Artikel Göteborgs-Posten 27 juni 2008
Regeringen öppnar för starkare kvinnojourer
Många kommuner och myndigheter saknar kunskap om vilka problem kvinnojourerna kämpar med i stödet för utsatta kvinnor och deras barn. Regeringen låter därför nu Socialstyrelsen utvärdera kvinnojourernas arbete. Det finns anledning för oss alla inblandade att vara självkritiska för att en utvärdering inte har gjorts tidigare, skriver jämställdhetsminister Nyamko Sabuni tillsammans med Carina Ohlsson och Gunilla Westny från kvinnojourerna.
Mäns våld mot kvinnor är ett stort problem, också i Sverige, världens mest jämställda land. Den större delen av våldet utövar någon som kvinnan har eller har haft en relation till, vilket leder till fysiskt och psykiskt lidande. Kvinnans hela livssituation påverkas. Varje år avlider i genomsnitt 30 kvinnor på grund av dödligt våld. Av dessa dödas omkring 17 av en man som de har eller har haft en nära relation till.
2006 anmäldes 25 491 misshandelsbrott mot kvinnor som var 15 år eller äldre. Mörkertalet är stort. Våldets egentliga omfattning kan vi bara uppskatta.
Sedan början av 1990-talet har andelen kvinnor som uppger att de har utsatts för hot eller våld ökat. Av alla de utsatta är det i dag bara en liten del som får samhällets skydd, hjälp och stöd. Av alla dem som utövar våld är det bara ett fåtal som döms.
De ideella kvinnojourerna i Sverige är en ovärderlig del av stödet för utsatta kvinnor. På många håll i landet gör kommunerna inte vad de borde för att hjälpa kvinnor och barn som flyr från hot och våld. Kvinnojourerna har fått ta på sig uppgifter som egentligen är ett självklart kommunalt ansvar. Lika ofta utgör de också en alternativ verksamhet som inte kan bedrivas av myndigheter eller andra.
SAMMANHÅLLEN BILD SAKNAS
Kvinnojourerna erbjuder varje år skydd, boende och personligt stöd åt tusentals kvinnor som utsatts för grovt våld. Regeringen, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) och Sveriges kvinnojourers riksförbund (SKR) är därför överens om att arbeta för att kvinnojourernas verksamhet ska hålla så hög kvalitet som möjligt.
Kvinnojourernas kunskap om mäns våld mot kvinnor borde dessutom finnas tillgänglig för alla som kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor och barn. Det är anmärkningsvärt att det i dag saknas en sammanhållen bild av en så viktig samhällsverksamhet.
När kvinnojourerna arbetar med kommunala uppgifter, ofta med ekonomiskt stöd från kommunerna, borde också kommunerna följa upp verksamheten. Vissa kommuner har gjort det, men många av dem har inte haft resurser till det, eller har inte prioriterat det. Utvärderingen är också viktig ur den våldsutsatta kvinnans perspektiv och behov av stöd.
KUNSKAP EFTERLYSES
Många kommuner och myndigheter saknar kunskap om hur det ser ut i verkligheten, vilka problem som kvinnojourerna kämpar med i stödet för utsatta kvinnor och deras barn.
Därför ger regeringen nu Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera de arbetsmetoder som kvinnojourerna använder i sitt arbete med kvinnor som varit utsatta för våld. Utvärderingen ska ske i dialog med Roks och SKR. Regeringen finansierar utvärderingen med 10,5 miljoner kronor. En delrapport ska vara klar i mars 2010, och slutrapporten ska komma i juni 2011.
Satsningen ingår som en del i regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Kvinnojourerna har en självklar och viktig roll i handlingsplanen.
Totalt satsar regeringen 800 miljoner kronor på 56 olika åtgärder i syfte att både öka skyddet och stödet för de utsatta och på att förebygga våld. Polisen, socialtjänsten och sjukvården ska bli bättre på att bemöta våldsutsatta kvinnor så att fler kvinnor törs anmäla och söka hjälp. Alla som dömts för våld ska kunna genomgå programverksamhet för att de inte ska begå nya brott. Forskningsprogram inrättas för att få fram bättre metoder att förebygga våld.
Det finns anledning för oss alla inblandade att vara självkritiska för att en utvärdering inte har gjorts tidigare. Det har funnits en inställning, och finns på sina håll fortfarande, att socialt arbete är för komplext för att mätas och utvärderas. Det finns också de som är rädda för att ett allt för nära samarbete mellan staten och den ideella sektorn ska leda till att staten i slutänden kontrollerar verksamheten och tar död på det frivilliga engagemanget. En tredje farhåga har varit att en mer professionell verksamhet kommer att leda till att bara utbildade socionomer eller liknande ska få arbeta på kvinnojourerna.
IDEALITET EN STYRKA
Vi tar med det här beslutet tydlig ställning till alla tre frågorna. Socialt arbete kan utvärderas, och måste utvärderas för att kvaliteten ska kunna förbättras. Staten och den ideella sektorn måste dra nytta av varandras styrkor för att utvecklas tillsammans. En professionalisering innebär inte att alla som arbetar i en verksamhet måste ha en viss utbildning - tvärtom är det en styrka i den ideella sektorn att den är öppen för människor med så skilda erfarenheter och vilja att hjälpa sina medmänniskor.
Nyamko Sabuni, integrations- och jämställdhetsminister
Carina Ohlsson, ordförande Sveriges kvinnojourers riksförbund (SKR)
Gunilla Westny, ordförande Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks)