Artikel
Upsala Nya Tidning 2 oktober 2009
Nyamko Sabuni, Integrations- och jämställdhetsminister
Bränder, vandalisering, stenkastning mot polis och brandkår i förorter har den senaste tiden dominerat i medierna. Den oro och otrygghet som drabbar de boende då de aldrig vet huruvida natten blir lugn eller inte kan vi bara ana. Frustrationen över att ett fåtal individer, som kanske inte ens bor i området, tillåts sätta bilden av enskilda stadsdelar växer hos de boende. Budskapet till ungdomsgängen som bränner bilar och kastar sten mot räddningspersonal bör vara tydligt: det är inte acceptabelt och det måste upphöra!
I debatten om vad som ligger bakom dessa händelser finns lika många förklaringar som debattörer. Förklaringarna blir ofta förenklade. Ökat utanförskap och en misslyckad integrationspolitik är en. Ungdomar som säger sig inte bli lyssnade på är en annan. Verkligheten och drivkrafterna är tyvärr mer komplexa än så. Visst finns gemensamma faktorer i de olika händelseförloppen vi sett de senaste veckorna. Och visst handlar det om unga män i löst sammansatta grupper i områden som präglas av utanförskap. Men det finns också mycket som skiljer händelserna åt. I Rosengård till exempel var drabbningarna präglade av politiserade grupper medan de kriminella gängen har en stark roll och påverkan i Göteborgs förorter. I Gottsunda kan en bidragande faktor vara så kallade "copy cats"; kan de så kan vi är utgångspunkten.
Det finns ingen snabb lösning för att bryta utanförskapet. Det finns dock några centrala faktorer som avgör utvecklingen såväl på kort som på lång sikt. I det akuta läget handlar det om vilka insatser som sätts in och hur de genomförs. Den polisiära närvaron är avgörande. Över huvud taget att tillförsäkra att räddningstjänsten och andra relevanta myndigheter finns på plats. Viktigt är också det civila samhällets närvaro. Som i Rosengård där bränderna upphörde när vuxna började synas utomhus på kvällarna. Föräldrarollen kan här aldrig underskattas. På lång sikt handlar det om att genomföra en genomgripande förändring av hur nyanlända invandrare tas emot. Introduktionen har varit densamma sedan 1980-talet och resultaten talar sitt tydliga språk. En mediantid på sju år från uppehållstillstånd till arbete är oacceptabelt. Därför presenterade regeringen nyligen förslag till reform av hur nyanländas arbetsmarknadsetablering kan påskyndas. Arbetsförmedlingen får ett samordnande ansvar för etableringsinsatserna. Den nyanländas utbildning och arbetslivserfarenhet ska kartläggas direkt för att kunna ge information om var i landet det finns bästa möjligheter för jobb eller utbildning. En ny ersättningsform som skapar tydligare incitament till aktivitet och deltagande införs. Den nyanlända ska från första dagen erbjudas professionellt stöd som är utformat efter individens behov. Samhällsorientering blir en självklar del av etableringsprocessen. Vi ska möta de nyanlända som de vuxna människor de är, förmögna att göra rationella val, och som vill och kan bidra till samhället.
Den svenska debatten har dominerats av problembilden att invandrare inte bor där jobben finns. Röster har höjts för att statliga tjänstemän borde få mer makt att placera ut invandrare där det finns arbetskraftsbrist. Sanningen är att majoriteten invandrare redan bor i Sveriges största tillväxtregioner. Lösningen på utanförskapet finns inte i ännu mer social ingenjörskonst. Hjälp att flytta till kommuner där arbetskraft efterfrågas finns och ska fortsätta finnas, men det är rörligheten inom städerna och regionerna som är den avgörande frågan. Knappt 15 procent av de utrikes födda bor i förorter som i dag står för bilden av Sverige som ett segregerat land.
Det är dags för de boende i områden som drabbas av stenkastning och vandalism att återta sina stadsdelar. Att sätta bilden av dessa områden får inte överlåtas till en handfull bråkstakar. Det som tar år av medvetet arbete och engagemang att bygga upp kan snabbt raseras. Förorternas framtid och utveckling är beroende av att många goda krafter samverkar. Och den viktigaste kraften är de boende. Det är de som har mest att vinna eller förlora i slaget om förorterna.
Nyamko Sabuni
Integrationsminister (FP)