Jag kan lugna er med att jag inte älskar socialdemokraterna. Däremot förstod jag vad Sahlin menade – för jag känner väldigt starkt för Folkpartiet liberalerna och de värderingar vi står för.
När jag tänker på att det runt om i Sverige finns människor som drivs av samma liberala engagemang som jag. Liberaler som i Skinnskatteberg, Dorotea och Landskrona lägger sina kvällar och helger för att göra Sverige lite bättre och som är engagerade i samma parti som jag – ja då gillar jag verkligen Folkpartiet.
Liberalers kamp för den allmänna rösträtten. Folkpartiets vallaffisch från 1936 med en bild på en man som sopar bort kommunismens symbol och nazisternas hakkors med texten ”Bort med varje tendens till diktatursträvanden.” Bertil Ohlins strid för en fri ekonomi. Bengt Westerbergs och Anne Wibbles kamp mot främlingsfientlighet. Hadar Cars, Cecilia Malmströms, Olle Schmidts och Birgitta Ohlssons engagemang för att Europa behöver mer samarbete inte mindre. Gabriel Romanus och Nyamko Sabunis arbete för ett Sverige där kvinnor och män har samma livschanser.
Folkpartistes ständiga strid för demokrati och mänskliga rättigheter. Detta partis förmåga att stå upp för människorna i det glömda Sverige. Och inte minst vår partiledare Jan Björklunds enorma engagemang och driv för att skapa en skola där alla kan lyckas.
Visst blir man ödmjuk. Och visst tycker man väldigt mycket om ett parti som ständigt står upp för liberala värden – även när det blåser motvind. Vårt parti tar strider som är centrala för Sverige. Och den organiserade liberalismen betyder allra mest när liberala värden är som minst populära. När folkpartister stod upp för att judar skulle få studera på svenska universitet var det inte populärt - tyskvänligheten var utbredd i vårt land när liberaler tog striden mot nazismen.
Så, ja jag förstod vad Mona Sahlin menade när hon sa att hon hyste starka känslor för ett parti – även om mina känslor råkar gälla just Folkpartiet.
Därför känner jag en stor ödmjukhet och tacksamhet över att ha fått förtroendet att vara med och leda Folkpartiet liberalerna. Tack.
****
1. Ett öppet Sverige
I morse gick över 600 000 människor som fötts i ett annat land till jobbet. De betalar skatt och bär till stor del upp äldreomsorgen och andra delar av den svenska välfärden. Bonniers, Cloetta, Marabou, Felix och Findus. Stolta svenska företag som byggts upp av människor som invandrat till vårt land.
I en tid när debatten i Europa allt mer handlar om slutenhet och när främlingsrädda partier får ökat stöd ska vi stå upp för den svenska öppenheten. Sverige är ett rikare och mer spännande land tack vare att vi har varit öppna mot omvärlden. Och ska Sverige lyckas även i framtiden behöver vi handla med andra länder, samarbeta mer och vi är beroende av att människor kan röra sig över gränser.
Vi har också ett medmänskligt ansvar att ge dem som flyr undan förföljelse en fristad. Jag är stolt över att leva i ett land som inte stängt sina gränser. Ett Sverige som haft en öppen dörr för dem som flytt undan förföljelse.
Samtidigt ska vi vara tydliga med att vi har stora integrationsutmaningar. Alldeles för många av dem som flytt eller invandrat till vårt land har fastnat i utanförskap. Det tar för lång tid för den som kommer hit att komma i arbete och lära sig svenska.
Jag tror det finns två huvudförklaringar till integrationsproblemen. För det första har svensk integrationspolitik präglats av för mycket av omhändertagande. De som kommit till vårt land har alltför ofta setts som svaga individer. I stället för att få frågan om vad man kan bidra med har systemet ställt sig frågan vilket bidrag som ska ges. Denna kvävande omhändertagandementalitet har lett till att alltför många hamnat i passivitet.
För det andra har vi missat att se att människor som kommit till vårt land är olika. Den socialdemokratiska kollektivismen har slagit till och alla har klumpats ihop i gruppen invandrare. Svenskundervisningen för invandrare har hållit för låg kvalitet och inte sällan har akademikern hamnat i samma klass som den som aldrig gått i skola. Synen på invandrare som delar av ett kollektiv är en del av skulden till att alltför många aldrig kommit in i det svenska samhället.
Den förste december träder ett nytt etableringssystem i kraft. Den som nu kommer till Sverige möter Arbetsförmedlingen i stället för socialtjänsten. All kraft ska sättas in för att se till att människor snabbt kommer i jobb och lär sig svenska språket. Det nya systemet utgår också från att människor är olika och alla nyanlända får en individuell etableringsplan. För vissa passar det att läsa svenska åtta timmar om dagen, för andra ska svenska varvas med praktik.
Men samtidigt som vi lägger om etableringssystemet för dem som nu kommer till vårt land måste vi fundera på hur de som hamnat i utanförskap ska komma in i samhället. Det finns barn som växer upp i områden där normaltillståndet är att vuxna inte har ett arbete att gå till. En pojke frågar kanske i kväll sin pappa vad han jobbar med. När pappan svarar att han är arkitekt säger sonen att det var ju i Teheran det – vad gör du här? Pappan tvingas svara ”ingenting”. Just nu följer en dotter med sina föräldrar till apoteket eller vårdcentralen för att hjälpa till med tolkning – hon blir förälder till sina föräldrar.
För att bryta utanförskapet behöver vi de närmsta åren fokusera på en rad områden. Det handlar om skolan. Det finns inget som är viktigare för att skapa jämlika chanser i livet än en skola med fokus på kunskap, ordning och arbetsro. Det handlar om jobben. Sverige ska vara ett land där människor vågar starta företag och där företag växer. Det handlar faktiskt också om rättspolitiken. Vi ska aldrig acceptera ett samhälle där stenkastning gör att det tar längre tid för ambulansen att komma fram i Rosengård än i centrala Malmö eller där rättssystemet fungerar sämre i Rinkeby än i Stockholms innerstad. Och de utsatta områdena kan lyftas genom nystartszoner för att få i gång företagande, bra skolor och en stadsmiljö som är människovänlig.
Lyckas vi med integrationen så kommer det vara en av de riktigt stora framgångsfaktorerna för Sverige. Företag som Bonniers och Felix kommer få efterföljare med framgångssagor som skapats av invandrare. Nya marknader kan öppnas för Sverige genom den brygga som utrikes födda utgör. Den dagen Mullahregimen i Iran faller – för den kommer att falla, friheten och demokratin kommer att segra – kan denna jätte i Mellanöstern bli en viktig handelspartner för Sverige genom de ca 70 000 människor med bakgrund i Iran som lever i vårt land.
Vi har ett gemensamt uppdrag att stå upp för ett öppet och tolerant Sverige och samtidigt riva de murar som gör att det tar alldeles för lång tid att komma in i det svenska samhället.
Mycket få som kommer till vårt land säger att de flytt hit för att leva på bidrag tack så mycket. Alla svarar i princip samma sak. Jag vill skaffa mig ett jobb och skapa mig en ny framtid i det här landet. Det är dags att vi ger dem den chansen.
****
2. Ett rättvist Sverige
Rättvisa. Den ständiga sloganen på vänsterns valaffischer provocerar faktiskt mig. Valaffischernas underförstådda budskap är att vi andra, vi står för orättvisa. Men det är ju inte så. Däremot har vi folkpartister en annan syn på rättvisa än Lars Ohly och de andra.
Jag blir inte upprörd över att någon tjänar pengar. Det faktum att Ingvar Kamprad blivit rik på sin udda idé om att sälja möbler i plockepinnformat som vi själva ska skruva ihop hemma stör mig inte. Däremot är det ett problem för Sverige att vi haft ett skattesystem som gör att IKEA inte längre är svenskt. Jag tror på ett Sverige där vi ska bli lika glada över när företagare lyckas som vi blir när Zlatan Ibrahimovic tjänar pengar på sitt gudabenådade fotbollsspel.
Jag blir inte heller arg över att den som pluggar vidare får en högre lön än den som inte gör det. Tvärtom lönar det sig för dåligt för många att utbilda sig i dag. Bibliotekarier, socionomer, psykologer, lärare och logopeder. Kvinnliga akademiker som dragit på sig hundratusentals kronor i studieskulder men som får en lön efter skatt som sänder signalen att det hade varit bättre om de inte ansträngt sig och studerat. Rättvisa för mig kan aldrig stavas högre marginalskatter när de gör att det lönar sig sämre att plugga.
Orättvisor för liberaler är när människor saknar frihet och när enskilda människors rättigheter kränks. När personer med funktionshinder handikappas på grund av att samhället inte är tillgängligt. När utsatta barn utsätts för kränkningar i samhällets vård. När vi inte klarar att ge ensamma äldre en värdig sista tid i livet då reagerar vi som liberaler. Och vi ser även orättvisorna i andra länder. Vi står upp för demokrati, mänskliga rättigheter och kampen mot fattigdom även utanför Sveriges gränser.
Men orättvisor för liberaler är inte varje inkomstskillnad. Rättvisa för oss är aldrig att människor ska ha det exakt lika bra eller leva på exakt samma sätt. Om det är målet blir det nämligen inte så mycket kvar av friheten.
Rättvisa för liberaler handlar om att skapa jämlika möjligheter för människor. Skolan ska aldrig släppa taget om någon elev och det ska finnas ett samhälle som ställer upp för de barn som inte har ett starkt stöd hemifrån.
En förutsättning för ett växande Sverige är att vi på allvar vågar ta rättvisedebatten.
Låt oss tillsammans forma en politik för ett rättvist Sverige. Där det lönar sig att utbilda sig, driva företag och anstränga sig. Och där vi ser de verkliga orättvisorna och alltid är en tydlig advokat för människorna i det glömda Sverige.
****
3. Alltid se individen
Vi ska som Helene Odenjung talade om stå upp för individens frihet. Människor är olika och har rätten att själva styra sina liv. På område efter område har den vänsterkollektivism som dominerat Sverige begränsat våra möjligheter. Vi har sett det på skolans område. En oförmåga att se att elever är olika och behöver olika lång tid för att lära sig saker har lett till att alldeles för många slagits ut. Vi såg det i absurda exempel som synen på fria medier. Det var inte så länge sedan som Sverige var ett land där reklamfinansierad TV var förbjuden och där närradio bekämpades för att den minskade statens makt. Och vi ser det varje dag i välfärden – där vänsterns politiker inte ser människors vilja att själva fatta viktiga beslut i sin vardag.
Och ingen annanstans har kollektivismen fått så starkt genomslag som i synen på ålder. Den som fyllt 65 år förväntas i vårt land ägna sig åt annat än produktivt arbete. Äldre nekas kreditkort för att de är för gamla. Det finns till och med exempel på hur 75-åringar har ansetts uppnått en för hög ålder för att få plats på seniorboenden.
I äldreomsorgen visar sig kollektivismen genom att äldre omyndigförklaras när de inte själva får styra över vad de ska ha hjälp med. Och äldres integritet kränks när de inte ens får fortsätta leva med sin livskamrat den dagen den ena av makarna behöver flytta in på äldreboendet.
Vi behöver bryta med en syn på ålder som innebär att vi efter en viss födelsedag inte längre ser människan utan bara ser hur gammal någon är. Ska vi klara den demografiska utmaningen måste vi se till att ta tillvara äldres kompetens. Ska vi stå starka i den internationella konkurrensen behöver vi lära av de länder som bättre tar tillvara äldre människors kunskap. En viktig nutida kamp för oss som tror på individen är att ta debatten för att även äldre människor är individer, stå upp mot äldrediskriminering och skapa en värdig äldreomsorg där äldre själva får fatta de viktiga besluten i sin vardag.
****
Vi liberaler har allt sedan Folkpartiets bildande vunnit många strider. Vi har varit så pass framgångsrika att det då och då har dykt upp förståsigpåare som sagt att Sveriges liberala parti inte längre behövs eftersom alla blivit liberaler. Jag har alltid haft svårt att förstå logiken i det resonemanget. Varför skulle det vara vi som haft rätt i historien som inte behövs när de som haft fel har börjat tycka som oss som fått rätt?
Den som tittar på samhället ser många nutida utmaningar för liberalismen. Tillsammans ska vi driva en idédebatt och ge liberala svar på dagens och morgondagens utmaningar.
Vi ska stå upp för svenska värden om öppenhet, tolerans och solidaritet. Vi ska våga ta debatten om vad som är ett rättvist Sverige. Vi ska alltid stå upp för individen.
Tack för förtroendet. Jag är mycket tacksam över att får jobba med er. Och tack för att ni lyssnade.