Artikel
Göteborgs-Posten 9 februari 2009
Lars Leijonborg, Högskole- och forskningsminister
Nyamko Sabuni, Integrations- och jämställdhetsminister
Så ska jämställdheten förbättras i högskolan
Män hoppar av sin utbildning i större utsträckning än kvinnor och av alla examina som avläggs står kvinnorna i dag för två tredjedelar. Vi tillsätter en delegation och avsätter 60 miljoner kronor för att jobba med jämställdhetsproblemen i högskolan, skriver Nyamko Sabuni och Lars Leijonborg.
Vad är det som gör att unga män inte vill studera, och att de som ändå börjar så ofta avbryter studierna? Vad är det som gör att kvinnorna, trots att de är fler och ofta mer framgångsrika i början av sina akademiska karriärer, försvinner längs vägen? Det måste vi ta reda på. Och den kunskapen måste vi omsätta i politisk handling.
Regeringen har därför fattat beslutet att avsätta 60 miljoner kronor för att förbättra jämställdheten i högskolan. En delegation ska föreslå åtgärder och fördela pengar till olika insatser som antingen visat sig vara framgångsrika, eller som kan ge nya kunskaper om hur vi kan komma längre med jämställdheten.
För att bryta förlegade könsroller och könsmönster i samhället måste jämställdhetsarbetet genomsyra såväl förskolan, grundskolan, högre utbildning som arbetsmarknaden.
Forskning visar till exempel att förskolan i stället för att motverka könsroller och könsmönster kan förstärka dem. Det är säkert också så att studieval i gymnasiet i hög grad styr senare utbildningsval. Därför har det de senaste åren tagits initiativ från statsmakterna för att intensifiera jämställdhetsarbetet i både förskola och högskola.
Det är nu hög tid att fullfölja det arbetet också på universitets- och högskolenivå. Tittar man in i enskilda föreläsningssalar får man ofta en bild av hur pass könsuppdelad högskolan är.
Bara var fjärde student läser en kurs där könsfördelningen är någorlunda jämn. Könsfördelningen på studenternas framtida arbetsmarknad är lika ojämn, men där tillkommer skillnaden att den som valt en typisk manlig utbildning vanligen går vidare till ett jobb med högre lön än den som valt en typiskt kvinnlig utbildningsväg.
De senaste tio åren har omkring 60 procent av nybörjarna i högskolan varit kvinnor. Under samma tid har också andelen utländska studenter ökat kraftigt - och de är oftast män.
Ser man till svenska ungdomar som söker sig till högre utbildning närmar sig kvinnoandelen sakta men säkert två tredjedelar. Män hoppar också av sin utbildning i större utsträckning än kvinnor. Av alla examina som avläggs står kvinnorna redan för två tredjedelar.
Högre upp i akademin försvinner dock kvinnorna. De utgör hälften av nybörjarna på forskarutbildningen - trots att de står för två tredjedelar av antalet examinerade från grundutbildningen. Och bland professorerna är kvinnornas andel endast 18 procent - 1995 var de åtta procent. Med den långsamma ökningen innebär det att en jämn könsfördelning uppnås först om sådär 35 år.
Det är inget självändamål att det varje år utbildas exakt lika många kvinnliga brandingenjörer som manliga. Men de skevheter som präglar svensk högskola i dag innebär stora problem. Fördomar hämmar rekryteringen till utbildningar där vi behöver många duktiga sökande.
Vi behöver männen för att förbättra rekryteringen till läraryrket och vi behöver kvinnorna om vi ska klara efterfrågan på ingenjörer, för att nämna två exempel.
Fördomar hindrar också människor som vill förverkliga drömmar som bryter traditionella mönster. Enskilda individer som vill välja okonventionellt riskerar att möta mer eller mindre enkönade miljöer. I värsta fall avtar då lusten att vara pionjär.
Det pågår, och har pågått under en lång tid, en hel del jämställdhetsarbete på de enskilda högskolorna, både för att bredda rekryteringen till olika utbildningar och för att främja kvinnors karriärmöjligheter. Men uppenbarligen har detta varit otillräckligt.
Både för individernas och hela samhällets skull behöver vi göra något åt den ojämställda högskolan. Vårt gemensamma initiativ i regeringen är tänkt att ta oss en bit på den vägen.