FN:s kvinnokommission 2008 pågår just nu i New York. Jag hade förmånen att vara med vid invigningen förra veckan. Årets tema handlade om vikten av att finansiera jämställdhetsarbetet för att nå resultat. För Sveriges del finns på detta område mycket att vara stolt över. Vi arbetar sedan Bengt Westerbergs tid som jämställdhetsminister med strategin jämställdhetsintegrering. Alla politiska förslag analyseras utifrån hur den kommer att falla ut för kvinnor och män.
ATT TALA MED EN RÖST
Vid maktskiftet tiofaldigades anslaget till särskilda åtgärder på jämställdhetsområdet från 40 till 400 miljoner per år. Det har gjort det möjligt för regeringen att intensifiera kampen mot mäns våld mot kvinnor, inrätta ett forskningsprogram för kvinnors hälsa och initiera jämställdhetslyftet i kommunala och landstingsdrivna verksamheter. Allt detta tog jag upp i det svenska anförandet i FN.
I FN-sammanhang samarbetar EU-länderna i syfte att nå gemensamma positioner och därmed få större genomslag. Känslan när jag inledde mitt anförande med meningen "Sweden aligns itself with the statement made on behalf of the European Union" är mäktig. Att i jämställdhetsfrågor få 27 länder att tala med en röst lämnar avtryck för deltagare hos övriga världen.
SVERIGES MEDLEMSKAP BRA FÖR JÄMSTÄLLDHETEN
Inför Sveriges inträde i EU fördes en livlig debatt om hur medlemskapet skulle påverka jämställdheten i vårt land. Nu kan vi konstatera att EU har haft en positiv påverkan på medlemsstaternas jämställdhetsarbete.
Jämställdhetsperspektiv är till exempel en viktig dimension av EU:s arbete inom Lissabonprocessen. För att öka sysselsättning, ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och konkurrenskraft är alla länder överens om att också kvinnor måste bli delaktiga på lika villkor som män på arbetsmarknaden. Kommissionen har nyligen tagit fram en handlingsplan för att komma tillrätta med löneskillnader mellan kvinnor och män.
Möjligheterna att utbyta erfarenheter och gemensamt sätta mål för utvecklingen på detta område har haft stor betydelse. De mål som hittills satts upp, till exempel för kvinnors förvärvsfrekvens och barnomsorg, har haft stor betydelse för det nationella jämställdhetsarbetet i många medlemsstater. EU:s mål att kvinnors förvärvsfrekvens ska uppgå till 60 procent år 2010 förväntas nås.
JÄMSTÄLLDHETSLAGSTIFTNING I ALLA EU-LÄNDER
Medlemsländernas samarbete om att utveckla metoder och driva på utvecklingen mot jämställdhet bidrar till att lyfta fram jämställdhetsfrågor i de medlemsstater där frågan inte drivits nationellt. Ett exempel är frågan om kvinnor och män i beslutsfattande där man i 2008 års jämställdhetsrapport kan se att de flesta medlemsstater har fått en ökad andel kvinnor i parlamenten.
Frågan om att motverka mäns våld mot kvinnor har också uppmärksammats på EU-nivå. I många av de nya medlemsländerna har kravet om att införliva EU:s regelverk i den nationella lagstiftningen haft stor betydelse. Nu finns jämställdhetslagstiftning och en oberoende myndighet med ansvar för jämställdhet i alla medlemsländer.
TILLFÄLLIG SVACKA FÖR EU
Det finns flera exempel på att EU-länderna, genom att tala med "en röst" i FN, har haft mycket större genomslag än vad varje enskild stat skulle ha haft. När FN:s kvinnokommission samlades i New York förra veckan misslyckades dock EU-länderna för första gången någonsin med att enas kring en gemensam uppfattning i frågan om kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR). Det är djupt beklagligt. Tillgången till preventivmedel, mödrahälsovård och ytterst laglig rätt till och tillgång till säkra aborter är en ödesfråga för världens kvinnor.
Vi ser detta som en tillfällig svacka för EU. Förhandlingarna fortsätter och vi hoppas att de tre länderna, Malta, Polen och Irland snart ändrar ståndpunkt. Vi ser dock mer allvarligt på svårigheten att leva upp till FN:s millenniemål att halvera mödradödligheten i världen år 2015, då utvecklingen på många håll står still eller till och med går bakåt. Många länder som deltar i Kvinnokommissionen tar intryck av det EU säger.
När vi här inte lyckades komma fram till en gemensam ståndpunkt kan det visa sig vara det som avgör om milleniemålet nås eller inte. För Sveriges del måste kampen för kvinnors rättigheter även inom detta område nu trappas upp.
Nyamko Sabuni
Jämställdhetsminister