Stympningen av kvinnor måste stoppas
I Sverige finns ungefär 30 000 kvinnor från 33 länder där könsstympning förekommer. Främst är det kvinnor från Somalia och Etiopien, länder där könsstympning tillämpas på nästan alla unga flickor
Cirka 5 000 av dem som lever i Sverige är unga flickor och risken finns att ett stort antal av dem kommer att könsstympas. I slutet av mars häktades fadern till en 13-årig flicka från Somalia, som tidigare bott i Göteborg, misstänkt för könsstympning. Flickan hävdar att hon blivit misshandlad och under förra året utsatt för stympningen. Pappan nekar till alla anklagelser.
Könsstympning är ett osedvanligt grymt sätt att kontrollera kvinnors och flickors sexualitet på som praktiseras av såväl muslimer som kristna. Ingreppet medför livslånga plågor för dem som utsätts. Att ha ett normalt sexliv är uteslutet, beroende på smärtan. Att föda är naturligtvis oerhört plågsamt och är förknippat med risk för både kvinnans och barnets liv. Infektioner hör också till vanligheterna, för att inte tala om de psykiska besvären.
Sedan 1999 är kvinnlig könsstympning förbjuden i Sverige. Trots att lagen förbjuder könsstympning, tror man inom kretsar där man arbetar med frågan att en flicka per vecka drabbas. Trots detta har ingen person hittills dömts för detta. Om domstolen ger den
13-åriga flickan rätt och dömer pappan för brottet är det alltså ett unikt domslut. Att ingen tidigare dömts för könsstympning i Sverige är skamligt. Vi vet att flickor förs ut ur landet för att könsstympas i de länder där detta fortfarande är tillåtet.
För att komma åt detta vidriga brott måste polis och åklagare prioritera resurser och hitta former för att avslöja och bevisa de brottsliga handlingarna. Ett ökat ansvar måste också krävas av professioner med ansvar för barn, exempelvis socialarbetare och lärare. För att komma åt könsstympning måste alla de som direkt eller indirekt medverkar till brottet hotas av kännbara straff. Folkpartiet menar att preskriptionstiden skall börja löpa efter att den drabbade kvinnan fyllt 18 år. Vi måste låta alla flickor som riskerar att utsättas för könsstympning förstå att samhället inte har övergivit dem. Vi måste också öka sjukvårdens kunskap om könsstympning och dess konsekvenser så att de kvinnor som redan drabbats får ett bra bemötande och den hjälp de behöver.
Men vi måste också sluta vara naiva. Könsstympning och andra former av kulturellt förknippat våld riktat mot kvinnor är inget som bara förekommer i fattiga länder långt borta. Kvinnor utsätts här och nu, i Sverige.
Sedvänjor och traditioner som har till syfte att förtrycka kvinnor kan och skall inte
accepteras. Vi måste sätta gränser för toleransen. Det måste därför göras glasklart att de värderingar som styr det fria samhället, som jämställdhet och likabehandling ska ha företräde. Att bryta utanförskapet är också att arbeta för en förändring av värderingar och traditioner som går på tvärs mot det moderna samhället. Folkpartiet liberalerna är självklart positiva till mångfald, men inte till priset av individens frihet och grundläggande mänskliga rättigheter. Barnäktenskap, könsstympning och andra former av könsförtryck går inte ihop med den människo- och samhällssyn som är självklar i ett liberalt Sverige.
Nyamko Sabuni (fp)
Riksdagsledamot