Skäms på er landstingspolitiker

Avgifter inom sjukvården används vanligtvis för att styra patienter till rätt vårdnivå. I fallet cellprovtagning har dock avgiften bara lett till att fler kvinnor väljer bort cellprovet. I Stockholms län har närmare 10 000 färre kvinnor tagit cellprov under året sedan en avgift på 140 kronor infördes. Kortsiktiga ekonomiska vinster får sjukvårdspolitiker att bortse från de långsiktiga konsekvenser som det innebär för samhället i stort och för den enskilda kvinnan i synnerhet. Avgiften leder i förlängningen inte bara till att fler kvinnor riskerar att insjukna i cancer och dö utan också till ökade kostnader för landstinget. För varje livmoderhalscancer som kan undvikas sparar landstinget ca en halv miljon bara i behandlingskostnader. Ett prov hos barnmorskan kostar samhället mindre än trehundra kronor. Provet görs vart tredje år.

Sedan organiserad cellprovtagning genomfördes i Sverige för drygt 30 år sedan har antalet fall halverats. Men fortfarande insjuknar ca 500 svenska kvinnor årligen, och ca 200 dör. Många av dessa fall inträffar i den grupp på 20 procent av kvinnorna som inte låtit ta cellprov. En del kan också förklaras av brister i provtagningssystemet, som är från 1950-talet.

Istället för att införa avgifter borde landstinget ha en nollvision. Det skulle kunna ske genom två åtgärder. Den ena är att få fler kvinnor att komma till den organiserade provtagningen, som är den för samhället billigaste vägen att vinna kampen mot livmoderhalscancern. Att ta bort avgiften är då en självklarhet, liksom att informera om vilken billig livförsäkring cellprovtagningen är. Det andra är att modernisera screeningsystemet. Det finns idag modern teknik med högre känslighet som upptäcker fler fall.

Stockholms läns landsting är inte ensamt om att ta ut en avgift - alla landsting gör det numera. Våra landstingspolitiker borde skämmas! Jag uppmanar alla kvinnor att skriva ett protestbrev till sitt sjukvårdslandstingsråd. Istället för nedrustning behöver vi upprustning. I en riksdagsmotion har jag beskrivit vad som behöver göras för att nå en nollvision för livmoderhalscancer.

• Att fullfölja arbetet med att bygga upp ett nationellt kvalitetsregister för screening mot livmoderhalscancer. Idag existerar ingen uppföljning av provtagningen och ingen kvalitetssäkring. Registret ska samordna data som redan finns i landstingen. I denna samordning ligger svaret på hur man kan närma sig de kvinnor som inte kommer till screening.
• Att genomföra en informationskampanj om cellprovtagningen och varför det är så viktigt för oss kvinnor att inte strunta i den eller hoppa över den.
• Att investera i en modernisering av systemet för provtagning, så att inga fall av cellförändringar slipper igenom nätet.

Nyamko Sabuni (fp)

Riksdagsledamot