regeringskansliet har ålagt Sveriges myndigheter att se till att deras verksamheter är tillgängliga. Regeringskansliet har satt upp stolta mål som man inte kommer att nå eftersom man inte har avsatt resurserna att till 2010 göra Sverige tillgängligt.
Och det går vice statsministern upp och raljerar om och talar om lite styrdokument och så vidare.
Men varför lade ni fram förslaget med Göran Persson och socialministern om att man skulle jobba på detta sätt om det bara är lite ointressanta styrdokument? Varför ska myndigheterna bry sig om något som här i denna talarstol kallas för ointressanta styrdokument?
Problemet är, vice statsministern, att du i denna debatt fortfarande inte riktigt begriper begreppet tillgänglighet. Du säger: Ja men lokalerna är handikappanpassade.
Ja, det må vara hänt. Men jag tror att om man gräver i det så finns det nog brister även där. Men verksamheten, vice statsministern, ska också vara handikappanpassad.
Jag kan ta ett konkret exempel. Tänk er en person som är en av Sveriges lysande doktorander i nationalekonomi och doktorerar. Men han eller hon har ett funktionshinder, och söker arbete på Bosse Ringholms gamla departement, Finansdepartementet.
Är det så att den personen kommer att kunna fullgöra sitt arbete? Är Regeringskansliet en fullt tillgänglig myndighet? Och är det så att vi kan ta till vara den begåvning och den intelligens som finns hos landets funktionshindrade, eller är det fortfarande så att Regeringskansliet och en rad andra myndigheter i Sverige har en verksamhet som inte är anpassad till människor med funktionshinder så att dessa människor handikappas och inte kan bidra och göra en insats?
Det vore väldigt intressant att höra Bosse Ringholm tydligt säga – och då ska vi granska det – att Regeringskansliet är en myndighet som är tillgänglig. Min bild är att det inte är så. Det är därför ni kommer att komma med en plan till våren.
Anf. 8 Vice statsminister BOSSE RINGHOLM (s):
Fru talman! Den plan som Ullenhag nu efterlyser gäller naturligtvis landets alla myndigheter. Självfallet är det oerhört viktigt att den finns hos landets alla myndigheter. Jag refererar till att Regeringskansliets lokaler alltifrån dess början har anpassats efter de regler som funnits, och finns, och uppfyller de regler som Handikappombudsmannen har utfärdat.
Det är självfallet också viktigt att det hela tiden sker en förbättring – att kvaliteten, kraven och anspråken höjs – och att det sker en fortsatt successiv anpassning vad gäller verksamhet, lokaler och information framöver. Ett sådant arbete görs också i samråd med bland annat handikapporganisationer.
Jag konstaterar att det är väldigt centralt för de funktionshindrade att lokalerna fungerar på det sätt som de ska fungera och att de riktlinjer som finns också följs. Sedan får väl Erik Ullenhag försöka göra något åt det här, men i sakfrågan har han uppenbarligen inte några invändningar som haft någon bärighet.