Från ålderspyramid till hus med svagt sluttande tak eller till och med ålderstratt är den demografiska bild som målas upp framför oss. Olyckskorpar har sedan millennieskiftet kraxat om behovet av kraftigt höjda skatter och avgifter för att vi ska kunna garantera inte minst äldre den vård och omsorg de behöver inpå 2020-talet när de stora årskullarna födda på 1940-talet passerat sin 80 – årsdag. Det är i den åldern de stora vård- och omsorgsbehoven statistiskt sett inträffar. Samtidigt måste vi tillgodose de behov andra generationer har som barnomsorg, skola och annan utbildning samt hälso- och sjukvård.
I politiken har vi oftast siktet på vad som ska göras under innevarande mandatperiod och vad vi ska ta upp för att vinna nästa val. Vi måste bli bättre på långsiktighet. För mig är det en hjälp att utgå ifrån hur jag vill att det ska vara för mina barn, barnbarn och ev. barnbarnsbarn och deras och mina jämnåriga när jag fyller 90 år 2023. Då blir det tydligare vad som behöver göras här och nu. Här några exempel från vård- och omsorgsområdet.
Satsning på klinisk forskning
Inom hälso- och sjukvården har neonatalvården, cancervården för barn och insatserna för barn med sällsynta sjukdomar gjort stora framsteg under de senaste årtiondena. Men fortfarande dör barn trots intensiva insatser. Andra barn får växa upp med svåra funktionsnedsättningar i brist på effektiva behandlingsmetoder. För att nå bättre resultat måste vi satsa mer på den kliniska forskningen som försummats under många år. Det har skrivits mycket om behovet av denna forskning men orden har inte lyft från papperet. Inte ens vid universitetssjukhusen får läkare och andra yrkesgrupper avsätta den tid som krävs. Om Jan Björklund lyckas övertyga finansdepartementet, SKL, landstingen och forskningsråden om nödvändigheten att sätta av reella resurser för klinisk forskning så är jag övertygad om att personalen inom neonatal- och barn- samt ungdomssjukvården år 2023 vet vilken vård och behandling som gör nytta och när utgången av behandlingen är utsiktslös.
Idag dör människor i kön till organtransplantation. År 2023 kan det vara historia. Varför? Jo genom satsning på klinisk forskning så bör man kunna att med stamceller och annan teknik framställa de organ den sjuke behöver. Förverkligas dessutom det lagförslag som sedan 2004 legat i Justitiedepartementet om ställföreträdare så blir det möjligt att genomföra fler organdonationer från människor som konstaterats vara hjärndöda men för vilka det saknats donationskort eller anmälan till Socialstyrelsens donationsregister.
Idag diskuteras vilka hälsoundersökningar (screeningmetoder) man ska rekommendera. Många män tar PSA-prov för att se om de lider av prostatacancer trots det inte finns full klarhet i hur provsvaren ska tolkas och åtgärdas. År 2023 kan satsning på klinisk forskning ha lett till att vi vet vilka undersökningar som gör nytta och vilka som kan rangeras ut. Vi bör också kunna veta hur behandling av t.ex. prostatacancer och bukaortaaneurysm ska genomföras.
I dagsläget behandlas äldre människor i stor utsträckning utifrån forskningsresultat erhållna genom studier på yngre och medelålders patienter. Resultaten blir därefter. En del blir bra, andra har ingen nytta av eller far direkt illa av behandlingen. Det syns inte minst inom läkemedelsområdet. År 2023 måste det vara ett absolut krav att de behandlingsmetoder som används för äldre ska ha prövats på denna åldersgrupp.
År 2023 tillgodoses äldre människors reparationsmedicinska behov som byte av höfter, knän, ögonlinser, kranskärl mm tillgodoses med förtur. Skälet är att man inom ramen för satsningen på klinisk forskning bör ha kunnat visa att tidig behandling leder inte bara till mänskliga vinster i form av ökad livskvalitet och autonomi utan också på minskat behov av hemtjänst och hemsjukvård, något som sänker kostnaderna för samhället.
Utbildning
Utvecklingen inom den kliniska forskningen parad med utvärdering och utrangering av gamla behandlingsmetoder måste kontinuerligt komma personalen till del genom utbildning. Tid ska 2023 vara avsatt för all personal att ta del av nya rön men också att för ”terapeutisk självrannsakan”, dvs. diskussion om vad man gjort bra och vad som kan förbättras. Rutinmässiga ”ronder” där man tittar i backspegeln och lär av misstagen ska vara legio.
År 2023 är såväl läkarutbildningen som all annan utbildning inom vården och omsorgen upplagd efter patienternas behov. Det har lett till en väsentlig förändring så att allmänmedicin, psykiatri, geriatrik, gerontologi, läkemedelsbehandling och palliativ vård fått mycket större plats på schemat, detta tack vare en utredning om utbildningarna som regeringen förhoppningsvis tillsätter 2011.
Satsning på elevhälsa
Vi frågar oss idag varför svenska barn, vars levnadsförhållanden vid en internationell jämförelse är så goda, under senare år upplevt försämrad hälsa. År 2023 måste den trenden ha vänt för länge sedan. Och hur får vi till det? Jo, genom en ändring i skollagen så att det inte bara ska finnas skolläkare och skolsköterska i elevhälsan utan också andra specialister som psykolog och kurator. Jag hoppas att Jan Björklund lyckas med denna förändring. Vi ska inte behöva vänta på den hälsoekonomiska evidens som finansdepartementet kräver för satsningar inom hälso- och sjukvårdens område. Sunt förnuft säger oss att vi med all kraft måste förebygga ohälsa hos våra barn och ungdomar och att här kan en modern elevhälsa göra stor skillnad.
Assisterad befruktning, en möjlighet för alla med barnönskan
Inför landsmötet 2007 skrev partistyrelsen:
”Reproduktionen hör till själva kärnan i den enskilda människans privatliv. Vilka avgöranden en människa gör i detta sammanhang är normalt hennes ensak. Ur ett liberalt perspektiv är det naturligt att det bara finns ett intresse som gör att staten och det allmänna kan behöva sätta upp begränsningar: att slå vakt om att barn får växa upp under så goda omständigheter som möjligt. I övrigt bör det allmänna förhålla sig neutralt till människors vägval när det gäller familjebildning och föräldraskap. Förmågan att ge ett barn kärlek, trygghet, omsorg och respekt sitter inte i en persons sexuella läggning, kön eller partnerrelation utan i individers individuella förmåga att vara en bra förälder”.
Idag har vi delvis nått det målet. InVitroFertilisering (IVF) samt spermadonation av hetero- och homosexuella par är tillåten. Men metoderna erbjuds inte på lika villkor över landet och i en lesbisk parrelation får inte båda kvinnorna tillgång till spermadonation. Vidare är ensamståendeinsemination inte tillåten och nu reser kvinnor i ökande omfattning till Köpenhamn för att få sin barnönskan tillgodosedd. Folkpartiet landsmötesbeslut om att vi i Sverige ska kunna erbjuda ensamståendeinsemination och att den ska vara villkorad med att barnet vid myndig ålder ska kunna söka sitt biologiska ursprung ska 2023 sedan många år vara genomfört.
Det som inte heller är tillåtet är surrogat/värdmoderskap. Kvinnor utan fungerande livmoder och homosexuella par åker nu utomlands för att bli föräldrar. Här har Folkpartiets landsmöte 2009 krävt en utredning utifrån främst barnens men också kvinnornas och föräldrarnas situation. Med tanke på att människor tar sina öden i egna händer när det gäller att tillgodose sin barnönskan så hoppas jag att vi 2023 löst dessa frågor som inrymmer knepiga etiska frågeställningar. Hit hör också frågan om vi ska tillåta embryodonation när adoptivbarn inte finns att tillgå. Den diskussionen har inte ens börjat 2011 men den kommer. Idag förstörs nedfrysta embryon om de inte använts efter fem år och här finns också en svår etisk fråga med att lösa.
Äldre människors vårdbehov
Äldres integritet, värdighet och självbestämmande är en självklarhet 2023. All behandling ska ske i samråd med den äldre eller den företrädare den äldre valt att föra hennes eller hans talan. Ingen ska vara rädd för att få uppleva svår smärta, ångest eller andnöd i livets slutskede.
Många äldre med komplexa vård – och omsorgsbehov får idag inte effektiv behandling. Det är många kockar som försöker lägga ingredienser i behandlingssoppan men soppan blir varken god eller välsmakande för ingredienserna läggs i i fel mängder och i fel ordning. För att lösa detta måste ansvaret för vården och omsorgen av äldre bli samordnat under en huvudman. År 2023 måste modiga politiker ha löst revirtvisterna och riksdagen tagit beslut om vilken huvudman som ska ha ansvaret. Förhoppningsvis har hela huvudmannaskapsfrågan lösts.
Hur får vi råd?
Det finns goda möjligheter att frigöra resurser i den hälso- och sjukvård som bedrivs idag. Här några exempel på vad som går att göra. Om den lag om Patientsäkerhet och tillsyn som gick i kraft 2011 tillämpas fullt ut behöver inte längre 100 000 patienter årligen skadas i kroppssjukvården och 3000 avlida till följd av sina vårdskador. Här utgör läkemedelskomplikationerna en betydande del. Idag, 2011, uppskattas de till 15 – 20 miljarder kronor per år. Minskningen av läkemedelskomplikationerna bör kunna åstadkommas genom att läkemedelsbehandlingen sköts av en ansvarig läkare, välutbildad i läkemedelsbehandling och geriatrik, och i samråd med andra specialister.
En annan kostnad som ska kunna ha minskat kraftigt 2023 är den som rökningen förorsakar. År 2011 beräknas den kosta samhället 30miljarder per år för sjukvård, produktionsbortfall och sjukfrånvaro. 2023 ska det vara ”ute” för unga människor att röka genom en kontinuerlig, envis kraftsamling i skolor, inom idrotten och andra ungdomsorganisationer, på arbetsplatserna och i vården.
2023 bör alla samhällets sektorer delta i det hälsofrämjande arbetet. Hälsan vinns inte enbart av hälso- och sjukvården. Som exempel kan nämnas att det ska vara självklart att satsa på sandning av isiga trottoarer, belysning och annat för att förebygga skador. Också här finns miljarder att spara.
Avslutning
Med den här artikeln vill jag med några exempel visa att det finns mycket vi kan göra för att vi ska kunna klara vårdens utmaningar år 2023. Men då fordras politisk vilja och mod för att bryta ner det sega motstånd som finns mot förändringar. Vi måste våga satsa även om vi inte lever upp till finansens krav ”ekonomi och evidens” för alla åtgärder vi föreslår. Det finns också något som heter sunt förnuft som vi får ta i bruk när forskning saknas som visar ekonomi och evidens. Och viktigt, människors livskvalitet går inte att mäta i pengar. Den mänskliga aspekten på våra åtgärder får inte komma i skymundan som den tyvärr lätt gör när vi i politiken sitter och räknar pengarna.
Publicerad i Frisinnad Tidskrift 2011, nr 3, sid 89 - 92