Alla blir inte frivilligt gifta

Publicerat i Göteborgsposten den 12 augusti 2006
 

Alla blir inte frivilligt gifta

 
Hur många unga kvinnor och män har i sommar tvingats gifta sig med personer de själva inte valt? Hur många av dessa känner sig svikna av sitt hemland Sverige för att föräldrarna kan gifta bort dem med lagens godkännande? Ingen statistik förs över dessa unga. Vi vet bara att Rädda Barnen och Bris inför varje sommarlov får in många samtal från främst flickor som är livrädda för att resa till föräldrarnas hemland där de riskerar att tvingas in i ett äktenskap med en främling. Den svenska äktenskapsbalken bygger på frivillighet och jämställdhet.

Äktenskapet eller samboförhållandet betraktas som en angelägenhet mellan de två berörda parterna. Kvinnan bör vara ekonomiskt oberoende av mannen och ha lika möjligheter i arbetslivet som han. Parterna uppmuntras att ta lika ansvar för barn och hem.

Kvinnan är alltså inte något bihang till mannen utan en egen individ med bestämmanderätt. Äktenskapsbalken bygger alltså på samma individprincip som det övriga samhället.

Äktenskapsbalkens principer gäller dock inte de cirka hundratusen flickor - och gud vet hur många pojkar - som lever i hederskulturer.  Kulturer där man har en helt annan syn på äktenskapet, där andra än de som ska leva ihop bestämmer valet av partner och där kollektivets intressen går före individens.

Det är nämligen så att Sverige genom utlänningslagen accepterar äktenskap som en allians mellan familjer - om traditionen är sådan i det land som parterna härstammar ifrån.

Förekomsten av dessa traditioner i andra länder är alltså motivet till undantaget från den allmänna regeln i äktenskapsbalken.

Det räcker med att den unga kvinnan eller mannen inte direkt nekar för att äktenskapet ska få ingås. Det görs ingen utredning om de unga säger ja för att de inte vågar gå emot föräldrarna. 

Integrationsminister Jens Orback har i en debattartikel deklarerat att han avser att kriminalisera tvångsäktenskap.

Frågan som inställer sig är om det finns några sådana att kriminalisera - då vi ändå tillåter arrangerade äktenskap? Skiljelinjen är hårfin mellan ett arrangerat äktenskap och tvångs-äktenskap.

Sanningen är att moment av tvång, direkt eller indirekt, förekommer i de flesta arrangerade äktenskap.

Vi behöver kriminalisera tvångsäktenskap, men det kan inte göras med mindre än att vi samtidigt ändrar definitionen på vad ett arrangerat äktenskap är.

Jag inser att inte alla som lever enligt hederskulturens traditioner behöver räddas från den.

Men det vore ett stort steg om den svenska utlänningslagen i den berörda delen tog fasta på och slog fast vad som ska krävas för att samhället ska acceptera ett arrangerat äktenskap -  i stället för som idag fokusera på vad som krävs för att inte acceptera detsamma. Erfarenheter finns att hämta i Storbritannien på detta område.
 
Nyamko Sabuni