Hej!
Det här blir sista nyhetsbrevet före sommaruppehållet. Vad har då hänt sedan sist som är värt att berätta?
Ja, förra veckan var jag i Bryssel och deltog i ett seminarium om Improving medicines for older people i EU-parlamentet. Det var arrangerat av två grupper intresserade av socialpolitiska frågor i parlamentet och AGE-Older People`s Platform med anledning av the World Awareness Day against Elder abuse. Glädjande många parlamentsledamöter kom och lyssnade.
Att man valt ämnet läkemedel och äldre som tema för den här dagen beror på att olämplig läkemedelsanvändning ingår i begreppet Elder Abuse och att europeiska läkemedelskontrollen (EMA) i London nu fått ansvar för att se till att läkemedel som används av äldre också är utprövade på denna åldersgrupp.
Seminariet inleddes med en presentation av EMAs nya strategi beträffande läkemedel för äldre. Den följdes av presentationer av och debatt mellan företrädare för geriatrik, industri och AGE som alla utifrån sina utgångspunkter bejakade vikten av att läkemedel utprövas på den största konsumentgruppen, nämligen äldre. Nya metoder måste dock utvecklas för hur man ska kunna bedöma effekten av nya läkemedel på multisjuka äldre som använder andra preparat.
Mitt eget föredrag hade rubriken Pharmaceutical and medical abuse: a toboo. Jag började med att belysa problematiken kring äldres läkemedelsanvändning genom att visa statistik över oftast rapporterade läkemedel till WHO:s biverkningsrapportcentral i Uppsala för år 2010. För gruppen 80 år och äldre var det fem blodförtunnande medel, ett hjärtpreparat som använts sedan slutet av 1700-talet, två medel mot infektioner, ett urindrivande och ett som på grund av allvarliga biverkningar avregistrerats för fem år sedan. För dessa läkemedel är det väl känt att doseringen är viktig för att undvika komplikationer. Viktigt är också att veta vilka andra läkemedel de inte ska kombineras med. Därefter redovisade jag svenska siffror över hur vanligt det är att fler än tio läkemedel, olämpliga läkemedelskombinationer och för äldre olämpliga läkemedel skrivs ut till människor 80 år och äldre i Sverige. Jag avslutade med vad som behöver göras för att förbättra situationen både när det gäller läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal samt äldre själva. Slutsats - vi ska inte behöva se så många läkemedelskomplikationer bland äldre. Vi vet hur man ska göra men det görs inte.
Sedan fortsatte jag till EMA i London där jag fick höra ett mycket tänkvärt föredrag av prof. J.P. Baeyens från Luxemburg. Det hade rubriken Active and Healthy Ageing Innovation Partnership. Han började med att konstatera att vi lever i en period med stora motsägelser. Människan bär på en gammal dröm om ett långt liv. Nu har vi fått det men samtidigt breder ålderismen ut sig som aldrig förr. Från 1960 till idag har vi i västra Europa, Nordamerika och Australien ökat vår livslängd med tre månader varje år vilket motsvarar en vinst på fem timmar varje dygn. Trots att vi lever längre och längre går människor i pension tidigare och tidigare (undantag Sverige min anm.). När Tyskland la fast pensionsåldern till 65 år för 120 år sedan var medellivslängden 46 år. Det var inte så många som blev 65 år. Trots jämställdhetssträvanden under 1900-talet så har könsskillnaderna mellan äldre kvinnor och män blivit mer och mer uttalade. Medan sjukhusen är fulla av äldre patienter så finns där inga geriatriker utan de äldre behandlas av organspecialister som inte har någon kompetens i geriatrisk medicin. Medan läkemedel är testade på unga vuxna i snitt 50 år gamla så används de av mycket gamla människor, i snitt 80 år gamla. Värdet av många läkemedel bedöms utifrån hur många års överlevnad användningen av dem bidrar med. Men för människor som är 85 - 90 år, vad betyder fem års överlevnad? Här är det snarare livskvaliteten under behandlingen som är viktig. Och så avslutade han med att förändringar på det här området är en trängande nödvändighet.
Veckan avslutades för min del på Sveriges Pensionärsförbunds (SPF) kongress i Ronneby. Där höll ordföranden Karl-Erik Olsson ett bejublat tal. Han inledde så här:
"Efter tre år som ordförande i SPF börjar jag förstå. Efter att ha avverkat skog som jag själv planterat börjar jag förstå. Efter att den gamla generationen har försvunnit och barnbarnen växer upp börjar jag förstå. - Jag är gammal. Och jag är stolt över det!".
Talet kom sedan att handla om ålderism, aktivt åldrande, pensionering och pensionsålder, äldres inflytande i demokratiska församlingar, hälso- och sjukvårsbehov, pensioner och skatter.
Till sist. Igår sammanträdde den grupp som ska ta fram Folkpartiets nya äldrepolitiska program. Det blev sex timmars brainstorming och 19 sidor i Sofia Könbergs anteckningsbok.
Så småningom kommer vi att testa resultatet på er. Tills dess, ha en bra sommar.
Med vänliga hälsningar
Barbro Westerholm
Ordförande
Nätverket Liberala seniorer