Hej!
Den gångna veckan blev lärorik. I måndags var jag i Piteå där man arbetar mycket aktivt med att rehabilitera äldre efter sjukhusvård så att de kan bo kvar hemma och klara sig själva. Kortfattat innebär det att man under de första fjorton dagarna efter utskrivning från sjukhuset satsar avsevärda resurser på träning i det egna hemmet och anpassning av bostaden. I den resultatuppföljning man gjort visade det sig att ungefär hälften av de äldre som man på sjukhuset bedömt behöva vård- och omsorgsboende kunde klara sig själva i hemmet. S.k. pay off tid visade sig vara två månader, alltså ekonomiskt väldigt lönsamt utöver de mänskliga vinsterna.
I tisdags var jag på ett heldagsseminarium som forskare vid Lunds universitet ordnade om hur man genom att skapa stödjande miljöer kan skjuta upp stora vård- och omsorgsbehov hos äldre. Carin Mannheimer inledde med många tänkvärda reflektioner. Här några axplock. ”Ordet gammal är vi rädda för, vi använder hellre orden äldre och äldst”.” Det är lättare att få tag på en plastikkirurg än en geriatriker”. ”De som beslutar om gatubeläggning med gatstenar har missat att det finns något som heter asfalt som är mer barnvagns- och rollatorvänligt”. ”Vad var det för fel med sopnedkastet och vart tog springpojkarna vägen”. ”Vad händer om vi ser åldrandet som en fiende”. ”När började man irritera sig på äldre”. ”När blev vi osynliga”. Och avslutningen ”Om jag tar mitt ansvar kräver jag att de som planerar vårt samhälle tar sitt” och allra sist refererade hon till Ivar Lo Johansson ”Blir de gamla för lyckliga så dör dom aldrig”. Karin Mannheimer fick lång, lång applåd för sitt föredrag.
Därefter fick vi lyssna till William L. Randall, gerontolog från Kanada. Han forskar om äldre vuxnas livshistorier, vikten av att lyssna till dem och att använda den livserfarenhet de representerar. Här några citat att fundera över. Christina Baldwin: ”Varje person är född in i livet som en tom sida – varje människa lämnar livet som en hel bok”. Alex Haley: ”Varje gång en gammal människa dör, är det som om ett bibliotek brinner ner”. Värt att tänka på nu när Alf Svensson aktualiserat frågan om ungdomsfixeringen i politiken. Min egen reflexion är att jag hoppas och tror att de unga partiledare som nu väljs i demokratisk ordning i sina respektive partier tar vara på den livserfarenhet vi äldre besitter. Man behöver inte uppfinna hjulet två gånger om man ser oss som den resurs vi är.
På torsdagen var jag Karlsborg. Jag tvingades svika folkpartisterna där under valrörelsen för ett år sedan och nu uppfyllde jag mitt löfte att komma vid ett senare tillfälle. På K3 fick jag en beskrivning av utbildningen av dem som tjänstgör i Afganistan och andra oroshärdar. Man lägger ner mycket arbete på att stödja familjerna som är kvar i Sverige. Som exempel kan nämnas de genomgångar man har med t.ex. förskolepersonal och lärare samt kamrater till barn vars pappor är tjänstgör utomlands. Imponerande. Jag fick också besöka ett trygghetsboende och fick liksom vid besöket i Sidsjön förra veckan bevis för hur bra idén med trygghetsboende är och att vi behöver bygga fler. Upplåtelseformen kooperativ hyresrätt verkar fungera även för dem med tunna plånböcker. Det är viktigt för trygghetsboenden får inte bli en klassfråga.
Med vänliga hälsningar
Barbro Westerholm
Ordförande
Nätverket Liberala Seniorer