Tal Riksmötet Linköping 8 mars 2009

 

För 100 år sedan firades en nationell kvinnodag för första gången, det var i USA.
Året efter lanserades tanken att ha en internationell kvinnodag.
Ytterligare några år senare valdes datumet 8 mars – dagens datum.

Kampen för kvinnors och mäns lika värde har pågått länge.  
Fredrika Bremer och Anna Whitlock var två svenska jämställdhetskämpar.
De stred för kvinnors rösträtt.

Kerstin Hesselgren, liberal och den första kvinnan i riksdagens förstakammare, uttryckte på ett förträffligt sätt den liberala tanken med jämställdhetspolitiken.
Hon menade att  jämställdhet inte handlade om att sätta likhetstecken mellan kvinnor och män, utan att kvinnor skulle ha samma rätt och möjlighet att forma sina liv.

Det sa hon för 80 år sedan och det håller fortfarande idag. 

Liberaler för 100 år sedan föreslog ingen jämställdhetsbonus.
Men de visste, att vi måste bryta mot traditioner och normer, om både män och kvinnor ska kunna hävda sig i samhället.

Jag hade inte stått här idag och pratat jämställdhetspolitik om det inte var för dessa kämpar.
Vi har kanske tagit ytterligare några steg sedan deras tid.
Men som Isaac Newton sa: Om jag ser längre än de som kom före mig, så är det för att jag står på jättars axlar.

 
Det var också 100 år sedan Selma Lagerlöf fick Nobelpriset.
Hon blev den första kvinnliga litteraturpristagaren.

Selma Lagerlöf  var i liberal anda internationellt engagerad.
Det gäller de flesta av oss som söker sig till Folkpartiet liberalerna även idag.
Hon kämpade för Norges frihet från unionen med Sverige.
Hon stödde Finlands kamp  när Sovjetunionen anföll.

Hennes politiska ställningstaganden är fortfarande aktuella:
Hon engagerade sig i flyktingfrågor. Hon sa ifrån mot anti-semitismen.
Vilket ledde till att hon blev bojkottad i Hitlertyskland.

Kära vänner,

Våra liberala förebilder har en sak gemensamt.
Dom såg orättvisorna i samhället.
När andra vände bort blicken, höjde dom sina röster och sa ifrån.
Om dom var med oss här idag, tror jag deras uppmaning till oss skulle vara följande:
Se alltid människorna som andra inte ser, hemfall aldrig åt likgiltighet och tystnad, var alltid den tydligaste rösten mot förtryck och orättvisor.
 
En av Selmas mest kända böcker är Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.
Den handlar om pojken Nils, som förvandlats till en liten tomte och flyger genom Sverige på ryggen på en gås.
Om Selma och jag skulle ge oss ut på en världsresa, vad skulle vi se då?

 
Vår resa börjar i Afghanistan.
Efter att talibanerna hade drivits bort från makten skedde en positiv utveckling.
Landet fick en något så när demokratiskt vald regering, med några kvinnliga ministrar till och med. Flickor kunde börja gå i skolan igen.

I dag behärskar den valda regeringen inte mycket mer än huvudstaden Kabul.
Talibanerna har tagit kontroll över delar av Afghanistan och Pakistan.
Återigen får flickorna inte gå i skolan.
De som försöker hålla flickskolor öppna riskerar livet. Kvinnor får inte arbeta.

Vi träffar Tuba Shahaab, en liten flicka på elva år som bor i en förort till Pakistans huvudstad Islamabad.

Bara ett par timmar därifrån ligger Swat-dalen där talibanerna styr och har fått tillstånd att införa sharialagar. Hundratals skolor har bränts ned och flickor och kvinnor tvingas stanna inomhus.

Men Tuba är ingen vanlig elvaårig flicka.
Hon är inte rädd för att protestera mot talibanerna och hon berättar om det i sina dikter. Hon drömmer om att bli astronaut.
Dikterna handlar om flickor som inte får gå i skolan och rädslan för alltför strikta regler.

Hon säger att ”det är chockerande att flickor inte får gå i skolan, de tar oss tillbaka till stenåldern:”
Omvärlden står inför ett vägval.
Fortsätta stödja det afghanska folkets kamp för demokrati och mänskliga rättigheter? 
Eller ge upp och lämna Afghanistan, så att människorna återigen hamnar i talibanregimens våld?

För oss liberaler måste svaret vara solidaritet med de som kämpar för frihet och demokrati. Till dom som kräver att Sverige överger Afghanistan och kampen mot talibanerna, säger jag bara en sak:

Svik inte elvaåriga Tuba Shahaab.

     * * *

 
Vi flyger vidare österut över Stilla havet, till Mexiko.
Precis som i Pakistan finns en gränszon som är nästintill laglöst land.
La Frontera - gränsen mellan Latinamerika och USA.
Organiserade ligor smugglar vapen. Knark. Arbetare till Amerikas jordbruk.
Och kvinnor till Amerikas bordeller.

Vi flyger vidare österut och landar i östra Kongo -  kanske den värsta platsen i världen för en kvinna just nu.

Kriget i Demokratiska republiken Kongo, mellan 98-2003 skördade omkring fyra miljoner offer. Efter kriget har regeringen i Kinshasa inte återfått kontrollen över östra Kongo.
I stället härjar väpnade grupper.

Unicef uppskattar att hundratusentals kvinnor och flickor har utsatts för sexuellt våld.
Det sexuella våldet används som tortyr, slår sönder familjer, raserar hela samhället.
Kvinnor som utsatts för övergrepp stigmatiseras.
Ofta förskjuts de av sina män.

Mitt i mörkret finns ljuspunkter.
I tidningar runt om i världen kan man läsa om Panzisjukhuset i Bukavu.
Där den modig gynekologen, Denis Mukwege står vid operationsbordet och gör allt som står i hans makt för att hela dessa trasiga kvinnor.
Han lever under ständigt mordhot.
En av de största bidragsgivarna till sjukhuset är svenska pingstmissionen.

 
Selma känner väl till Sveriges historiska koppling till Kongo, inte minst genom de svenska missionärer som kom till landet redan i slutet på 1800-talet.
Vad hon inte vet är att Dag Hammarskjöld senare utsågs till FN:s generalsekreterare och att han dog under ett fredsuppdrag i Kongo. 
Idag deltar Sverige igen i fredsfrämjande insatser.
Biståndet till Kongo har dubblerats de senaste två åren.
Bistånd som används till humanitära insatser, demokrati- och utveckling.  
Inte minst har jag Sveriges jämställdhetsminister mina rötter i Kongo.
 
Vi ska vara stolta över de insatser vi gör. Insatser där de behövs allra mest.
Men det behövs mer!

När oskyldiga kvinnor och barn utsätts för systematiska våldtäkter så som i östra Kongo då måste omvärlden agera kraftfullare!

Liberala vänner!
Den kongolesiska kvinnans mänskliga rättigheter har försummats och kränkts alldeles för länge.

EU:
Med Selma vid min sida känns det hoppingivande att återvända till Europa.
Genom samarbete har demokratins och fredens gränser utvidgats.

Men fortfarande i dagens EU drabbas kvinnor av våld och maktlöshet.
Eftersom våld i nära relationer inte är gränsöverskridande brottslighet saknas ett tydligt EU-mandat och instrument.

Men vi kan göra mer än idag för att lära av varandra.
Integrations- och jämställdhetsdepartementet kommer att anordna en expertkonferens om våld mot kvinnor under ordförandeskapet.
Vi vet att Spanien, som är ordförandeland efter oss, också vill ta upp frågan.
Det ger möjligheter att få mer gjort.
Vi kan våga oss på större uppgifter om vi samarbetar två ordförandeskap i rad.

Kvinnor som lever i rädsla för övergrepp eller våld är inte fria.
Jämställdhetsfrågorna kommer drivas med stort patos av Folkpartiet i valrörelsen till Europaparlamentet.
Oavsett var i EU man befinner sig, så ska kvinnor och män ha samma möjligheter att forma sina liv och påverka samhället. 
Folkpartiets kandidater kommer medverka i denna. kamp. 

För oss liberaler handlar EU i grund och botten om frihet.
Vi vill se ett EU utan slavhandel.
Ett EU utan första och andra klassens medborgare.
Vi vill bygga ett EU där vi bedöms efter vår kompetens – inte kön, hudfärg eller sexuell läggning.

 
Sverige
Selma och jag följer till slut den väg Nils Holgersson flög, från Skåne och norrut.
Sverige beskrivs ofta som ett av världens mest jämställda länder.
Vi har kommit långt på många sätt, men det finns stora brister och nya utmaningar.

Vi tar vägen via Stockholm och den utställning om trafficking som visas på Etnografiska museet. Jag invigde utställningen i januari.
Den är lärorik och samtidigt nedslående.
Trafficking finns i Sverige också – vi är både genomfartsland och mottagarland.
Flickor från våra granstater i öst lockas hit till Sverige med löften om ett arbete, för att sen upptäcka att man utsatts för människohandel för sexuella ändamål. 

Jag tror inte begreppet hederskultur var känt under Selmas tid.
Det betyder dock inte att den typen av patriarkalt förtryck inte funnits i Sverige tidigare.
Vi känner alla till häxprocesser.
Kvinnor ärvde hälften så mycket som män fram till mitten av artonhundratalet.
Arrangerade äktenskap förekom.

Idag ser vi återigen denna typ av patriarkalt förtryck i Sverige.
Vi vet att tusentals, förmodligen tiotusentals unga tjejer, lever under ett strängt förtryck från sina familjer.
Familjer som starkt begränsar flickors rörelsefrihet.
Flickor som inte får umgås med vem dem vill.
Bröder som övervakar, hotar och slår sina systrar. 
Flickor som gifts bort. Ibland säljs de till någon annan släkt för tusentals, till och med hundratusentals kronor.
I ett särskilt äktenskapskontrakt skrivs in att pengarna ska betalas tillbaka om bruden skulle vilja skilja sig. På det sättet blir hon sin mans fånge.

Det är inte alltid lätt att diskutera dessa frågor, det vet jag.
Jag har anklagats för både rasism och islamofobi.
Det ligger nära till hands att vara tyst för att inte riskera att stigmatisera enskilda grupper i samhället.
Men sen när låter vi liberaler gruppers rättigheter gå före individens?

Liberala vänner!
Samma rättigheter ska gälla alla – oavsett om man bor på Östermalm eller i Rosengård.

     * * *
 
Vi avslutar vår resa här i Linköping.
Vår fruktansvärda resa genom världen har kommit till sin ände.
Problemen vi sett är inte nya. De fanns på Selmas tid, även om en del har blivit värre,
en del bättre, och en del ser bara annorlunda ut.

Selma levde i en tid då kvinnan inte hade fullständiga rättigheter någonstans på jorden.
Men Selma var inte uppgiven. Hon trodde på människan.
Hon trodde på framsteg genom förnuft och solidaritet.
Hon engagerade sig politiskt. Hon var till och med med och grundade ett nytt parti – Folkpartiet, 1934.

Liberalismen bygger på att vi tror på människan och på att framsteg är möjliga.

Men, kan man tro på människan efter allt det vi har sett på vår resa?
Jag kan det. Selma kunde det. Ni kan det – det är därför vi är här idag.
Det är därför ni är liberaler!

Vi bär med oss ett hopp om makt åt varje människa.
En makt som följer av hennes frihet att drömma och hennes möjlighet att förverkliga drömmarna.
Människans makt över sitt eget liv. Vi kallar det Egenmakt.

     * * *

 
”Det var här hon satt. Hon satt i soffan, invirad i den där filten. Det var då hon vågade prata om det.”
Så berättade personalen på projekt Karin för mig.
Projekt Karin drivs av polisen, i samarbete med sjukvård, socialtjänst, kvinnojourer och andra aktörer i Malmö.
Tanken är att samla all den hjälp en misshandlad kvinna behöver, under ett tak.
När jag var där och invigde luktade det kaffe och kanelbullar, och så ska det alltid lukta där.

Här är fräscht, inrett i vitt och grönt.
Ett förhörsrum behöver inte vara ett bord, en stol och en mikrofon.
Det kan vara en mjuk soffgrupp och inspelningsutrustning diskret placerad i en bokhylla.
I kvarteret Karin finns utrymme för barnen som kvinnorna har med sig.
Leksaker och barnmöbler.

Det borde ju vara självklart att en kvinna som just blivit misshandlad inte ska behöva bete sig som en shoppingkund, från myndighet till myndighet.
För många blir detta övermäktigt och enda alternativet blir att återvända till den man som har slagit henne.
Med modellen Karin kan hon bli undersökt, förhörd och få hjälp med ett boende utan att beslutsamheten övergår i förtvivlan och tveksamhet.

Projekt Karin är ett av 56 åtgärder som ingår i regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt och våld i samkönade relationer. Erfarenheterna från Malmö ska spridas över Sverige.

När en kvinna reser sig upp och lämnar den man som misshandlar henne växer hon.
Det är detta vi liberaler eftersträvar.
Hon tar makten över sitt eget liv. Hon öppnar sig för framtiden.
Då ska våra gemensamma insatser finnas där och stötta henne.

     * * *

 
Överallt under vår resa såg vi kvinnors frihet begränsas genom traditioner, lagar och vettlösa övergrepp.
Det är inte förvånande att liberaler i alla tider har engagerat sig i jämställdhetsfrågor. Folkpartiet har en stolt tradition på området.
Det nämnde vår partiledare Jan Björklund igår.
Men det är värt att upprepa.

Sedan 40-talet har vi varit i regeringsställning vid tre tillfällen.
Och varje gång har vi åstadkommit sådant som är värt att minnas.

Jämställdhetslagen och Jämställdhetsombudsmannen infördes 1980 tack vare ett initiativ från den tidigare folkpartiregeringen. Under starkt motstånd från Socialdemokraterna. LO tyckte att arbetsmarknadsfrågorna var deras revir, och Socialdemokraterna tyckte som LO.

Bengt Westerberg låg bakom den första pappamånaden.
Det var också han som tillsatte de utredningar som skulle leda fram till kvinnofridslagstiftningen och sexköpslagen.
Utan honom hade nog inte Sverige varit det föregångsland inom jämställdhetspolitiken som vi är idag.

     * * *

 
Alliansregeringen har börjat starkt.
Där tidigare jämställdhetsministrar inte haft möjlighet att göra mycket mer än att prata och bilda opinion har vi ett anslag på 1,6 miljarder under mandatperioden till jämställdhetsåtgärder.
Vi har ansvaret för att pengarna används till att ge kvinnor och män makt över sina egna liv, på lika villkor.

Lars Ekström är områdeschef för hjärt-kärlsjukdomar vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Efter ett par år ledsnade han på att skriva i verksamhetsplanen att man arbetade aktivt med jämställdhet, när det inte var sant.
En genomgång av verksamheten visade att kvinnor fick vänta längre än män på akuten innan de flyttades till hjärtintensiven - om de alls kom dit.
Många hamnade i stället på medicinkliniken.
Där finns inte alls samma spetskompetens om hjärtproblem.

Detta sker inte av illvilja.
Avsaknad av kunskap och statistik gör att vården idag inte är jämställd.
Kvinnors symtom ter sig annorlunda än männens.
Men det här går att lösa. Vilket också Ekström gjorde.
Kvinnor som drabbas av hjärtproblem kan idag känna sig trygga på Sahlgrenska sjukhuset.

 
Nu ska de arbetsmetoder Ekström använt sig av i sitt utvecklingsarbete integreras i de övriga delarna av Västra Götalandsregionens ordinarie utvecklingsarbete.
Och detta är möjligt genom finansiering från de 125  miljoner kronor som SKL beviljats för att bedriva projektet ”Hållbar jämställdhet”.
Pengarna ska användas till att jämställa den kommunala och landstingsdrivna verksamheten. Runt om i vårt land pågår det projekt med syftet att kvalitetssäkra den samhällsservice som vi erbjuder medborgarna.

• Ett forskningsprogram om kvinnors hälsa har initierats.
• Vi satsar pengar på att trygga den yttre miljön för att förebygga våld och övergrepp.
• Oordning och mobbing i våra skolor visar sig många gånger vara sexuella trakasserier. Regeringen har fattat beslut om ett program för bättre jämställd skola.
• Trots att kvinnor utgör en majoritet av studenter på högskolor och universitet så är kvinnor i minoritet bland högre befattningar inom den högre utbildningen. Också här har åtgärder vidtagits.
• Vi har förstärkt polisens resurser för att polisen snabbare ska hinna med utredningar som rör sexköp och människohandel för sexuella ändamål.

På område efter område förstärks resurserna för att öka friheten för kvinnor och män. Det har aldrig genomförts så många jämställdhetsåtgärder – i näringspolitiken, socialpolitiken, rättspolitiken och utbildningspolitiken som under alliansens tid vid makten.

 
Men om ni frågar oppositionen så händer ingenting.
Eftersom vi inte har stiftat lagar som tvingar alla människor att leva enligt en förbestämd mall. 
 
Tidningen Arena hade ett temanummer som undrade var den feministiska debatten tagit vägen. I ett av inläggen beklagar professor Maud Eduards att nuförtiden så bedrivs det, från jämställdhetsdepartementet, en handlingsinriktad jämställdhetspolitik, i stället för feministisk debatt.

Jag undrar: Sen när blev handlingsinriktad ett skällsord.   

Kvotering till bolagsstyrelser och kvoterad föräldraledighet - det är de viktigaste lösningarna på jämställdhetsproblemen, om du frågar socialdemokraterna.
Vi godtar inte heller det faktum att näringslivet inte lyckas får jämnare könsfördelning.
Men att byta ut en orättvisa mot en annan är inte bästa lösningen.
Börsbolagens ägare måste ta sitt ansvar.

Det måste rensas såväl i bonusträsket som i gubbträsket. 

 
Det är inte alltid det mest uppseendeväckande som är det rätta.
Oppositionen vet att krav på kvotering ger rubriker, och därför pratar de om det.
Men jämställdhetsproblemen är mer komplicerade än så.

Vi har valt att arbeta med frågor som vi ser som de mest akuta.
Att värna kvinnors integritet genom att förebygga våld i nära relationer.
Att kvalitetssäkra vården som ges till medborgarna.
Jämställdehetsintegrering av vården kan vara skillnaden mellan liv och död.
Vi intensifierar vårt arbete mot människohandel - Människovärdet får aldrig reduceras till marknadsvärde.

Ett långsiktigt och förnuftigt arbete ger trovärdighet.
Den som skriker högst hörs mest, men det är inte säkert att väljarna belönar det på valdagen.

     * * *

När Claes Borgström talar om att kvotering till bolagsstyrelser som en av de viktigaste jämställdhetsåtgärderna för socialdemokraterna tycker jag att han gör jämställdheten en otjänst. Vi tycker förstås olika i sakfrågan.
Och som jag sa tidigare tycker jag inte man ska ersätta en diskriminering med en annan och tro att det jämnar ut sig.
Men det som verkligen gör mig bekymrad är att han, tillsammans med andra, får så mycket av jämställdhetsdebatten att handla om en liten grupp kvinnor som redan är bland de bäst ställda i samhället. Det är inte oviktigt med kvinnor i bolagsstyrelser.
Men det går inte att jämföra med de problem jag just pratat om. 

Vi kommer aldrig att minska förtrycket,
vi kommer aldrig att stoppa våldet,
kvinnor och män kommer aldrig få samma makt över sina liv, om vi låter debatten handla om de enkla lösningarna på de smala problemen.

 
Vi går mot en valrörelse. Jag ser fram emot den.
Tillsammans ska vi visa vart vi vill.
Tillsammans ska vi visa att vi vet vägen dit.
Vi ska visa att Folkpartiet är ett parti som bärs av en tanke som håller än idag.
Frihet för alla människor – frihet för alla europeer. 

När debatten blir het, när kriserna kommer och går, när opinionssiffrorna går upp och ner – låt oss hålla huvudet kallt.
Vi tar ett djupt andetag och ser målet framför oss – Frihet!
Fokusera på det. Låt det genomsyra allt vi säger och skriver. 
Då blir vi ett parti som människor känner igen.
Ett parti som man kan lita på.
Ett parti som Selma Lagerlöf skulle vilja vara med i, också idag.

Tack.