Stoppa myndigheters propaganda

Den tid då det helhjärtat gick att lita på att statliga myndigheter presenterade saklig och neutral information är förbi. Om vi inte ser upp riskerar myndigheterna att förvandlas till propagandacentraler i den socialdemokratiska "enpartistatens" tjänst. Det finns flera tecken i den riktningen från senare tid.

Under snart tre år har Skatteverket genomfört en omfattande PR-kampanj riktad mot ungdomar. Det officiella syftet med kampanjen är att påverka unga människors inställning till svartjobb. Inriktningen är emellertid tydlig för den som har sett verkets TV-reklam. I realiteten är kampanjen ett försvar för den socialdemokratiska högskattestaten. Den underliggande tesen är att det endast är med höga skatter som välfärden kan bevaras och utvecklas. Kostnaden för kampanjen är närmare 30 miljoner kronor.

Naturvårdsverket har under åren 2002-2003 bedrivit Klimatkampanjen. Kampanjen har kostat 60 miljoner kronor och inkluderat bland annat TV-reklam. Ett direkt uttalat syfte, enligt verkets egen kampanjplan, har varit att öka acceptansen för statliga styrmedel inom miljöpolitiken. Men att ökad statlig styrning är det bästa medlet i kampen mot växthuseffekten är knappast ett vetenskapligt oomtvistat faktum; det är en i högsta grad politisk åsikt som är mer vanligt förekommande bland socialister än till exempel bland liberaler. Ändå gläder sig "neutrala" Naturvårdsverket i sin utvärdering av kampanjen åt att acceptansen för statliga styrmedel har ökat med sex procentenheter, från 22 till 28 procent, sedan kampanjen startade.

Flera av de värderingar som har torgförts i Skatteverkets och Naturvårdsverkets kampanjer har varit färgade av en, speciell politisk ideologi. De har framförts under förment neutral flagg av avsändare som ska stå för opartiskhet. Därigenom har allmänheten inte fått den information som krävs för att kritiskt kunna värdera uppgifterna. Den har förts bakom ljuset.

Hur omfattande är, sammantaget, myndigheternas politiska opinionsbildning? Det är svårt att ge ett svar på den frågan. På mitt uppdrag har Riksdagens utredningstjänst frågat sju av landets största statliga myndigheter samt ett antal av de myndigheter som direkt har utmärkt sig i den politiska opinionsbildningen hur stora deras respektive informations- och PR-budgetar är. De myndigheter som har tillfrågats är Arbetsmarknadsstyrelsen, Domstolsverket, Glesbygdsverket, Integrationsverket, Kriminalvårdsverket, Naturvårdsverket, Riksförsäkringsverket, Rikspolisstyrelsen, Skatteverket och Vägverket.

Tre av myndigheterna � Vägverket, Arbetsmarknadsstyrelsen och Integrationsverket � har inte lämnat uppgifter till utredningstjänsten. Frågorna har i vissa fall tolkats på skiftande sätt av de olika myndigheternas uppgiftslämnare. Med dessa reservationer noggrant poängterade uppgår de svarande myndigheternas PR- och informationsbudgetar år 2003 till mellan 125 och 177 miljoner kronor, beräknat på myndigheternas egna uppgifter. Myndigheternas PR- och informationsverksamhet måste nu analyseras på djupet.

Merparten av nämnda summa har naturligtvis använts till fullt legitima informationsinsatser. Att till exempel Skatteverket ska informera om när och hur vi ska lämna in deklarationer är självklart. Men det är att det finns en gräns mellan neutral och saklig information å ena sidan och politisk opinionsbildning å den andra, en gräns som alltför ofta tenderar att överskridas, som är det intressanta fenomenet. Den totala summan som står till de största myndigheternas förfogande för PR och information visar vilken ekonomiskt makt som myndigheterna, om de så önskade, skulle kunna sätta bakom orden i politisk opinionsbildning. Som jämförelse kan nämnas att de politiska partierna, vilka har till direkt uppgift att bilda opinion, förra året fick 140 miljoner kronor i statligt partistöd.

Att statliga myndigheter ägnar sig åt politisk propaganda är mycket allvarligt. Myndighetspropagandan suddar ut gränsen mellan politikens respektive förvaltningens uppgift. Svensk demokratisk tradition bygger på tanken att det är förtroendevalda politiker som bildar opinion för olika ståndpunkter, får stöd för sin uppfattning i allmänna val och sedan fattar beslut. Myndigheternas roll består i att verkställa de fattade besluten samt tolka och tillämpa den lagstiftning som riksdagen har beslutat om. När gränsen suddas ut leder det till oklara ansvarsförhållanden. Hur utkräver medborgarna ansvar när generaldirektörer och andra statstjänstemän leker politiker?

En politisering av förvaltningen är särskilt oroande i den situation som Sverige befinner sig. Den offentliga maktapparaten domineras på ett förkrossande sätt av socialdemokrater. Regeringen utnämner på löpande band partikamrater till alla viktiga högre statliga uppdrag. Det gör det extra viktigt att vi som medborgare, oavsett vilken partipolitisk uppfattning vi har, kan lita på att myndigheterna inte, direkt eller indirekt, genom att använda sina resurser för PR och information på ett otillbörligt sätt går ett visst politiskt partis ärenden

En undersökningskommission med uppgift att granska omfattningen av de statliga myndigheternas politiska opinionsbildning måste tillsättas. Kommissionen bör också ha till uppgift att noggrant utreda och seriöst överväga införandet av tydliga regler som anger ramarna för statliga myndigheters information och opinionsbildning. Den politiska myndighetspropagandan måste stoppas.

Riksdagsman (fp), ledamot av konstitutionsutskottet