Vår Integrationspolitik
Folkpartiet har - inte helt oväntat, fått mycket kritik från politiska motståndare och ledarskribenter för det förslag integrationsgruppen nu lagt. Det var inte helt oväntat eftersom det idag är politiskt korrekt att kritisera vem det än må vara, som väljer att gå till djupet med den problematik som vi idag upplever på grund av misslyckad integrationspolitik. Det har journalister som brytt sig tillräckligt mycket om för att gräva i integrationsproblematiken erfarit och det gör också det enda parti som valt att göra detta problem till en av sina prioriterade frågor.
Det är lätt att ena sekunden känna uppgivenhet när kritiken haglar – sällan kommer det några andra förslag från dem som kritiserar - för att i nästa sekund inse samt känna stolthet över att det endast är den som försöker hitta lösningar på problemen som också kan bli kritiserad.
Programgruppen hade till uppgift att ta fram ett intressant och heltäckande förslag till integrationsprogram som medlemmarna kan motionera kring och diskutera på landsmötet. Vår uppgift var inte att censurera varandras idéer utan snarare att finslipa och göra idéerna begripliga. Vad det sedan slutligen blir av det hela bestämmer medlemmarna på landsmötet i augusti.
Vad är det då som har upprört de politiskt korrekta krafterna den här gången? Det förslag som gruppen lagt fram är inte förslag till en helt ny lag – det är en skärpning och ett tydliggörande av en redan existerande lag. Kritiken kan i mitt tycke sammanfattas med ett citat ur en artikel i DN av Mustafa Can; Liberal betyder frisinnad, frikostig. Men förslaget och motiveringarna genomsyras av trångsynthet. Det stinker av selektion. Det är "god människa" mot "dålig människa", "vi" mot "dem" och " infödda" mot " utflyttade".
Utöver detta har Can och övriga kritiker inte gjort några som helst försök att tala om för oss med trångsynta förslag, vilka de rätta förslagen skulle vara i det här fallet. Kan man bara tycka att just den skärpning och tydliggörande av lagen som gruppen föreslår är trångsynt och selektiv? Borde man inte uppfatta den redan existerande lagen på samma sätt i så fall? Och om så är fallet, varför är det då inte någon som föreslår att lagen helt och hållet bör upphöra. Drar jag fel slutsats? Är jag ute och cyklar? Det vore intressant om någon ledarskribent ville ta sig tid att fördjupa sig i detta och ge mig och övriga i gruppen, för att inte säga alla folkpartister, svar på det.
Lagen säger att en utlänning får utvisas för brott som kan leda till fängelse, förutsatt att utlänningen döms till ett strängare straff än böter, eller om domstolen i brottmålet undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till tidigare. En ytterligare förutsättning är att det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet eller att brottet är särskilt allvarligt.
Den skrivningen menar jag manar verkligen till godtycklighet. Man kan idag utvisas redan vid mycket låga straffsatser. Det finns idag inte någon bestämmelse om när frågan om utvisning ska tas upp till prövning. Det är upp till åklagare och domstolar att själva avgöra om frågan om utvisning ska tas upp eller inte. Det har medfört fall där utvisning bedömts som aktuell av domstolen men där åklagaren inte yrkat på det. Det leder till att varje utlänning som döms till utvisning kan ställa sig frågan "varför yrkade åklagaren utvisning just i mitt fall?".
Programförslaget vill förtydliga detta genom fastställda straffsatser. Förslaget säger brott som leder till, inte som kan leda till. Man ska kunna veta exakt vilka straffsatser som också leder till domen utvisning. Efter domen ska det sedan fastställas om det i praktiken är möjligt att utvisa personen ifråga eller inte. Internationella konventioner och humana principer ska fortsättningsvis också följas. Förslaget säger också att den som dömts tre gånger till fängelse också automatiskt skall dömas till utvisning eller avvisning, och inte bara vid misstanke om fortsatt brottslighet som dagens lag föreskriver. Visst kommer fler att dömas till utvisning med detta förslag, även om förslaget i sig är generösare än dagens lag, och man kan anta att fler faktiskt också kan komma att utvisas. Med vårt förslag behöver ingen åtalad efter en dom ställa frågan varför just den personen dömts till utvisning.
Programförslaget vill även skärpa reglerna för när en utvisad kan återvända till Sverige. Vid brott som handlar om hedersrelaterat våld, könsstympning eller barn- och tvångsäktenskap skall dessa generellt leda till livstidsutvisning. Många kriminella kan idag återvända redan efter ett par år.
Jag har kommit till insikt om att det bara finns två alternativ. Antingen så förtydligar vi lagen och gör den mindre godtycklig eller också tar vi bort den helt och hållet. Och folkpartiets medlemmar har en chans att välja mellan båda dessa alternativ. Ett förtydligande kan antagligen göras på många olika sätt. Det är bara att motionera.
Det är ologiskt att kritisera programgruppens förslag som icke liberalt och genom tystnad i stället acceptera vår nuvarande lag…eller?
Nyamko Sabuni
Riksdagsledamot (fp) och ledamot i programgruppen