Nu funkar lagen mot stympning
Publicerad i GöteborgsPosten 15/7
Att karva i flickors underliv hör inte hemma i ett civiliserat samhälle. Därför är det mycket positivt att den somaliska pappan, som lät stympa sin dotter i hemlandet, fälldes i tingsrätten, skriver Nyamko Sabuni, riksdagsledamot för folkpartiet, i sin sommarkrönika.
"Jag hörde ljudet av ett slött rakblad såga fram och tillbaka genom huden. När jag tänker tillbaka kan jag inte fatta att detta verkligen hände mig. Det känns som om jag pratar om någon annan. Det finns ingen möjlighet i världen att jag kan beskriva hur det kändes. Det är som om någon skär genom köttet på dina lår eller hugger av dig en arm, förutom att det här är fråga om kroppens allra känsligaste delar. Men jag rörde mig inte...jag ville bara att Mama skulle känna sig stolt över mig....jag bad, Gode Gud låt det snart vara över. Det var det också, för precis då svimmade jag."
Så beskriver fotomodellen och FN-ambassadören Waris Dirie sin upplevelse av könsstympningen när hon var fem år gammal.
Denna erfarenhet delar hon med över 100 miljoner flickor och kvinnor runt om i världen, enligt Världshälsoorganisationen WHO:s uppskattning.
Att karva i flickors underliv hör inte hemma i ett civiliserat samhälle. Därför är det mycket positivt att fallet med den somaliska pappan som lät stympa sin dotter i hemlandet ledde till en fällande dom i tingsrätten. Först nu kommer lagen mot könsstympning att fungera avskräckande och därmed preventivt mot dem som fortfarande upprätthåller denna tradition.
En som har skaffat sig en viss överblick över förekomsten av könsstympning i Sverige eller på svenska flickor är Yngve Hofvander. Under många år som barnläkare och senare som professor i internationell barnhälsovård, har han sett olika sidor och konsekvenser av dessa ingrepp.
Yngve Hofvander tror att 30 - 50 flickor könsstympas varje år. Siffrorna baserar han på ungefärligt antal födda flickor från hederskulturer i Sverige. Men därutöver finns ett stort mörkertal, som kan förklaras med att socialsekreterare, skolsköterskor och barnmorskor är rädda för att trampa på en etnokulturell tradition genom att berätta vad de ser.
Det har av vissa forskare hävdats att könsstympning inte alls förekommer längre. Främst för att det har varit svårt att bevisa förekomsten då få ställts inför rätta och ingen tidigare fällts för brottet. Jag menar att det är viktigt att se frågan om kvinnlig omskärelse, som det kallas av dem som praktiserar det, i ett större perspektiv och inte som en isolerad händelse i livet. Att ha genomgått operationen är ett bevis på att man är en anständig kvinna. Det är en garanti för att man behåller oskulden och därmed blir gångbar på äktenskapsmarknaden. I traditionella samhällen med dessa värderingar utsätter man sin dotter för stora risker om man inte låter omskära henne. Det handlar om att bli socialt accepterad och om kvinnans ekonomiska trygghet som gift. Flickor omskärs för att man vill deras bästa.
Många flyktingar behåller drömmen om att en gång återvända till hemlandet. Så fort kriget är över ska vi... Så fort det blir regimskifte flyttar vi tillbaka... För dessa möjliga återvändare är det viktigt att inte ha avlägsnat sig från kulturen och värderingar i ursprungslandet.
Med detta i åtanke är vi naiva om vi tror att sedvänjan upphör helt bara för att man kommit till Sverige. Även om de flesta säkert avstår, bör vi utgå från att det i vissa familjer fortfarande anses finnas "goda" skäl att omskära flickor.